~ * ~ Myran ~ * ~

Förlossningsberättelse

2010-05-25T18:02:00.005+02:00

Det här blir det sista inlägget på den här bloggen. I alla fall ifrån mig. Graviditeten är över och ett nytt litet liv har kommit till världen, och då passar det väl bra med en ny blogg också? Ut med det gamla, in med det nya så att säga. Så hädanefter kommer man kunna följa Myran här. Än så länge inte mycket att hurra för, men det är många inlägg på G!
Tack alla ni som läst våra tankar om graviditeten och hejat på när det känts hopplöst, hoppas ni hänger med över till den nya bloggen!

Många har undrat hur, var och när allt hände och har efterfrågat en förlossningsberättelse. Av ganska självklara skäl är jag ingen expert på att skriva sådana, och det här kanske blir världens längsta och tråkigaste historia, men för mig är det ändå viktigt att försöka få ner allt på pränt. Hoppas att någon nyfiken blir nöjd i alla fall.

Här är min berättelse:

Det hela började vid strax före 20.00 onsdagen den 19 maj. Maken var iväg på innebandymatch och jag låg hemma i soffan och tjurade över att ha gått nästan en vecka över tiden. Jag hade precis fått ett meddelande på Facebook från min morbror där det stod ”VARFÖR ger inte Myran upp? VARFÖR kommer Myran inte ut?” - då kände jag att vattnet gick.

Jag låg kvar en liten stund för jag tänkte att jag kanske bara hade inbillat mig, men det hade jag förstås inte. Ringde mamma och sa ”Jag tror mitt vatten just gick” varpå hon svarade ”TROR?! Du vet väl om du var kissnödig eller ej? Ring Förlossningen nu”. Så jag ringde Förlossningen, presenterade mig, sa att vattnet hade gått och fick svara på lite frågor. Barnmorskan sa att jag skulle komma in på kontroll och jag ringde maken - ”Var är du? Ställ inte bilen i garaget, parkera här nere. Vi ska in till Förlossningen för kontroll, vattnet har gått”. Det tyckte maken var jättespännande. Så packade vi ihop de sista grejerna vi kunde tänkas behöva och åkte sen in.
Vid 21 satt jag inne på ett mottagningsrum och undersköterskan Ingela kopplade upp mig till en CTG-apparat för att kolla bebisens hjärtljud och mina eventuella värkar/sammandragningar (som jag inte hade). Efter ungefär en halvtimme kom en barnmorska (vars namn jag glömt) in och pratade lite med mig, bad om min binda (folk har verkligen konstiga böjelser) och gav mig sedan en lapp där det stod att mitt vatten hade gått och att om jag inte hade kommit igång med värkar på egen hand på fredag 08.00 så skulle jag komma in för igångsättning. Sen var det bara att åka hem och vänta.

När vi kom hem vid 22.30 lade vi oss i soffan, ringde några samtal, käkade lite godis och tittade på tv. Det gick nästan att ta på spänningen i luften. Och det tog inte lång tid innan jag började få värkar, men de var förstås oregelbundna och inte särskilt smärtsamma. Maken började göra sig i ordning för sängen och jag testade att klocka mina värkar. 6-8 minuter emellan och varade i 1-1,5 minuter. Inget drag än så länge.

När maken väl hade landat i sängen gjorde jag mig i ordning också, men såg till att allt var på plats utifall att det skulle bli bråttom in sen. När jag lade mig i sängen hade det börjat göra rätt så ont, så Lasse fick koppla på mig TENS-apparaten och så låg jag där i mörkret och elchockade mig själv. Vid 01.15 var det som att trycka på en knapp – nu gjorde det ONT och det tog inte lång tid att konstatera att värkarna kom med 3-4 minuters mellanrum. TENS hjälpte inte tillräckligt längre och min idé om avslappning och andning funkade så där om jag ska vara ärlig. Jag började dessutom känna behovet att springa på toaletten stup i kvarten, och av någon anledning så var det lättare att ta sig igenom värkarna sittandes på toastolen än på något annat sätt.

Så där satt jag, kl. 01.55, ropade på maken att ringa Förlossningen och försökte andas så gott det gick. Barnmorskan som maken fick prata med ställde lite frågor som han och jag svarade på och sen sa hon att det antagligen inte var någon brådska, men att om jag tyckte det var för jobbigt så skulle jag självklart få komma in. Så vi packade ihop de sista grejerna, maken fixade mackor och skar upp ananas och sen åkte vi in. Det var INTE kul att åka bil med kraftiga värkar, men sätesvärmaren var ju lite skön i alla fall.

02.45 kom vi till sjukhuset och fick vänta lite innan vi släpptes in på förlossningsavdelningen, tydligen hade de haft lite svimningsincidenter i korridoren (I know the feeling, ni kommer förstå varför...). När vi kom in möttes vi av barnmorskan Gunilla, som senare visade sig vara den barnmorskan som skulle ha hand om oss. Hennes första ord till oss var ”Kan ni vänta lite, vi har rätt mycket att göra just nu?” och ärligt talat vet jag fortfarande inte om hon var allvarlig eller inte.

Jag svarade i alla fall ”Ja, men jag måste ha något mot smärtan” och då ledde hon direkt in mig i ett förlossningsrum, hjälpte mig upp i sängen och kopplade på CTG, så uppenbarligen fanns det ju plats ändå? Hon gav mig också lustgasmasken och förklarade hur det fungerade och sen var det bara att andas. 30/70. Skönt! Maken fattade direkt hur man skulle avläsa kurvorna och siffrorna på CTGn och var verkligen superduktig på att hjälpa mig vara förberedd på varje värk.

03.45 kopplade barnmorskan bort CTGn och gjorde en undersökning för att se hur öppen jag var. Livmoderhalsen var utplånad och jag var öppen 3 centimeter. Det kändes inte jättekul att då höra barnmorskan säga ”Ja, det här kommer nog ta sin tid, en förstföderska öppnar sig ungefär 1 centimeter per timme och du ska ju hela vägen till 10”. Jippie, det här som är SÅ skönt!
04.30 hade jag så fruktansvärt ont att jag inte visste vart jag skulle ta vägen. Dessutom började jag få kramper som jag hade väldigt svårt att hantera, kroppen levde liksom sitt eget liv. Barnmorskan ökade på lustgasen till 50/50 och 04.50 tiggde och bad jag om en EDA – trots att jag genom hela graviditeten sagt att jag aldrig i mitt liv vill ha en EDA, hur ont det än gör. Det kändes inte heller så himla kul, det kändes som ett misslyckande. Som att jag var dålig som inte klarade av att föda barn naturligt och på det sättet som jag hela tiden förberett mig. Jag sa också till barnmorskan att jag egentligen inte ville ha EDA, men att jag inte visste hur jag annars skulle bära mig åt.

Så hon började förbereda, sakta men säkert. Kopplade upp mig på CTG, satte in en nål i handen på mig och donade lite. Jag tyckte det gick alldeles för sakta och tyckte hon var en riktigt jävlig kärring just då som inte skyndade på lite så att jag kunde få (förhoppningsvis) slappna av lite. Jag fick hålla till godo med en jäkla massa lustgas helt enkelt, och det var inte ofta som jag tog andetag utanför masken. I min journal står det faktiskt att hon medvetet var lite avvaktande just för att jag egentligen inte ville ha någon EDA. Smart kvinna, även om jag som sagt inte gillade henne så mycket just då.

05.09 var jag tydligen på toaletten, då tvingade hon mig mer eller mindre att gå. Jag ville inte alls, jag ville bara ligga i min säng och andas lustgas. Jag fick ett gåbord och Lasse följde mig bort till toaletten, som kändes som att den låg på andra sidan sjukhuset (senare visade det sig att det fanns en vägg i vägg med mitt rum, men återigen var barnmorskan slug och såg till att jag rörde lite på mig – som ju också stod med i mitt förlossningsbrev att jag ville göra).
När jag väl hade landat i sängen igen – och det tog lite tid att ta sig fram och tillbaka kan jag säga – ville barnmorskan undersöka mig igen innan de skulle sätta in EDAn. 05.40 kände hon efter och hoppsan – jag var visst öppen 8 centimeter! Så det där med 1 centimeter per timme blev helt plötsligt 5 centimeter på två timmar, så det var inte så konstigt att jag hade haft så ont.

När hon sa det, att jag var öppen så mycket och att det var så lite kvar, bestämde jag mig för att jag fasiken skulle klara det utan EDA trots allt. Att sätta in en sån ”åtgärd” som i många fall leder till avstannat värkarbete och så småningom forcerade krystningar (i värsta fall alltså) när det ändå var så lite kvar av den aktiva fasen kändes helt enkelt som att sätta käppar i hjulet för sig själv. Och jag hade ju lustgasen – min allra bästa vän. Och maken förstås, som var ett toppenstöd genom hela förlossningen.
Enligt förlossningsjournalen började mina krystvärkar 06.20. Det stämmer dock inte riktigt, de började 20-30 minuter tidigare än så men då var jag inte tillräckligt öppen för att få börja krysta. Det var inte roligt på något sätt, att känna den enorma kraften i en krystvärk och inte få göra något med den. Det blev bara olidliga kramper liksom, som lustgasen inte alls hjälpte mot.

Men, 06.20 fick jag alltså börja krysta. Det blev inget jubel då heller direkt, det var bland det läskigaste jag varit med om. Jag började i liggande ställning, på sida. Det funkade inte alls, kändes bara som att jag var magsjuk och låg i sängen med outhärdliga kramper. Så efter 20 minuter ungefär hamnade jag halvsittande i sängen. Det kändes bättre, men det gjorde ont. Och framför allt hände inte särskilt mycket alls när jag krystade. Överallt i min förlossningsjournal står det ”Ringa effekt vid krystning”.

I suck at krystning helt enkelt och 08.07, dvs efter nästan två timmars krystningsarbete, satte barnmorskan (nu hade jag fått en ny, helt underbar barnmorska vid namn Elin) in värkstimulerande dropp för att förhoppningsvis skynda på det hela lite. Vet inte om det hjälpte så himla mycket egentligen, jag hade som svårt att krysta rätt kändes det som. Det som däremot hjälpte var när barnmorskan höll sina fingrar på ett sätt så att jag kunde koncentrera mig på att ”krysta bort” dem, då hände det grejer! Och när jag stod på knä/satt på förlossningspallen. Men ärligt talat, tyngdkraftens hjälp skrämde skiten ur mig och det var nog mer än en värk som jag bara andades igenom för att jag inte vågade trycka på.
Till slut, efter nästan tre timmars krystvärkar, ångest, panik och tröstlöshet var det som att en propp lossnade och 08.59 den 20/5 ramlade Myran ner i barnmorskans famn. All smärta var borta. Jag hann tänka ”Nu går jag sönder” men kände egentligen ingenting. All smärta var verkligen borta. Och sen var det bara lättnad. Ett ilsket skrik. Lycka. Och jag fick själv lyfta upp knytet mellan mina ben (stod fortfarande på knä) och beskåda vårt underverk, under okontrollerat hulkande och sprutande tårar.

Älskade lilla Myran! Älskade, efterlängtade Ludvig!

P.S. I nya bloggen kommer jag skriva lite om vad som hände timmarna efter att Ludvig kommit ut, för den som är nyfiken.

Vad man inte ska säga till en kvinna som gått över tiden

2010-05-19T09:53:00.003+02:00

Slår upp mina blå efter ännu en lång natt utan bebis. Maken är på väg till jobbet och kommer till sängen för att pussas hejdå.

Lasse: *tittar storögt på mig* Ingen bebis?
*tystnad*
Jag: Vad ser det ut som?! Snart får du en käftsmäll om du fortsätter fråga det.

Grr...

Vad man ska säga till en höggravid kvinna

2010-05-19T09:47:00.005+02:00

Jag låg och bläddrade i Amelia Baby igår och på ett uppslag var det en bild på en alldeles nyfödd liten bebis.

Jag: Titta så liten!
Lasse: Ja.
*tystnad*
Jag: Läskigt!
Lasse: *tindrar med ögonen och ler stort* Nej, spännande!

Min söta, finaste, älskade make. Vilken underbar pappa du kommer bli.

Får någon rätt?

2010-05-19T08:00:00.000+02:00

1 Elin
2 Kasia
3
4 Åsa
5
6 Susanne, Ann
7
8 HannaVirrpanna, Linda B
9 Sara, Therese, Linda M
10 Steffi
11 Rebecca, Johanna
12 GulligaSurre
13 Maken
14 Mormor
15
16 Gonatcha, jag
17 JD
18 Solan
19 Linda
20 Tommy
21
22 Mamma
23
24
25
26
27
28
29
30
31

Eller går det åt pipsvängen för er allihop?

De senaste nio månaderna.

2010-05-16T09:19:00.000+02:00

Under den här graviditeten...

...har vi varit på fyra ultraljud. Fast det blev ju bara tre för maken.
...har jag mått illa drygt en tredjedel av tiden (både i "början" och nu på slutet).
...har jag oroat mig mindre än vad jag trodde jag skulle göra.
...har jag lärt mig en hel del om mig själv.
...har jag varit sugen på många olika saker (körsbärstomater, tunnbrödrulle, äpplen, sallad, pizza, bearnaisesås, ananas, vindruvor, julskinka, Pasta Carbonara, leverpastejmackor, apelsiner, kexchoklad, räkostmackor, fil och fingor med sylt, toast, melon m.m.)
...har jag fuskat med kostråden ytterst få gånger.
...har jag mått extremt dåligt och extremt bra psykiskt. Inte samtidigt då förstås.
...har jag fått bekräftat att mitt tålamod inte är det bästa.
...har min önskan om en liten tjej blivit galen längtan efter vår son.
...har jag varit extremt doftkänslig, både på gott och ont.
...har jag längtat efter opastöriserad ost och vitt vin mer än vad jag trodde var möjligt.
...har min rädsla för förlossningen omvandlats till förväntan och längtan. Det ska bli skithäftigt!

Om han nu bara kom ut så kan vi börja på en ny lista för de första 9-12 månaderna som föräldrar. Och ska vi vara riktigt petnoga så är det faktiskt idag han är beräknad enligt mina egna uträkningar, även om ultraljuden (allihop) pekat på 13 maj.

Försenad

2010-05-13T22:38:00.002+02:00

Myran verkar dras med förseningar, för idag kommer det då ingen bebis vågar jag lova. Pappa Lars får sälla sig till skaran som gissat fel med andra ord.

Två andra gissningar har kommit in:

Svärmor hävdar att han kommer natten mellan söndag och måndag.
Kusin Therese menar att han kommer redan på lördagkväll, efter att mamman (jag alltså) haft en trevlig dag i solen.

We'll see.

Två dagar kvar?

2010-05-11T17:17:00.005+02:00

Tänker Myran vara lika punktlig som sin mor och komma ut på beräknad dag? I så fall är det två dagar kvar idag, och det är väl inte helt omöjligt. Hittills är det många som ramlat ur tävlingen om att gissa rätt dag, ungefär hälften (lite drygt) om jag inte minns fel. Men pappa Lars har ju gissat på beräknad dag, så jag hoppas nu att han har rätt (för en gångs skull...). Själv tror jag på 16 maj.

Magen från sidan, v. 39+4. +8,7kg totalt.

Jag mår i alla fall mycket bättre psykiskt än vad jag gjort de senaste veckorna. Jag känner mig pirrig, förväntansfull och om inte pigg, så åtminstone upplyft. Nu vet jag att inom de närmsta två veckorna bör Myran komma och det känns helt OK att leva med. Och ärligt talat så tror jag inte att det dröjer så länge. Inte med tanke på alla förvärkar och känningar jag haft sen början av helgen.

Magen framifrån, v. 39+4.

Men samtidigt som jag känner mig glad och bara väntar på vår bebis, så kan jag känna paniken komma smygande ibland. Det börjar bli väldigt verkligt det här - snart är vi föräldrar! Snart är livet ett helt annat, och det går inte att gå tillbaka. Snart är det någon annan än vi själva som spelar huvudrollen i våra liv. Snart måste jag dela med mig av min älskade man till någon annan. Vårt älskade barn. Resultatet av vår kärlek till varandra. Det känns läskigt. Hjälp! Hur ska detta gå?

Önskelista

2010-05-10T21:23:00.001+02:00

Tror det var Ann som frågade vad Myran önskar sig i födelsedagspresent. Här finns en liten lista.

Man måste få må bra som mamma.

2010-05-09T11:36:00.001+02:00

Här har vi en som fattat galoppen.

Ingen bebis

2010-05-08T20:33:00.003+02:00

Nej, ingen bebis i sikte än. Men väl kraftiga förvärkar och (vad jag tror är) slempropp som släppt. Natten mellan torsdag och fredag hade jag otroligt kraftiga förvärkar, sov inte många timmar alls. Annars är det mest "mensvärk" och hugg mot livmodertappen. Och en bebis som lugnat ner sig rätt mycket.

Kanske händer det nånting i alla fall?

Det här med runda och fina gravidmagar

2010-05-07T13:10:00.004+02:00

Det syns vilken sida som föredras...

Min är inte sån. Min är sned, bucklig och hård nästan hela tiden! Jag har blivit lurad!

Sista träffen med barnmorskan, utan bebis

2010-05-06T21:39:00.007+02:00

Igår var vi på det sista inbokade barnmorskebesöket innan Myran är beräknad. Både jag och barnmorskan var rörande överens om att nu vill vi inte ses igen utan bebis, hon försökte till och med tala Myran till rätta och förklarade för honom att han är färdig nu så det är bara att komma ut. Ingen reaktion dock...

Reaktionen kom istället när det skulle klämmas och kännas och lyssnas på magen, som vanligt. Han gillar inte alls när det ska lyssnas efter hjärtljud - han vill minsann vara ifred! Det är kanske så man får ut honom, genom att retas? Tål att testas kanske...

Vi kan i alla fall konstatera att min kropp verkar vara som gjord för att vara gravid, den mår - förutom foglossning och halsbränna - verkligen finfint. Så här såg värdena ut igår (inom parentes värdena från inskrivningen):

Hb: 135 (122)
Blodsocker: 4,2 (4,4)
Blodtryck: 120/70 (120/70)
Vikt: 69,7 (61,5)
Hjärtljud: 132 (145)
SF-mått: 35cm (22 cm)

Barnmorskan blev mäkta imponerad över skuttet som mitt järnvärde har tagit. Om blodsockervärdet sa hon (med glimten i ögat) att jag skulle trycka i mig lite mer socker, för oj så bra det var. Magmåttet ligger löjligt exakt på kurvan, så jag hoppas att Myran är lika genomsnittlig han.

Nästa besök är bokat till 18/5. Det besöket vill jag dock helst avboka för att sen boka in ett återbesök någon vecka senare - MED Myran. Inga mer barnmorskor förrän vi ligger på förlossningen, så det så.

Dags att komma ut nu!

P.S. Hjärtljuden och magmåttet inom parentes är förstås inte från inskrivningen, utan från v. 20 resp v. 24.

Myran busar lite till

2010-05-05T09:18:00.000+02:00

Myran busar

2010-05-05T09:16:00.003+02:00

Kvällsfika deluxe

2010-05-04T21:00:00.002+02:00

Ananas är mums till kvällsfika!

Jag laddar

2010-05-04T13:00:00.009+02:00

För att fördriva tiden innan förlossningen - men även under och efter - har jag börjat ladda med böcker, filmer, musik och serier.

Två böcker hittills. Båda hinner garanterat läsas ut innan ungen kommer...

Förlossningsplaylist. Jobbar fortfarande på den.

Inspelning av följande filmer är inprogrammerat de kommande veckorna:

The Loss of a Teardrop Diamond
Body of Lies
Revolutionary Road
Mammut
Mio min Mio
Dumpa honom!
Life or Something Like It
Allt eller inget
Marley och jag
Girl in the Park
Edward Scissorhands
Mannen som kunde tala med hästar
Last Chance Harvey
Titanic
The Dark Knight

Sen tidigare finns också:

Milk
Pretty Woman
Batman Begins
Bröllopsduellen
Definitely, Maybe
Holiday
Midnight Bayou
Twilight
New Moon

Så jag borde vara safe. Ibland är det verkligen toppen att ha så många kanaler som vi har, inklusive typ alla filmkanaler man kan tänka sig. Lite serier - Grey's, Gossip Girl, One Tree Hill och Project Runway - på det så lär jag klara mig länge.

Men tiden lär stå stilla ändå misstänker jag.

P.S. Har man förslag på bra musik, någon rolig serie eller en riktigt bra rulle så får man gärna tipsa!

Ensiffrigt

2010-05-04T08:52:00.001+02:00

Så var vi nere på ensiffrigt då - nio dagar kvar till beräknad förlossning!

För fem månader sedan trodde man aldrig att man skulle ta sig så här långt, det kändes som att tiden stod stilla. Sen började tiden springa på något vänster, och några månader förflöt väldigt fort. Men nu är en dag som en månad, minst. Och det blir inte bättre av att jag gör morgon vid 7-tiden.

Tiden står stilla.

Två förlorare

2010-05-03T10:11:00.003+02:00

Då kan vi alltså konstatera att vi hittills har två förlorare i gissningstävlingen - Elin som gissade på 1/5 och Kasia som gissade på att Myran skulle kika ut igår. Egentligen är vi väl förresten tre förlorare, jag vill ju ha ut ungen omedelbart!

Bättre lycka till er andra. Här finns för övrigt listan.

Vecka 39

2010-05-03T08:53:00.005+02:00

Några dagar sent, men ändå...

Barnet
Barnet är ungefär 50 centimeter långt. Det har vuxit färdigt nu men kan fortsätta öka i vikt. Det duniga hår som hittills täckt barnets hud försvinner och hudens rynkor är utslätade. Barnets avföring "mekonium" som samlats i tarmarna består av en blandning av lanugohår, gallpigment, utsöndringar från matsmältningssystemet och celler från tarmväggen. Allt handlar nu om att förbereda sig på livet utanför din trygga mage. Barnet producerar fett för att klara sig i kylan utanför magen. Levern och hjärtat lagrar näring för att ta till vid syrebrist under förlossningen. Näringen hjälper även det nyfödda barnet att klara sig utan föda det första levnadsdygnet.

Vikt 3 450 gram.

Mamma
Bestäm dig för att du är klar att föda ditt barn! Nu är du klar med förberedelser och du är redo. Känslomässigt känner man ofta blandade känslor, man är otålig samtidigt som man kan känna rampfeber. Du kan känna dig tung och trött samt ha kraftiga förvärkar. Men härda ut, snart är förlossningen här.

Livmodertappen har i regel börjat mogna och mjukats upp för att underlätta förlossningsarbetet, i vissa fall försvinner den helt. Slemproppen kan lossna, men det är ingen garanti att förlossningen är på gång. Om den lossnar i tidigt skede kan den till och med återbildas. Slemproppen bildas i vecka fyra för att skydda ingången till livmoderhalsen. Den kan vara alltifrån genomskinlig i en geléaktig konsistens till brun-, röd- eller grönfärgad. Den kan även komma ut i små omgångar och vissa märker inte ens av den.

Magen i vecka 39 (38+0). +8,2 kg totalt.

Vila! Vila så mycket du kan, du behöver alla krafter. Har du svårt att sova på natten, ta igen det på dagen. Det gör inget om du vänder på dygnet, det kommer du i alla fall att göra när barnet är ute. Bättre att ständigt vara så utsövd som det går, eftersom du inte har någon aning om när förlossningen sätter igång. Kanske får du inte sova på 24 timmar om du har en lång latensfas med värkar som håller dig vaken. Så sov så ofta du bara kan innan! Har du svårt att sova - vila istället.

Pappa/partner
Nu är det dags vilken dag som helst! Kanske adrenalinet börjar pumpa när du tänker på förlossningen. Det är svårt att föreställa sig ett liv efter magen. I alla fall om det är första gången. Prata med dina nära och kära om hur det var för dem.

Egna tankar
Jag bestämde mig för länge sen att jag var redo, men vad hjälper det när ungen ändå inte verkar vilja komma ut? Trots att vi egentligen fortfarande har 10 dagar kvar så känns det som att vi är på övertid redan - jag hade ju lovat mig själv att inte känna så! Men det är svårt när det börjar ramla in bebisar hos de andra majmammorna som jag pratar med. Lite avis man blir liksom...

I torsdags fick jag i alla fall känna på riktiga, regelbundna och onda förvärkar. Det kändes, tro det eller ej, jättebra! Spännande. Häftigt. Ge mig mer! Jag fick ligga och andas igenom dem och även om det garanterat kommer att göra ondare när det är på riktigt så var det "skönt" att få testa på lite. Hoppas verkligen på mer sådana, så länge som de ger någon effekt dvs.

Jag försöker vila och sova så gott det bara går, men det är svårt att hitta sköna ställningar och nu har jag dessutom börjat drömma mycket mer igen. Inatt drömde jag mardrömmar i princip hela natten - bilolyckor, krig, lönnmördare och sånt trevligt. Maken fick väcka mig vid ett par tillfällen för att jag låg och gnydde och småskrek. Hemsk elektrisk känsla i kroppen varje gång jag vaknade, usch!

Just det, när jag skulle upp på toa inatt så knakade det till ordentligt i bäckenet, nästan så att det lät som att det gick av. Undrar vad det beror på? Bara spänningar, eller lyckades Myran undkomma fixeringen? Hope not.

Nu ska jag och Myran hoppa in i duschen!

P.S. Missa nu inte makens inlägg före det här. Han vill också ha kommentarer.

Det drar ihop sig

2010-05-02T20:47:00.002+02:00

Vi känner att vi har väntat klart; vi är väl förberedda så du kan komma ut nu Myran. Det finns gott om kläder, duktigt med nappar och nappflaskor, mat, blöjor, en fin vagn, leksaker, snuttefilt och snart också en vagga att sova i. Din mamma tycker det är dags att pappa också får känna hur hårt du kan sparka.

Många uppmanar till ordentlig sömn innan nedkomsten, men jag tror det ändå blir ganska lugnt eftersom jag brukar klara lite sömn bra om det är något roligt som väntar. Jag sover förmodligen onödigt mycket i dagsläget. Det ska bli kul att höra honom ropa efter mat mitt i natten, det ska bli kul att torka kräks från skjortan, det ska bli kul att bli rapad i örat, och det ska bli jättekul att byta bajsblöjor som luktar obeskrivligt äckligt.

Jag längtar efter vår nya familjemedlem. Välkommen ut!

Jag vill inte mer!

2010-04-28T08:15:00.002+02:00

Jag har märkt att det har börjat tära enormt mycket på mitt psyke, det här med att vara gravid. Jag känner mig ledsen - ja riktigt deppig faktiskt - trött, lättirriterad, uppgiven, småsur och less från det att jag vaknar tills jag går och lägger mig. Och ensammast i världen.

Jag känner mig otymplig, det gör ont både här och där, jag kan inte andas och jag har sammandragningar mest hela tiden tycker jag. Och jag kan inte sova. Det går bara inte. Jo, i några timmar precis när jag gått och lagt mig, men sen börjar det. Vända på sig, gå på toa, kippa efter andan - om och om igen.

När sen maken går upp på morgonen är det lika bra att ge upp och stiga upp ur sängen. Vilket naturligtvis resulterar i att jag är supertrött resten av dagen. Inte konstigt om man känner sig ledsen och lättirriterad. Dessutom mår jag numera konstant illa också eftersom Myran ligger och trycker överallt. Han får helt enkelt inte plats längre - så varför kommer du bara inte ut?

Jag vet att det fortfarande är två veckor tills han är beräknad, och jag vet att jag mycket väl kan få gå två veckor till efter det - men den tanken ger mig verkligen panik. Panik på riktigt, jag vet liksom inte hur jag ska klara av det. Varje dag är ju en kamp redan - en kamp om att kunna sitta, ligga, stå och gå. En kamp om mina revben och om plats för mina lungor att vecklas ut vid varje andetag. Det är inte kul och mysigt längre liksom.

Jag trodde verkligen inte att jag skulle bli så här. Otålig och frustrerad och gå och räkna ner för varje dag. Jag har under hela graviditeten intalat mig själv att det inte är någon idé och att jag ändå säkerligen kommer att gå över till maxtid. Men nu står jag här och stampar ändå, helt desperat efter att få ha min kropp ifred igen.

Igår rann det över kan jag säga, efter en dag på stan, konstanta sammandragningar och saker som hela tiden gick fel - jag började kasta kastruller och grejer runt mig i köket. Lyckades dränka mig själv och köksgolvet i vatten också.

Och då blev det ju mycket bättre. Hmpf.

Höstfleece

2010-04-27T21:07:00.003+02:00

Jag måste framstå som världens shoppingfreak, vilket jag nog också är. Och säkert köper jag på mig mer än nödvändigt, men ärligt talat - varför inte? Det är ju så kul med bebiskläder och andrahandsmarknaden är rätt bra ändå. Så jag fortsätter!

Igår snubblade jag över en så himla fin fleecejacka som jag blev helt besatt av. Dock hittade jag den bara i storlek 56 först och efter att ha läst att just det märket har rätt små storlekar så kändes det inte så himla kul att lägga 400kr på en jacka som Myran kan ha i några veckor.

Men efter att ha sökt igenom hela nätet (ja, det kändes faktiskt så!) så hittade jag den i storlek 68 - och dessutom till halva priset! Så det var bara att klicka hem dem helt enkelt, den blir perfekt till hösten förhoppningsvis. Och den ramlade ner i brevlådan idag, här snackar vi snabb leverans!

Coola fleecejackan från Kik Kid. Love it!

Till mitt försvar kan jag alltså säga att jag försöker tänka på att köpa i vettiga storlekar och sprida ut dem så att vi inte har allt som kan tänkas behövas i en given storlek, för ja, jag vet att andra väntar på att få köpa kläder och grejer till Myran också. Nu ska jag försöka lägga band på mig.

Jag lovar. Att försöka alltså.

Kompletteringar

2010-04-27T20:47:00.002+02:00

Efter att ha gått igenom Myrans kläder igår så insåg jag att det faktiskt fanns en del brister i hans garderob. I storlek 62 har vi massor med kläder (minst en tredjedel av alla kläder vi har är i den storleken), men i storlek 56 t ex så fanns det i princip bara en hög med bodys. Så vad ska han ha på rumpan och benen? Ut och shoppa helt enkelt, Myran ska ju inte behöva gå med rumpan bar!

Tre par byxor i strl 56.

En åka-hem-från-BB-dress i strl 50.

En pyjamas i strl 56.

En dress som jag suktat länge efter och äntligen hittade igen. Dock i strl 62 (oops!).

Ut och shoppa ensam och höggravid var väl inte världens bästa idé, speciellt inte med tanke på hur störande lite pojkbebiskläder det finns. H&M's babyavdelning består till 99% av rosa, lila, blommigt och volanger. 0,7% är könsneutralt och 0,3% är "pojkigt". Men fult. Ironiskt nog så är ändå tre av dagens inköp från just H&M (båda seten samt pyjamasen). Men sen var det slut på fina kläder där.

På Lindex var det galet urplockat och en velourdress i turkost som jag spanat på länge fanns inte som ett helt set i en och samma storlek längre, tyvärr. Hade velat ha den i 56, men då fanns bara jackan. Typiskt - man SKA inte vänta när man hittar något man gillar! På KappAhl och Name It var det samma visa som på H&M. Rosa, blommigt, lila, volanger. Kräks. Jag efterlyser turkost, orange, äppelgrönt och andra fina och klara färger!

Men nu har jag i alla fall något att packa ner i Myrans del av BB-väskan.

Tvätt gone bad

2010-04-26T15:47:00.004+02:00

Idag har det kokats nappflaskor och nappar, sorterats kläder och tvättats badlakan. Börjar väl känna att allt är i ordning nu. Förutom Myrans vagga då, men det är ju blivande mormors uppgift. BB-väskan ska packas också, men det går rätt fort.

Myrans kläder. Hur mycket som helst. Ändå behövs det kompletteras.

Tvättningen idag gick inte så bra, ett av badlakanen (det finaste) har fått någon missfärgning på ett ställe. Misstänker att det är färg från makens nya blåa skjorta som funnits kvar i tvättmaskinen och sen satt sig på badlakanet. Så ledsen man blir då! Försökte tvätta om med Ta Bort och på 60°C, men det hjälpte inte. Undrar om galltvål skulle kunna funka? Alltså det är ju inget jätteproblem, men som sagt, det är inte så kul när något sånt händer...

I helgen misslyckades jag också med tvättningen, men där är jag mer arg än ledsen. Hade beställt en jättetuff svart body med en mumie på, och texten I love my Mummy. Självlysande dessutom. Men när den kom ut ur tvättmaskinen så hade trycket lossnat och kvar var typ ihoprullat tryck och limrester. Kul! Varför tillverka kläder med tryck på som inte går att tvätta? Till en BEBIS dessutom? Grr... Tur att jag inte betalade så många kronor för den.

Kanske borde sluta tvätta helt enkelt?

Gissningar so far

2010-04-25T20:37:00.007+02:00

1 Elin
2 Kasia
3
4 Åsa
5
6 Susanne, Ann
7
8 HannaVirrpanna, Linda B
9 Sara, Therese, Linda M
10 Steffi
11 Rebecca, Johanna
12 GulligaSurre
13 Maken
14 Mormor
15
16 Gonatcha
17 JD
18 Solan
19 Linda
20 Tommy
21
22 Mamma
23
24
25
26
27
28
29
30
31

Ingen har alltså (vågat?) gissat på att jag går över tiden så länge att jag måste sättas igång. Hoppas ni har rätt, verkligen. Vill att Myran ska komma ut av sig själv, och gärna så snart som möjligt. Själv velar jag mellan 14e och 16e, kan inte bestämma mig. Måste fundera lite till.

Och mamma ska såklart vara värst, bara för att jävlas lite.

Förresten så tror en del forskare att bebisens nedkomst bestäms av generna, dvs att den är förprogrammerad redan från start att komma vid en viss tidpunkt. Detta ska tydligen till viss del bero på föräldrarna och när dessa kom till världen. Själv var jag en väldigt punktlig bebis, medan Lasse drog över några dagar - så vi vet ju vems fel det är om Myran kommer senare än beräknat.

Shopping som shopping

2010-04-25T15:26:00.000+02:00

Idag har vi varit sista (troligtvis) vändan till Babyland innan Myran kikar ut. Vi åkte dit för att köpa regnskydd, en fleecefilt och en leksak/mobil till barnvagnen. Vi ansträngde oss till och med så pass mycket att vi åkte till Babyland i Kungens Kurva för att chansen skulle vara större att vi skulle hitta det vi sökte.

Kom vi hem med det vi tänkt oss? Nej.

Brios regnskydd till liggvagn var slut, fleecefilten med dubbla lager som jag tänkt mig hade de inte och Lasse bestämde att leksaker/mobiler till vagnen kommer vi (Myran) få i present. Så så var det med det. Men självklart kom vi inte hem tomhänta, det vore ju bara konstigt. Istället inhandlades:

Snuttekompis (Mumin)
Febertermometer
Ersättningsmått
Plastad frotté till vaggan
Termos
En varsin glass

Huvudsaken det blev lite shopping, eller hur?

Men den där fleecefilten ger jag upp på nu, hittar den ingenstans. Ska leta reda på någon annan bra och gosig filt till Myran och så länge har jag ett jättefint fleecetyg här hemma att använda som filt. Kanske lämnar jag in det hos en sömmerska och får en egendesignad filt? Och regnskyddet köper vi sen, första veckorna lär man vara så öm och sliten så man knappast väljer att gå ut och gå precis när regnet öser ner...

Sockerdricka?

2010-04-24T10:23:00.001+02:00

Det känns som att jag har sockerdricka i övre delen av livmodern ibland. Ni vet, som att man är på väg att domna bort men ännu inte har kommit riktigt så "långt". En pirrande känsla - ibland lite, lite svidande - som liksom följer livmoderns övre kant.

Skumt?

Sushicravings?

2010-04-23T22:33:00.001+02:00

I eftermiddag kom mamma hit för lite kvalitetstid med dotter (mig alltså) och Myran i magen. Massa fina saker hade hon med sig - byxor, mössor, bodys, haklappar, en jacka och två badlakan. Det är i alla fall ingen tvekan om vem som lägger ner mest pengar på Myrans garderob. Tack fina mamma!

Middag skulle vi förstås få i oss och mamsen var sugen på sushi, så vi åkte ner på stan (tillsammans med maken också) och fick det enda obokade bordet på stans bästa japanska ställe. Jag vet inte om jag var så jättesugen på sushi när vi kom dit, men herregud i himmel så gott det var! Ja mamma sa till och med till servitrisen att det var den bästa sushi hon ätit. Jag är villig att hålla med, även om jag inte ätit sushi på så många olika ställen. Nu vill jag ha sushi varje dag fram till förlossningen känns det som...

Men nog känner man sig lite busig när man sitter där, rund och höggravid, och mumsar på rå fisk. Det känns liksom som att man går över en hel del gränser för vad man egentligen kan/får göra med en liten i magen. Men så är det ju inte, så länge som det är fräscht och nygjort. Så det blir garanterat mer sushi innan Myran väl kikar ut.

Om inte annat så har vi bestämt att vi ska äta sushi i väntrummet på sjukhuset när Myran väl är ute. Mums!

När kommer han ut?

2010-04-23T10:38:00.004+02:00

Nu är det dags för en kul (enligt mig då) liten tävling - det är dags att gissa Myrans födelsedatum! Han är alltså beräknad 13 maj och jag blir igångsatt senast 27 maj. Så när tror du att han tittar ut?

Den/de som lyckas pricka rätt datum får en liten symbolisk belöning, vad vet jag dock inte ännu.

Gissa på!

Fullgången bebis - v. 38.

2010-04-23T09:46:00.006+02:00

Barnet
Nu är barnet helt fullgånget och navelsträngen är cirka 50 cm lång. Barnet förbereder sig för att födas. De flesta av alla barn som föds i Sverige kommer ut mellan vecka 37+0 och 41+6. Ungefär 4% föds före vecka 38. Det råder oklarheter om vad som sätter igång förlossningen, men en del forskning säger att det är barnet som bestämmer när det vill komma ut. Man anser då att graviditetslängden finns i ditt barns arvsanlag. Det anlaget har alltså bestämts efter vad som är normal graviditetslängd i din och din partners familj. Att barnet vuxit till en viss storlek har ingen direkt betydelse för när förlossningen sätts igång, men moderkakans livslängd spelar in.
Vikt 3 200 gram.

Magen framifrån i vecka 38 (37+0).

Mamma
Nu närmar sig förlossningen med stormsteg. Se till att du vet var din partner befinner sig och att du lätt kan få kontakt.

När barnets huvud har ställt in sig brukar det bli lite lättare för den blivande mamman att andas och äta igen eftersom det blir lite mer plats upptill i magen. Allt fler känner förvärkar. Det som skiljer förvärkar från sammandragningar är att värkarna oftare gör ont. Först blir magen hård, precis som tidigare, men efteråt kan en molande känsla finnas kvar. Smärtan sitter långt ner i magen eller ländryggen och påminner om mensvärk. Långt ifrån alla får dock någon förvarning om att förlossningen är på gång. När du väntar ditt första barn är det vanligast att barnet kommer efter beräknat datum.

Vissa kvinnor ökar i vikt under hela graviditeten, andra stannar av mot slutet. Båda sätten är helt normalt. Däremot ska du vid plötslig viktökning eller viktnedgång kontakta din barnmorska. Nu kan det vara svårt att hitta kläder som räcker till. Klä dig bekvämt. Bylsiga, luftiga tröjor och byxor är helt rätt. Du har nog att fundera över och behöver inte öka bekymren genom att klä dig obekvämt. En del gravida kan uppleva en surrande känsla när barnets huvud stöter emot musklerna i bäckenbotten. En del kvinnor drabbas av besvär med diarré i slutet av graviditeten. Det beror troligtvis på en ökning av hormonet prostaglandin som har till uppgift att tömma tarmen inför förlossning.

Magen från sidan i vecka 38 (37+0). Lagom stor?

Tankar
Nu är Myran färdig - klar för leverans. Så kom ut!

Vi tänker mycket på hur han ser ut, vem han kommer att likna mest. Vems ögon har han? Och vems näsa? Har han mycket eller lite hår? Och vad är det för färg på håret? Jag hoppas på mycket hår, lockigt och brunrött som den blivande pappan hade när han var liten.

Lasse har fått stränga order om att alltid vara tillgänglig, endera på jobbtelefonen eller på mobilen. Häromdagen fick jag inte tag på honom på någon av telefonerna, trots att jag ringde som en tok, vilket till slut resulterade i att hela hans grupp trodde att jag var på väg in till förlossningen och att en av hans kollegor då svarade i hans telefon. Så när Lasse kom hem så fick JAG stränga order om att inte ringa så mycket om det inte var förlossning på G (vilket det inte var, men det finns ju andra viktiga saker också). Hmpf!

Förvärkar känner jag av mer och mer. Igår var de rätt kraftiga, men inte mer än vad man lätt klarar av. Molande mensvärk och hugg/spänningar mot livmodertappen. Jag välkomnar förvärkarna, hoppas på att de leder till att vi snart har Myran här hos oss. Så ös på bara, I'm ready!

Första bebisen i vår mammagrupp på Familjeliv har för övrigt kommit, en söt liten Lea. Det gör ju inte att man längtar mindre direkt. Snart börjar bebisarna ramla ut på löpande band...

Näst sista barnmorskebesöket?

2010-04-22T08:56:00.003+02:00

Jag och Myran var hos barnmorskan igår för näst sista besöket innan beräknat förlossningsdatum. Läskigt, tänk att vi tagit oss så långt tillsammans! Men nu är vi båda ganska less kan jag säga, ingen av oss verkar helt nöjd med läget. Som det ska vara antar jag, så jag hoppas att Myran tänker titta ut snart, väldigt snart. Mamma och pappa vill träffa dig!

Allt såg bra ut hos barnmorskan i alla fall, även om vi inte tog så många prover som vi brukar. Vikten ligger som sagt på 69,5 kg nu, mitt blodtryck var 110/70 och SF-måttet låg mitt på medelkurvan med sina 34 cm. Hjärtljuden lät också bra, även om hon fick leta lite för att hitta dem den här gången.

Tydligen har Myran vänt sig med ryggen åt andra hållet. Hittills har han legat med ryggen på vänstersida (sett uppifrån, ur mitt perspektiv), men nu låg ryggen åt höger. Från mest fördelaktigt läge till helt OK typ. Men han verkar ha lite svårt att bestämma sig, för innan vi kom till barnmorskan låg han definitivt som han brukar, men sen under resten av dagen - och fortfarande - ligger han och vickar med rumpan från den ena sidan till den andra.

Jag undrar vad det betyder? Självklart glömde jag fråga barnmorskan och nu är hon på konferens till på måndag. Är han inte fixerad längre? Kan de "hoppa ur" läget? Jag känner ju egentligen ingen skillnad. Trycket nedåt och på blygdbenet blir bara värre och värre, så jag antar ju att han fortfarande ligger och trycker där nere. Men håller han då på att vrida nacken ur led? Eller kan de röra sig lite från sida till sida trots att det är fixerade?

Jag menar, han har ju verkligen legat bergfast fixerad hittills. Och barnmorskan nämnde i förbifarten nånting om att han ju var fixerad, även om hon inte kände efter ordentligt igår. Jag vet att det kanske egentligen inte spelar så stor roll, ut kommer han ju ändå, men det skulle ju kännas lite snopet om han har varit fixerad i minst 7 veckor och helt plötsligt bestämmer sig för att lossna liksom.

Roligt hade vi åt Myran i alla fall, för medan vi lyssnade på hjärtljuden så hade han hård hicka! Dunk-dunk-dunk-HICK-dunk-dunk-dunk-HICK lät det. Arg blev han också, antagligen både av hickan och att vi lyssnade på honom, så han gav ifrån sig några kickar. Och då gick det att hur tydligt som helst känna på hans ben! Hur häftigt var inte det då? Kändes som ett kycklinglår typ. Min fina pojke. Kom ut.

Nästa barnmorskebesök blir den 5 maj, i vecka 39.

70-strecket!

2010-04-21T09:18:00.002+02:00

Hjälp, nu närmar jag mig 70-strecket med ilfart! 70 kg alltså. Vilket såklart inte är mycket egentligen, för när jag kommer dit har jag gått upp totalt 8,5 kg under graviditeten. Men ändå känns det lite läskigt, nu när jag gått upp så lite och så sakta under graviditeten - och helt plötsligt har jag gått upp 2 kg på 3 veckor!

Nu står jag på 69,5 kg. Undrar om det är jag, Myran eller "graviditeten" som går upp mest?

Vitaminkick!

2010-04-15T22:20:00.005+02:00

Nu har blivande mamman börjat vitaminladda inför Myrans ankomst - vår nya blender kom idag!

Smoothie på jordgubbar, hallon, banan och yoghurt.

Blendern kommer definitivt bli välanvänd, jag känner på mig att vi kommer bli väldigt nära vänner. Och den som har något gott recept/tips på smoothies och andra drycker att fixa till i blendern är varmt välkommen att lämna receptet i en kommentar.

Jag är sned!

2010-04-14T13:12:00.002+02:00

Så här såg min mage ut när jag vaknade imorse och rullade över från sida till rygg.

Lite sned?

Det är svårt att inte undra vad fasiken han håller på med då.

Skitdag

2010-04-14T00:15:00.000+02:00

Idag har det varit en sån där skitdag. En riktig skitdag.

Allt har gått fel ända från början och ilskan bara kokar inom mig. Har skrikit åt katterna av okända anledningar, kastat iväg saker istället för att lägga ner dem och gått omkring och muttrat för mig själv. Myran har såklart varit superaktiv och inte alls särskilt aktsam med sin mamma, så han har också fått några utskällningar. Hade han inte legat i magen hade jag väl kastat iväg honom också. Från balkongen eller nåt. Vilken bra mamma jag är.

Nu ska jag sova och hoppas på en bättre dag imorgon.

Och magen den växer

2010-04-12T18:12:00.005+02:00

Nu känns det nästan som att magen växer - synligt - för varje dag som går. Är väl så det ska vara vid den här tiden kanske? Sen har jag väl ingen jättemage fortfarande i mångas ögon, men i mina egna ögon är den helt klart stor nu. Och det spänner och drar mest hela tiden, så det gäller att hålla sig väl insmord annars känns det som att huden ska spricka på riktigt.

Magen i vecka 36 (35+3). Fortfarande +6kg totalt.

I helgen har vi varit i Hedemora och hälsat på morbror, moster och småkusinerna. Vi frågade Emilia (snart 4 år) vad hon tyckte att bebisen skulle heta, och efter att ha funderat en liten stund så bestämde hon sig för Calle (jag bestämde att det skulle vara ett C och inte ett K). Känns inte helt rätt faktiskt, men hon verkade i alla fall nöjd. Nöjd var hon också när hon hade fått känna på bebisens rumpa inne i kusins (alltså min) mage.

Vi hade ett jättemysigt dygn med massa prat, mat och scrappande. Precis som det ska vara! Med oss hem fick vi (låna) andningslarm, babyskydd, hoppgunga och ännu mera kläder. Dessutom fick vi med oss min (/familjens) gamla gåstol som det är tänkt att Myran nu ska ärva.

Myran är för övrigt extremt aktiv nu och har varit så de senaste dagarna. Han verkar helt klart less på att ligga där inne, och försöker tackla/slå/sparka/gräva/trycka sig ut på egen hand. Det var inga problem för alla att se hur han rörde sig där i magen i helgen, för det syntes minsann tydligt. Måste komma ihåg att filma någon gång innan det är too late... För egen del tycker jag att han absolut får vara less och komma ut nu - jag är redo!

Snart klar ju.

2010-04-12T15:59:00.003+02:00

Shoppingsugen som jag kände mig idag drog jag iväg till Babyland och tänkte shoppa det sista till lilla Myran. Tyvärr är Babyland här väldigt lite och har inte så brett sortiment, så någon fleecefilt och termos blev det inte idag. Hade tänkt köpa små nappflaskor också, men de hade bara stora. Rosa dessutom, och jag är inte PK nog att köpa rosa nappflaskor till min son om jag har ett annat val. Två blå nappflaskor inhandlades på Maxi igår och idag blev det en grön när jag var inne på Willys, det får väl duga för nu helt enkelt.

MAM Anti-Colic 260 ml. Två blå och en grön finns här hemma just nu.

Kudde och täcke till vaggan blev det i alla fall, och en ersättningsdoserare. Hjulskydd till vagnen och ett paket blöjor blev det också, sen hade jag spenderat tillräckligt många kronor. Stod och höll i ett regnskydd också för den delen, men fick för mig att jag hade bockat av det från listan. Vilket jag som synes inte hade gjort. Typiskt. Men nu är det i alla fall väldigt lite kvar på listan, och inget känns livsnödvändigt att ha när Myran kommer ut (om vi nu inte skulle hinna shoppa klart menar jag).

Sova
Fleecefilt (Brios med dubbla lager)

Sköta/mata
Termos
Handdukar (Som bara är Myrans)

Till vagnen
Leksaker (Dinglisar kanske? Har även letat reda på min gamla barnvagnsmobil)
Fårskinn (Varför måste det vara så DYRT?!)
Regnskydd

Övrigt
Babysitter
Babyvakt

Färdigt
Vagga
Spjälsäng
Vagn
Babyskydd
Bäddset + spjälskydd
Gallerfilt
Skötväska
Skötbädd
Tvättlappar
Andningslarm
Bärsele
Insektsnät
Kudde (till vagnen)
Täcke (tunt, till vagnen)
Våtservetter (fanns i babyboxen)
Blöjhink (följde med babyboxen)
Blöjor
Ersättning
Madrasskydd (plastad frotté)
Bibs med fleece på baksidan
Alvedonsuppar
Koksaltlösning till täppta näsor
Febertermometer
Kudde
Täcke
Nappflaskor (har köpt 3 stora, så några små fattas)
Doserare
Nappar
Hjulskydd till vagnen
Badlakan

Sterilisator till microvågsugnen har jag strukit. Känns helt enkelt inte som något jätteviktigt. Babyvakt skulle jag däremot vilja ha snart, måste bara hitta en lämplig. Gärna begagnad. Mailade på en annons på Blocket idag, men hon hade precis sålt den. Typiskt.

Kom ut nu Myran!

Dagens barnmorskebesök

2010-04-09T22:13:00.003+02:00

Hb: 124 (118 / 115 / 115 / 115 / 122)
Blodsocker: 4,6 (I.m / I.m / 5,6 / 4,4)
Blodtryck: 120/70 (120/70 / 115/65 / 120/70 / 120/70 / 120/70)
Vikt: 67,7 (66,4 / 65,5 / 64 / 63,5 / 61,5)
Hjärtljud: 145 (145 / 140 / 140 / 145)
SF-mått: 33cm (29 cm / 27 cm / 22 cm)

Allt ser bra ut alltså. Magen följer medelkurvan ganska exakt, trots att "alla" tycker att den är så liten. Och trots att jag har slarvat ordentligt med järntabletterna så har järnvärdet gått upp ordentligt, till och med bättre än vid inskrivningen! Enligt barnmorskan är det inte helt ovanligt att järnvärdet går upp och/eller stabiliserar sig vid den här tiden i graviditeten, tydligen behöver inte bebisen lika mycket järn längre. Jag som trodde att det skulle ha sjunkit långt under vad barnmorskan skulle kunna godkänna.

Vi sammanfattade graviditeten idag också. Två enkla ord: Komplikationsfri graviditet.

P.S. Ett besök saknas i "statistiken" ovan. Jag har inte gått upp 1,3kg på två veckor t ex.

Vecka 36 idag!

2010-04-09T15:07:00.000+02:00

Barnet
Nu väger barnet mellan 2200-2500 gram och längden är ungefär 45 centimeter. Nu har din bebis inte mycket rörelseutrymme. Det är så trångt därinne, att den kanske inte rör sig lika mycket längre. Bli inte förvånad om du ser konturen av en arm, armbåge eller ett knä under huden på din mage när bebisen sträcker på sig! Man kan få fin kontakt med barnet inne i magen, om man till exempel puttar lite på något som kan vara barnets fot kan man få en reaktion tillbaka. Kanske tar barnet bort foten för att sedan placera den på samma ställe igen.

Om du väntar ditt första barn ligger det troligtvis i rätt position nu, uppochned. Hjärnan är färdigväxt. En del psykologer säger att barnet redan nu är medveten om sitt "jag" eftersom det kan svara på saker med till exempel sparkar.

Eftersom livmoderns väggar och din mage sträcks alltmer och blir tunnare, kommer mer ljus in och bebisen kommer att utveckla tydligare dygnsrytm.

Denna vecka kan bebisen stoltsera med fingernaglar och ett par fullt fungerande njurar. Levern kan nu också bryta ner en del avfallsprodukter.

Kroppen
Nu står livmodern i regel som högst och det kan kännas som om alla organ är ihoppressade till bristningsgränsen. Livmodern når ända upp till bröstbensspetsen och mäter 32-35 centimeter. Din mage kan börja sjunka ner lite och det blir lättare att andas, men det kan fortfarande vara svårt att hitta en bekväm sovställning. Många gravida upplever att de behöver kissa ännu oftare än tidigare. Det beror på att livmodern trycker på urinblåsan. Nu kanske din vikt stannar till förlossningen.

Nu är det mycket mindre fostervatten och mycket mer bebis i din livmoder (som har utvidgats till 1000 gånger sin normala volym) och du har förmodligen lagt på dig mellan elva och 14 kg. Din navel har också sträckts och sticker förmodligen ut. Fortsätt dricka mycket vatten även om du behöver kissa så ofta att du lika gärna skulle kunna flytta in på toa – bebisen behöver denna vätska.

Glöm inte att börja ladda med kolhydrater. Pasta är bra mat inför förlossningen.

Det kan kännas skönt att ha en väska färdigpackad när det är dags att åka in till förlossningen. I den kan du packa saker som journal från barnmorskemottagningen, olja till massage, tjocka strumpor/tofflor, mjukisbyxor, tandborste och tandkräm, hårborste, hårsnoddar, tvål och schampo, amningsbehå och amningskupor, matsäck och kamera.

Tankar
Fötter, knän, axlar och armbågar sticker ut lite här och var tycker jag, för att inte tala om den beniga lilla rumpan som ofta ligger och trycker mot vänster sida av bröstkorgen. Favvomovsen verkar dock vara att dra en fot från naveln och upp mot revbenen och sen ner igen

Jag upplever inte att jag har svårt att andas, men mätt blir jag mycket fortare än vanligt. Det känns att magsäcken i princip ligger som en platt ficka ovanpå livmodern. Vet inte om min mage kommer sjunka så värst mycket, den har ju aldrig suttit särskilt högt? Jag räknar kallt med att få trycka i mig maten tills Myran kommer ut, allt annat får bli en positiv överraskning.

Packa väskan ska jag göra snart, kanske till veckan. Måste upp på vinden och hitta en lämplig bara... Tror det får bli en av de gamla Novia-väskorna jag har på vinden. Och ryggsäck till maken.

35 dagar!

2010-04-08T23:06:00.000+02:00

Kan ni förstå - idag är det 35 dagar kvar till beräknad förlossning! Det är FEM ynka veckor! Eller max sju då, kanske är lika bra att räkna med det.

Men ändå, Myran kommer ju SNART!

Sendrag

2010-04-08T08:47:00.003+02:00

Natten har präglats av sendrag lite här och var, främst i vader och fötter. Det är ju så underbart skönt, man blir så glad när man vaknar av att hela benet viker sig i en konstig vinkel (försöker vara lite positiv)! 07.40 fick jag sista sendraget, så då gav jag upp och steg ur sängen för den här gången.

Visste ni förresten att man kan få sendrag på insidan av smalbenet? Jodå, det är tydligen fullt möjligt.

Aj!

2010-04-07T23:29:00.001+02:00

*Nu blir det lite mer gnäll, så vill man inte läsa sånt - hoppa över det här*

Jag är tacksam att jag kan styra så mycket över min tid själv att jag inte behöver vara igång och i skolan mer än kanske en gång i veckan, på sin höjd. Visst, egentligen kanske det skulle vara vettigt att vara där lite oftare och faktiskt gå på någon föreläsning också (och inte bara på obligatoriska seminarier), men min kropp orkar bara inte. Som tur är finns ju böcker och PP-presentationer som lärarna satt ihop för varje föreläsning.

Igår var jag ändå tvungen att åka in till skolan, för ett obligatoriskt seminarium. Jag kände mig inte peppad alls eftersom jag var in till skolan även i tisdags för att träffa studievägledaren, men vad göra liksom? Jag vill ju ha mina poäng. Men tre timmar sittandes på en trästol var verkligen ingen hit. Lägg därtill sammanlagt en och en halv timme på pendeltåget. När jag skulle gå från klassrummet till tunnelbanan för att åka hem, då var jag gråtfärdig. Det gjorde så ont överallt att jag inte visste hur jag skulle ta mig från punkt A till punkt B.

Pendeltåget var en mardröm, det går faktiskt inte att sitta bekvämt - hemma är jag ju van att kunna böka runt och sätta mig i nya ställningar när det gör ont någonstans. På pendeltåget är det inte lika lätt, och tro mig när jag säger att folk tittar på en som om man vore galen när man lutar sig än hit och än dit, masserar ryggen på sig själv, gnyr till av smärta helt omedvetet och sedan sätter sig som ett järnspett rakt uppochner.

Jag borde inte gnälla, för det finns personer som har det ännu värre och som inte har samma möjligheter som mig till att vila och ta saker i min egen takt i några dagar, men det här känns som en stor omställning i förhållande till hur graviditeten sett ut hittills. Det har liksom kommit pangbom - jag har blivit höggravid över en natt känns det som ibland. Och ändå har jag ju inte mycket extra tyngd att släpa på, så ibland känns det som att jag egentligen inte har någon rätt att klaga.

Men det gör jag ändå.

Tiden går - vecka 35

2010-04-05T13:42:00.006+02:00

Din graviditet startade Fre 7 aug 2009.
Din menscykel är ca 30 dagar
Du blev gravid ungefär Fre 21 aug 2009.
Du är på dag 242 av 280 (86,4%).
Du är i vecka 35.
Du har gått 34 fulla veckor och 3 fulla dagar (v34+3).
Du är i 8:e kalendermånaden.
Du är i 9:e graviditetsmånaden.
Du är i trimester tre.
Beräknat förlossningsdatum Tors 13 maj 2010.
Du har 38 dagar kvar till beräknad förlossning.

Barnet
Nu är barnet ungefär 45 centimeter långt. Du har säkert känt av att barnet hickar ibland. Det sväljer fostervatten, kissar och tränar därmed matsmältningen. Barnet har hittills varit ganska skrynkligt men nu börjar huden räta ut sig. Navelsträngen är generellt cirka 50 centimeter lång och tjock som en tumme. Fingernaglarna har nu vuxit ut helt och hållet på barnet. Barnets benmärg börjar producera röda blodkroppar.

Du känner nu varje dag hur barnet rör på sig och det är inte ovanligt att du lagt märke till att ditt barn har en speciell dygnsrytm, som ofta fortsätter efter att barnet är fött.

Vikt 2 600 gram.

Mamma
Ditt totala fundusmått är nu ungefär 31-35 centimeter. Du har ökat minst elva till tretton kilo. Nu ökar du snabbare i vikt, upp till drygt ett halvt kilo varje vecka. Av det går cirka 300 gram till barnet. Så här långt in i graviditeten brukar ledbanden och musklerna i korsryggen mjukas upp. Detta kan göra att du får ont i ryggen. Många får halsbränna, magen känns ofta full och det är svårt att hitta sköna ställningar på natten. Du får räkna med att vakna några gånger per natt för att kissa och vända dig i sängen.

Många känner sig lättirriterade nu. Bebisen trycker på överallt. Det är svårt att andas, sitta, stå och sova. Prata mycket med din partner så han eller hon förstår vad du går igenom. Nu står magen som högst för att snart sjunka ned lite. Då blir det lite lättare att andas igen. Det är lätt att bara fokusera på förlossningen, men kanske kan det vara dags att läsa på lite om amning och livet efter förlossningen.

Vid den här tiden gör barnmorskan en sammanfattning om hur din graviditet har varit. Du kan skriva ett förlossningsbrev där du skriver lite om dig själv och dina förväntningar på förlossningen, samt vilken form av stöd som du tror att du och din partner kommer att behöva.

Magen i vecka 35 (34+3). Nu ligger jag på +6kg ganska precis.

Pappa
Det är hög tid att förbereda dig för förlossningen. Din partner har förmodligen redan börjat nedräkningen. Det är bra om ni kan prata om vilket stöd din partner vill ha av dig vid förlossningen, men även av barnmorskan och personalen. Vill hon föda i några speciella ställningar? Vilken slags smärtlindring kan hon tänka sig och inte? Vill hon ha musik på rummet? Prata igenom detta nu eftersom det inte blir så mycket tid under förlossningen.

Tankar
Känt av att barnet hickar ibland?! Myran hickar ofta, länge och framför allt tydligt. Hela jag hoppar och rycker känns det som. Det måste han ha ärvt från sin far, som också har väldigt tydlig och envis hicka när det väl drar igång. Rörelser känner jag förstås av också, ofta och tydligt precis som under hela graviditeten. Jag hoppas att dygnsrytmen inte följer med honom ut ur magen, för då lär ingen av oss få sova nån gång.

Jag blir irriterad när jag får mail från Vårdguiden och det står att "Du har ökat minst elva till tretton kilo", följt av att man inte ska oroa sig för mycket om man går upp snabbt i vikt. Vi som inte går upp varken mycket eller snabbt i vikt då (nu vet ju jag att allt är OK, men ändå)? Är det något fel på oss? Varför tar man inte hänsyn till oss? För jag lär ju inte vara ensam om att gå upp lite i vikt? Jag tycker faktiskt att Vårdguiden borde skriva mer nyanserade texter än så. Punkt.

Ont i ryggen, halsbränna, full mage, svårt att sova och konstant kissnödig. Japp, japp, japp, japp och JAPP! Allt stämmer och jag gnäller rätt ofta om det, så maken vet definitivt hur jag känner. I teorin i alla fall, sen är det nog svårt för vem som helst som inte är gravid att verkligen sätta sig in i hur det känns - både på gott och ont. Men jag tror vi båda två är redo att skippa den här graviditeten nu och välkomna Myran ut i den "riktiga" världen.

På fredag ska jag till barnmorskan igen och då ska vi, som det står i texten ovan, sammanfatta graviditeten. Det har ju varit en enkel och smidig graviditet egentligen, så jag vet inte om sammanfattningen kommer att bli så lång. Men det känns ändå speciellt att få göra det - då är det ju liksom inte långt bort, förlossningen och allt det där. Vi ska också gå igenom mitt förlossningsbrev så att det finns dokumenterat både i min journal och i min egen mapp som jag ska ha med in till förlossningen. Inga konstigheter egentligen, jag vill

gärna bada och/eller duscha
klara mig utan sprutor (dvs EDA, sterila kvaddlar, blockader av olika slag osv)
prova lustgas och akupunktur
röra på mig så mycket jag orkar och lite till
inte föda på rygg - jag vill föda knästående, på sida eller på förlossningspall
ha sen avnavling
få livmodersammandragande
inte diskutera amning, jag tänker inte amma och det beslutet är jag nöjd med
få tabletter för att hämma mjölkproduktionen
gärna hamna i familjerum på BB+

Lasse vet redan allt det här eftersom jag tjatat om det i typ 8 månader, och han är helt och hållet på min sida och vet att det är hans ansvar att föra min talan då jag inte orkar/kan/vill. Han kommer garanterat att vara världens bästa stöd, det är jag helt övertygad om.

Avslutningsvis känns det som att det sagt POFF och så har magen exploderat i storlek - jag känner mig numera som en elefant. Och så har jag sammandragningar mest hela tiden.

Gnäll

2010-04-03T12:06:00.004+02:00

Nu är jag faktiskt rätt less på att vara gravid. Även om jag välsignats med en "liten" mage och en väldigt blygsam viktuppgång så börjar det bli tungt för kroppen nu. Det värker här och det värker där, blåsan är ständigt överfull och jag känner mig sällan fin.

Igårkväll var jag öm både i magen och i ryggen. Sammandragningar hade jag mest hela tiden och Myran låg och tryckte åt alla håll - han hade garanterat axlarna i ett hörn, rumpan i ett annat, fötterna i ett tredje och händerna i det fjärde och spjärnade allt han kunde. Hur jag än satt så satt jag inte bekvämt och var femte minut bökade jag runt i soffan för att hitta en bättre ställning. Grymt, stånk, pust och stön och allt Lasse kunde göra var att titta medlidsamt på mig och klappa lite försiktigt på magen.

Inatt har jag varit upp fyra gånger för att gå på toaletten. Men själva problemet är inte att gå på toaletten, det är ju normalt sett lätt gjort, problemet är att det gör så jäkla ont att ta sig upp ur sängen. Med en massa luft och en bebis som tävlar om utrymmet i magen tillsammans med en överfull blåsa, är det inte långt ifrån att jag skriker rakt ut när jag ska häva mig upp. Vår säng är inte så himla lätt att ta sig upp ur heller, dels är madrassen rätt mjuk (har jag upptäckt nu) och dels är sängramen rätt hög - man får helt enkelt mer eller mindre klättra, när det enklaste vore att bara få rulla ner på golvet.

Så ja, jag är less nu. Myran får hemskt gärna komma snart, även om det för hans bästa i alla fall borde dröja 3 veckor till eller så. Och det får jag väl acceptera, men helst inte en dag till! Och kan han inte vara lite snäll mot sin stackars moders kropp under tiden?

Slut på gnäll.

Tävling

2010-03-31T14:53:00.005+02:00

Jag är med i en tävling hos Älskade Hjärtegryn där dessa dregglisar ligger i potten:

Söta va? Älskar verkligen allt som finns hos Älskade Hjärtegryn, hon är grym på att sy kläder!

Magen v. 34!

2010-03-29T11:28:00.005+02:00

Här kommer en trevlig liten bildkavalkad av magen. Alla bilderna är tagna idag, i vecka 34 (33+3). Det kanske inte syns, men naveln är nu utplånad, den är helt enkelt mer eller mindre platt. Maken påpekar med jämna mellanrum att jag har en stooor mage, och jag känner mig ju inte direkt liten, men så stooor vet jag inte om jag tycker att den är? Han är inte alltid så smidig med gravida kvinnor min man.

Hej, jag ska ha barn om 6 veckor!

Magen framifrån. Fortfarande en snygg midja om jag får säga det själv.

Här inne bor han, lilla Myran. Mamma och pappa längtar efter dig!

Jag har beslutsångest. Någonting jag tycker är otroligt vackert är bilder tagna av fotograf på den gravida kvinnan och den blivande pappan. De brukar vara så otroligt stämningsfulla och man kan nästan ta på lyckan som personerna på bilderna utstrålar. Och så är ju gravida kvinnor otroligt vackra i mina ögon. Under hela graviditeten har jag varit inställd på att göra en sån fotografering, för att ha som fina minnen av graviditeten, och för att visa Myran när han blir större.

Men nu är jag osäker. Det kostar en hel del pengar. Vill vi båda vara med på bilderna så är det minst 2000kr som gäller, och då får vi bara bilderna på CD. Visserligen blir vi stylade också, men det känns som en förutsättning för att jag ens ska vilja bli fotograferad.
Men är det värt det? Lasse kanske kan ta fina bilder med systemkameran, och då blir det ju gratis - och än mer personligt? Å andra sidan kan han då inte vara med själv på bilderna... Men då skulle vi kunna lägga pengarna på något annat, som kanske egentligen är viktigare. T ex en cykel, något som skulle underlätta vardagen väldigt mycket.

Beslutsångest!

Hopplösa jag

2010-03-28T17:55:00.005+02:00

Jag är barnsligt förtjust i webbutiken 18månader.se. Eftersom de specialiserar sig på bättre begagnade amerikanska bebiskläder kan man hitta riktigt tuffa grejer och fina fynd. Snurrade runt där idag och ja, sex plagg blev det. Can't help myself. Två par hängselbyxor, en tröja och tre bodys. Är riktigt nöjd.

Något som stör mig dock är att nästan alla bebisplagg, speciellt amerikanska sådana, är i ljusa pastellfärger. Jag tycker det är skittråkigt! Jag vill ha färgstarka, tuffa kläder med mycket mönster och klara färger - inte babyblått med massa puttenuttiga nallar på (det är också sött, men inte BARA). Sen har jag otroligt svårt för alla dessa overaller som ska få barnet att se ut som Tiger, Nalle Puh, Ior eller annan godtycklig seriefigur. Det blir lite too much liksom...

På tal om begagnat så har jag ju inte visat upp den fina bodyn som Myran ärvt efter kusin Ia, här är den:

Body från Polarn o. Pyret.

Och sen har han ärvt en jättefin babyfilt efter sin mamma, den ligger i vagnen och väntar på honom:

Hemmagjord filt med lite glittertrådar i!

Ja, grejer har han sannerligen vår kära Myran. Hade tänkt gå på barnbasar idag här i Södertälje, men det var nog lika bra att jag inte tog mig iväg. Vi ska ju ha någonstans att förvara alla saker också...

BB-väskan

2010-03-28T13:56:00.008+02:00

Den ska inte packas riktigt än, men som alla vet så gillar jag att ha lite koll. Så det här är vad jag har tänkt att vi ska ha med oss. Får nog bli BB-väskOR, en varsin bag helt enkelt. Jag är fullt medveten om att jag kanske inte kommer behöva allt, men hellre för mycket grejer än för lite känner jag, även om vi har nära hem från sjukhuset.

Mamma
Avslappningsskiva, musik
Tofflor
Myskläder
Tjockare tröja/kofta
Sportbehå
Trosor
Sköna strumpor
Morgonrock
Toalettartiklar (tandborste, tandkräm, kroppssmör, hårborste, hårsnodd, läppbalsam, tvål och ansiktskräm)
Massageolja
Bindor
Energi (godis, Dextrosol, frukt)
Dryck (vattenflaska, juice, färdiga smoothies?)
Tidsfördriv (bok, tidningar, laptop med musik/film/serier samt kortlek)
Mjukt toalettpapper

Pappa
Tofflor
Myskläder
Tjockare tröja/munkjacka
Kalsonger
Strumpor
Toalettartiklar (tandborste, tandkräm, tvål och ansiktskräm)
Linser och glasögon
Matlådor, fika och dryck
Tidsfördriv (bok)

Myran
Två bomullsmössor
Tre bodys
Två par byxor
En tjockare tröja/munkjacka
En pyjamas
Två par strumpor
En filt
Flaskor och ersättning
Nappar
Något som är kissarnas

Övrigt
Kamera, videokamera laddare och överladdningskabel till dessa
Mobiler och laddare
Papper och penna (kan vara bra att ha)
MVC-journalen
ID-kort
Förlossningsbrev
Patientbricka
Örngott/filt att ge till kissarna innan vi kommer hem
Plånböcker/pengar

Uppdaterad inköpslista

2010-03-28T12:39:00.001+02:00

Nu är det alltså mindre än 7 veckor (46 dagar!) kvar tills Myran är beräknad att titta ut. Fattar inte vart tiden har tagit vägen. Augusti-december/januari var det segt som kola, men sen dess har tiden faktiskt bara sprungit iväg. Snart är han är. Snart är vi tre. Hjälp!

På shoppingfronten känner vi att vi har koll och nu till veckan tänker jag mig att vi ska göra de sista nödvändiga inköpen. Kanske. Förutom några få saker så känns det inte som att det är någon jättebrådska med nånting.

Sova
Fleecefilt (Brios med dubbla lager)
Kudde
Täcke

Sköta/mata
Nappflaskor (Det blir nog MAM Ultivent till att börja med trots allt)
Doserare
Sterilisator för microvågsugn
Termos
Handdukar (Som bara är Myrans)
Badlakan (Som bara är Myrans)

Till vagnen
Leksaker (Dinglisar kanske? Har även letat reda på min gamla barnvagnsmobil)
Fårskinn (Varför måste det vara så DYRT?!)
Regnskydd

Övrigt
Nappar
Babysitter
Babywatch

Färdigt
Vagga
Spjälsäng
Vagn
Babyskydd
Bäddset + spjälskydd
Gallerfilt
Skötväska
Skötbädd
Tvättlappar
Andningslarm
Bärsele
Insektsnät
Kudde (till vagnen)
Täcke (tunt, till vagnen)
Våtservetter (fanns i babyboxen)
Blöjhink (följde med babyboxen)
Blöjor (fanns i babyboxen, men vi ska köpa ett paket Libero också)
Ersättning
Madrasskydd (plastad frotté)
Bibs med fleece på baksidan
Alvedonsuppar
Koksaltlösning till täppta näsor
Febertermometer

Nässug, Inotyol (/annan salva), babygym och åkpåse har jag tagit bort från listan, då vi har bestämt oss för att vi avvaktar med dessa saker. Nässugen rekommenderas av vissa men dissas av andra, salvor vet man tydligen aldrig om de behövs och babygym och åkpåse är det ju ändå ett tag kvar tills det blir använt. Så vi väntar och känner oss för helt enkelt.

Är det förresten inte lite läskigt att våtservetter är perfekta fläckborttagare? Verkar funka på det mesta - sånt som till och med är svårt att få bort med riktigt rengöringsmedel och trasa/svamp. Nej, några storanvändare av våtservetter lär vi inte bli, här blir det frottélappar och skumlappar så långt det bara går.

Igår: Vecka 34

2010-03-27T20:46:00.002+01:00

Barnet
Många barn ligger nu med huvudet nedåt. Barnet lyssnar till mammans hjärtslag, magen som kurrar och andra kroppsljud. Inte konstigt att en del barn sedan har svårt att ligga själva i vaggan eller spjälsängen. De vill vara nära dig och lyssna till de här ljuden. De inre organen är nu färdiga, förutom lungorna. De behöver mogna ett tag till, de ska ju anpassas från vatten- till landlivet och luftfyllas när barnet kommer ut. Ögonens pupiller kan dras ihop och vidgas.

Barnet är väl medveten om förvärkarna, men det tycks inte vara obehagligt på något sätt. Huden har antagit en mer rosa ton genom inlagring av underhudsfett, vid denna tidpunkt kan barnet utan vidare överleva utanför livmodern. Nu reagerar barnet olika på mammas, pappas/partners samt främmande personers röster.

Vikt 2 350 gram.

Mamma
Livmodern tränar för förlossningen nu och du kan känna av det i form av förvärkar, en del svagare och andra kraftigare. En del känner du inte av alls, men du kan känna med handen utanpå magen att den plötsligt drar ihop sig och blir alldeles spänd. Det kan vara svårt att skilja förvärkarna från riktiga värkar. De kan komma tätt och upplevas som intensiva, ett sätt att särskilja dem är att ta ett varmt bad, det får förvärkar att avta medan riktiga värkar fortsätter. Livmodern är jättestor nu. Kommer du ihåg i början när magen var platt? Mycket har hänt sedan dess.

Många börjar fundera allt mer på förlossningen. Det är vanligt att man är orolig för att något ska hända. Du kan vara orolig för att du har mått ”för bra” och tänka att ”det får inte vara så här lätt”. Eller så tänker du motsatsen, ”allt har varit så jobbigt, det kanske inte är meningen att jag ska få vara glad”. Det är vanligt och helt normalt. Även som partner kan man ha många funderingar. Det är svårt att förbereda sig på att vara ett bra stöd när man inte vet vad som väntar. En del blivande pappor eller partners kan uppleva tanken på förlossningen som skrämmande.

Tankar
Ja, jag kommer ihåg när min mage var platt. Men även om magen har växt och antagit en fotbollsliknande form så har jag sällan haft en så snygg midja som nu - faktiskt! Man får vara glad för det lilla liksom. Jag trivs i alla fall med min gravida kropp, för det mesta. Om man bortser från sendrag, halsbränna, sammandragningar och foglossning och bara tittar på det rent estetiska.

Foglossningen har antagit en ny skepnad. Nu har det flyttat ner i blygdbenet också, det känns ungefär som att någon har träffat med en j*vligt hård spark mellan benen på mig och har jag stått stilla en stund så drar jag mig för att börja röra mig framåt, för då gör det ont! Blev inte bättre av att barnmorskan kände och klämde på Myrans huvud igår heller.

Förlossningen tänker jag mycket på. Jag ser verkligen fram emot den upplevelsen. Jag fick frågan för ett tag sen hur jag tänker mig förlossningen. Och jag tänker mig att jag ska klara mig utan medicinsk smärtlindring, bortsett från lustgas. Jag vill klara mig på dusch/bad, värme/kyla, massage, rörelse, TENS, akupunktur, andning och lustgas. Jag vill inte under några som helst omständigheter ha EDA eller andra "sprutpreparat". Så känner jag nu alltså, men man vet ju aldrig vad som händer... Men jag är helt övertygad om att jag kommer att klara det fint, och med den inställningen tror jag att man tar sig långt.

Barnmorskebesök igår som sagt. Allt såg bra ut - blodtrycket låg på 110/70, magen ligger exakt på kurvan (31 nu), Myrans hjärtljud var jättefina och han ligger stenhårt fixerad. Misstänkte det, bara sen sist jag var hos barnmorskan har jag kunnat känna att han borrat ner sig ännu längre, trots att han redan då var i princip fixerad. Något järnvärde kollade vi inte eftersom det inte var så länge sen sist. Vikten ligger nu på 67, så totalt +5,5kg.

Medelsvenssonbebis

2010-03-24T22:43:00.002+01:00

Ja, så benämnde barnmorskan Myran idag vid ultraljudet. Han är precis så stor som han ska vara (även om det såklart bara är en grov beräkning) vid den här tiden och han beräknas vara en standardbebis på 3500 gram när han kommer ut. Precis lagom tycker mamma och pappa!

Ultraljud så här sent i graviditeten är inte lika roligt som i början/mitten. Bebisen är ju så stor så det är svårt att få någon sammanhängande bild, det är liksom kroppsdel för kroppsdel som gäller. Vi fick i alla fall se huvudet (så söt profil så!), en fot, ryggraden, hjärtat, magen osv. Och precis när hon hade "rundat" rumpan och kommit upp på framsidan så skymtades ett väldigt misstänkt litet "paket", och även om barnmorskan inte sa något så är både jag och Lasse övertygade om att det var könet vi såg. Känns bra, Myran verkar fortfarande vara en pojke. Och barnmorskan sa inte emot, även om hon inte bekräftade heller (det var ju inte därför vi var där).

För övrigt är han väldigt vig, ena foten låg uppe vid örat under hela undersökningen. Han har då inte ärvt det av mig. Och definitivt inte av Lasse.

Och ja, idag är det bara 50 dagar kvar till den 13 maj!

Rapport från sjukstugan

2010-03-24T10:39:00.003+01:00

Blivande mamman åkte på en riktig dunderförkylning i helgen som fortfarande inte läkt ut, därför har det inte blivit något bloggande här på ett antal dagar. Man tycker ju att blivande pappan hade kunnat ta över under den här tiden, men det verkar han inte ha fattat.

Febern var ju lätt nog att mota i dörren, och jag är nu feberfri även utan Alvedon sen igår. Skönt. Näsan är det värre med, Otrivin måste intas minst var åttonde timme (vilket också är maxdosen) för att jag ska kunnas andas överhuvudtaget. Det ger bara inte med sig! Hur svullna slemhinnor kan man ha, och hur mycket snor kan det egentligen bildas i en näsa?! Får panik av att inte kunna andas normalt genom näsan, så jag ber till högre makter att det ger med sig snart...

Med Myran är det bra i alla fall, han var ungefär lika slö som sin mamma i söndags (när jag var som sjukast), men efter det har han levt rövare. Jag är tacksam att han höll sig lugn i söndags, för de gånger han ändå rörde sig gjorde det så ont i huden och musklerna att jag ville skrika (ni vet, feberont, fast på insidan). Jag är nu övertygad om att han ligger helt fixerad, det trycker verkligen neråt och jag har börjat känna av foglossning längre ner än tidigare, som att hans huvud trycker ut bäckenet (vilket det ju också gör...).

Om fyra timmar ska vi på tillväxtultrajud, det ska bli spännande! Och trots att jag inte har något fog för det så kan jag inte låta bli att oroa mig lite för att de ska säga att han ligger långt över kurvan, och att vi kan förvänta oss en bebis på 5 kg.

Håll tummarna!

Vecka 33

2010-03-20T11:07:00.007+01:00

Barnet
Barnet ökar snabbt i vikt och väger drygt två kilo. Om det skulle födas nu behöver det lite andningshjälp, värme och hjälp med att få i sig mjölk under några veckors tid. Det finns inte längre så mycket utrymme för barnet att vända sig i livmodern, barnet ställer därför slutgiltigt in sig i förlossningsställning. Vanligast är att barnet vänder sig med huvudet neråt. Tre-fyra procent förblir kvar i sätesställning. När man mätt aktiviteten i hjärnan har det visat sig att det händer saker även när barnet sover. Kanske drömmer det redan. Nu kan barnet skapa röda blodkroppar och underhudsfettet lagras. Bebisen uppfattar ljus och mörker, natt och dag. Om barnet kan fokusera blicken redan i livmodern är forskare inte helt eniga om. Några hävdar att barnet lär sig fokusera först under första till andra levnadsmånaden.

Mamma

Ditt magmått (symfus-fundus) är nu 29-34 centimeter. Det varierar något beroende på barnets storlek och fostervattenmängden. Huvudsaken är att magen växer. Tänk inte för mycket på vikten, tänk istället på vad du äter och att du äter nyttigt. Ladda med kolhydrater inför förlossningen. Mycket grönsaker är också bra och ett par frukter om dan. Många tänker på förlossningen nu. Trots att magen är stor är det bra att försöka hålla i gång musklerna så gott det går. Promenader, simning och yoga för gravida brukar kännas bra. Ju tyngre du blir desto vanligare är det att fötter och ben svullnar. Ligg gärna med benen högt en stund och använd stödstrumpor hela dagen. Det är bra att sätta på stödstrumporna redan innan du kliver ur sängen. Ett bad kan hjälpa.

Magen i vecka 33 (32+0). Totalt +4,5 kg alltså.

Mattips!
Lika viktigt som annars är det att äta en varierad kost. På så sätt är det lättare att du får i dig det du behöver i form av protein, kolhydrater, fett, vitaminer och mineraler.

Ät gärna:
500 g frukt och grönt varje dag
Fisk 2–3 gånger i veckan. Fisk och skaldjur är rikt på vitamin D, jod och selen, som är viktiga nu när du är gravid. Fet fisk som lax och makrill innehåller också omega 3-fett.
Lättmjölk, naturell lättfil eller naturell lättyoghurt, cirka 5 dl per dag.
Kött, kyckling, ägg, bönor, linser eller ärtor varje dag.
Bröd och potatis, ris, pasta, bulgur eller liknande varje dag, helst fullkornsalternativ.
Drick gärna vatten till maten och när du är törstig.

Lite full i skratt blir jag. Hur gravid ser jag ut på den vänstra bilden liksom?

Pappa/partner
Väntar ni första barnet kan det vara lärorikt, göra er säkrare och tryggare inför förlossningen att få komma på en förlossningsföreläsning några veckor innan det är dags. Alla har olika uppfattningar om hur det ska se ut att det kan vara bra att försäkra sig om hur det är i verkligheten. Hör med er barnmorska vad som gäller.

Hos barnmorskan/kontroller
Dags att besöka barnmorskan igen. Hon eller han känner efter hur barnet ligger, kontrollerar hur livmodern och barnet växer, kollar ditt blodtryck samt lyssnar på barnets hjärta. Kanske får du ta ett extra urinprov eller blodvärde. Din partner kanske har svårt att följa med på besöken varje gång men är alltid välkommen.

Tankar
Jag känner mig inte så himla stor. Men så är jag väl inte så himla stor heller? Jag känner att det är både på gott och ont. Självklart är det skönt att inte vara gigantisk och att inte känna sig så himla tung och otymplig, men samtidigt så tycker jag ju att höggravida kvinnor är otroligt vackra. Och gravidkläder sitter mycket snyggare på en ordentlig gravidmage. Så lite snuvad känner jag mig faktiskt, på just den biten. Tacksam är jag dock att jag inte har samlat på mig någon vätska (än?). Mina ringar, strumpor och skor sitter som de ska.

Ska jag äta allt som står i den där "mattips-listan" så lär jag inte få göra annat än att äta. Men det är klart, lite bättre kan man nog nästan alltid äta. Vi skulle behöva få i oss mer fisk t ex, det blir alldeles för sällan. Men jag är inte så förtjust i fisk, bara när svärmor tillagar den (och det inte är sill). Olika typer av fiskpinnar äter vi lite nu och då, men det känns kanske inte så jättenyttigt?

En sak som har slagit mig är att jag aldrig fått göra ett urinprov på MVC. Blodtryck, socker och järnvärde kollas varje gång, men inte en enda gång har barnmorskan velat kolla urinen. Är det konstigt? Är det något som bör göras regelbundet, även om man inte har några problem?

P.S. Gick in i vecka 33 igår, men är lite seg av mig.

Myran säger

2010-03-19T13:18:00.003+01:00

Myran buffar på ordentligt inne i min mage idag, som för att tala om att det inte är någon fara och att mamma inte ska oroa sig. Fina lilla Myran. Det känns skönt att känna hans rörelser så tydligt och längst inne är jag inte så orolig faktiskt. Men lite konstigt är det allt, man förväntar ju sig att man ska gå upp i vikt hela tiden.

Har i alla fall mailat min barnmorska (försökte ringa men telefontiden var slut och oftast går det minst lika fort att få svar via mail) och talat om att jag gått ner lite i vikt och frågat om det är något att fästa sig vid och om vi borde ta ytterligare prover vid nästa besök, för att utesluta att något är fel. Innan dess har vi ju dock gjort ultraljudet så då vet vi redan att allt är bra med Myran.

Tillägg 13.53: Barnmorskan tyckte att vi skulle avvakta och se vad ultraljudet visade. Det låter vettigt.

Det slog mig dock att om jag inte går upp så särskilt mycket mer under graviditeten - då lär det ju inte finnas någonting av mig kvar när ungen och all vikt som hör graviditeten till är borta efter förlossningen?! Vilken bra bantningsmetod det här visat sig vara...

I-landsproblem?

2010-03-19T09:18:00.003+01:00

Det må vara dagens i-landsproblem, jag vet att många gravida avundas mig, men det kan ju verkligen inte vara normalt att gå NER i vikt under den här tiden av graviditeten? Ställde mig på vågen nyss och har alltså gått ner 0,5kg sen förra veckan, och i alla texter man läser står det att man nu ska gå UPP 0,5kg/vecka i snitt. Nu står jag alltså på +4,5kg totalt.

Skadar jag mitt barn?

Ärligt talat

2010-03-18T18:18:00.001+01:00

Vem köper begagnade trosor på Tradera?! Stringtrosor till på köpet, känns inte det väldigt ofräscht? För min egen del känns det helt uteslutet i alla fall, trosor är så pass privata att jag inte vill att någon annan, okänd människa ska ha haft dem innan mig.

Rätt ålder

2010-03-18T15:17:00.003+01:00

Enligt en artikel i Aftonbladet är den bästa åldern att bli mamma mellan 25-29 år. Alltså är jag rätt perfekt då?

Det känns faktiskt rätt lagom det här med att bli mamma vid 25, nästan 26 år. När jag var yngre hävdade jag alltid att jag skulle bli mamma när jag var 17-18 år, precis som min egen mamma. Det var nog rätt många i min familj som höll tummarna för att det inte skulle bli så. Och när jag närmade mig den åldern kunde jag då definitivt inte tänka mig att bli mamma - inga störande bebisar här inte!

Nej, nu känner jag mig verkligen redo (så redo som man nu kan bli) och jag känner att jag är i precis rätt ålder för min egen smak. Även om jag ibland (fråga Lasse...) får ryck och tycker att jag är jättegammal och tycker så synd om mina framtida barnbarn (!) för att jag kommer att vara en gammal farmor/mormor. Jojo, här lever vi i nuet...

För övrigt har vi nu fått ut vår lägenhetsannons, den kan ni hitta här. Som jag har kämpat de senaste dagarna för att få den i skick för fotografering! Hej foglossning liksom. Men nu tar jag igen mig ordentligt istället.

Reashopping till blivande mamman.

2010-03-15T19:31:00.007+01:00

Ett stycke vårjacka (beige)...

...en finklänning (att ha på Alicias dop, med svart kofta och leggings?)...

...och en urtjusig skjorta/tunika.

Så så här kommer jag att se ut i vår, bara så ni vet! Är grymt nöjd med inköpen, klänningen och tunikan var till och med på halva reapriset. Beställde dem igår och idag är klänningen slut, lucky me!

Dagens inköp

2010-03-14T17:53:00.004+01:00

De blivande föräldrarna tog sig en vända ner på stan idag, för att njuta av solen och samtidigt spana på lite grejer. Bland annat bestämde vi oss för vilket babyalbum vi ska köpa. Sen ramlade vi visst in på H&M också, och kunde såklart inte motstå att köpa dessa set:

Pappa älskar han när han har storlek 62...

...men först älskar han mamma när han har storlek 56 (Lasses beslut).

Finns söta matchande mössor också, som självklart också ska inhandlas. Dessa fanns dock inte i butiken vi var in i idag. I övrigt köptes också alvedonsuppar (från 5kg, vad har man innan dess då?), koksaltlösning och en liten nagelsax. Hade tänkt köpa febertermometer också, men de hade ingen bra på vårt Apotek. Övriga inköp från Apoteket väntar vi med.

Magen v. 32.

2010-03-14T11:27:00.002+01:00

Dags för lite nya magbilder, och ja, nu börjar man väl ändå se att den växer på sig? Vilket den såklart borde göra - igår var det exakt 2 månader kvar till beräknad förlossning! Finns inte en jäkel som tror mig när jag säger det och de ser min mage... Men, det är väl ändå inget att klaga över tänker jag. Hellre liten än en elefant (nog för att det finns mellanting men...).

Magen i vecka 31+2. Ligger fortfarande på +5kg totalt.

Och så det här med vikten. Nej, jag är inte orolig alls faktiskt. Jag ser ju att min mage växer och jag känner att Myran både rör på sig och tar mer och mer plats där inne. Jag ser också att jag själv har blivit smalare lite här och var, så jag förstår ju att han tar vad han behöver. Jag är helt övertygad om att det är en frisk liten kille som ligger i min mage. Men ändå känns det skönt att få göra ett till ultraljud för att verkligen få det svart på vitt, och framför allt tror jag att det är skönt för maken, som definitivt är mer konfunderad över min ganska modesta viktökning hittills.

Better safe than sorry, right?

Förlossningsbrev

2010-03-13T23:40:00.005+01:00

Jag har knåpat ihop ett litet brev att ta med på den stora dagen.

Kära förlossningspersonal,

Med detta brev ämnar jag beskriva vad jag förväntar mig av min och min partners sjukhusvistelse och vad Ni kan göra för mig. Jag vill med detta få Er att förstå vad vi tillsammans kan göra för att mitt besök ska bli till belåtenhet.

Vid ankomsten vore det väldigt trevligt om vi kunde välkomnas med något kallt att dricka eftersom det så här i mitten på maj kan bli minst sagt varmt i luften. Om det inte blir till allt för stort besvär vore det även i sin ordning med något slags tilltugg, kanske små korvbitar tillsammans med någon stark ost på en tandpetare eller liknande. Det behöver inte vara så avancerat men jag vill bara göra Er uppmärksam på att vi kanske inte ätit ordentligt innan avfärd och vill det sig riktigt illa kommer jag vara irriterad om min mage är allt för tom. Mat och dryck är en alldeles förträfflig medicin mot irritation av det här slaget.

Självklart önskar vi ett rum med utsikt över kanalen. Min säng får gärna stå placerad nära fönstret på så sätt att jag utan ansträngning kan ligga långa perioder i sängen och titta på de stora båtarna som passerar på väg ut till havet eller upp till Mälaren. Jag tycker väldigt mycket om båtar.

Jag har med mig egna sängkläder, mina favoritsängkläder, vilka någon ur personalen hemskt gärna får bädda med under tiden vi bekantar oss med faciliteterna. Förmodligen kommer jag att vilja ta en liten tupplur ganska omgående.

Om det går att ordna vill vi ha en liten pool på vårat rum eftersom vi vill bada en stor del av den tid som inte spenderas i viloläge. Någon sorts jacuzzi är även tänkbar.

I tillägg har jag sammanställt följande lista på önskemål för Er att begrunda:
Enligt utsago är många i personalen på förlossning duktiga på massage. Jag mottar gärna massage någon gång per dag.
Lustgas ska finnas nära till hands när jag ligger i min säng.
Till frukost äter jag mannagrynsvälling, punkt!
Jag kommer inte behöva någon medicinsk smärtlindring förutom gasen.
Det vore bra med ett mindre bord bredvid sängen som kan användas till mina foton och presenter från vänner.
Om sådana här toaletter på hjul verkligen finns i verkligheten så ska det finnas en på mitt rum.
Jag vill under inga omständigheter få ett lavemang mot min vilja.
Jag vill inte att ni klipper mitt hår fast det inte behövs.
Det var allt från mig. Jag hoppas att ni tycker lika mycket om mig som jag själv gör.

Observera att min fru har antecknat sin önskemål i ett separat brev.

Med vänlig hälsning,
Lars P Bergström

Vecka 32!

2010-03-12T19:07:00.003+01:00

Bebis
Vid den här tidpunkten väger barnet cirka 1600-1900 gram och är ungefär 40-42 centimeter långt. Nu har barnet något bättre kontroll över sin kroppstemperatur. Lungorna är färdiga och barnet ligger nu och tränar dem genom att andas ner fostervatten i dem, ofta med hicka som följd. Tånaglarna växer allt mer. Barnets sparkar blir nu mer som kraftiga knuffar och man kan lätt särskilja olika kroppsdelar från varandra. Ibland kan man kanske känna något spetsigt som rör sig hastigt tvärs över hela magen, det kan vara ett knä eller en fot. Genom att barnet hickar kan man också få en uppfattning åt vilket håll barnet är vinklat, hickningarna känns som mest från barnets rygg. Kroppens viktiga organ och nervsystem fininställs. Underhudsfettet som det varit magert med tidigare har nu vuxit till och barnet ökar snabbt i vikt. Nu utvecklar barnet förmågan att svettas.

Mamma
Magen tar mycket plats och dina lungor, urinblåsa och magsäck har det trångt därinne. Man kan lätt bli andfådd när man gör något ansträngande trots att lungkapaciteten har ökat. Att man blir andfådd är helt normalt, barnet får lika mycket syre oavsett hur flåsig man känner sig. I slutet av graviditeten kan trycket på pulsådern bli för stort om man ligger på rygg, vilket kan göra att både du och barnet mår illa. Barnmorskan brukar därför rekommendera att man ligger på sidan när man ska sova. Det brukar även vara den ställning som känns bäst, det kan vara skönt att ha en kudde som stöder upp den tunga magen lite.
Kroppen börjar förbereda sig för förlossning och du kan känna lättare förvärkar som mensvärk ungefär. Det kan också läcka mjölk ur brösten.

Tankar
Ja, en hickande bebis har jag definitivt - han hickar ofta och hårt. Som sin far (som hickar hårt, dock inte ofta). Jag hoppas verkligen att Myran inte hickar lika våldsamt som sin far när han kommer ut, för då kommer jag drivas till vansinne rätt snart. Oerhört irriterande ovana. Hickningarna i magen är inte så himla roliga heller alla gånger, det känns rätt obehagligt, som nervryckningar ner mot vänster ljumske. Det var just pga dessa hickningar som jag redan innan barnmorskan konstaterade det misstänkte att han låg med huvudet neråt och ryggen åt vänster.

Sparkarna har, precis som anges i texten ovan, snarare blivit mer bök och knuffar. Det märks att det blir trängre och trängre där inne. Nyss upplevde jag något nytt - jag kunde se (och framför allt känna - som i AJ!) konturer av en kroppsdel som drogs från naveln och ut till vänster sida. Hårt. Inte jätteskönt faktiskt. Sen kunde jag sitta och pilla på den där kroppsdelen, som måste ha varit en hand eller fot. Det är inte alltid så himla lätt att föreställa sig hur han ligger, även om jag vet att han är fixerad och ligger med ryggen åt vänster. Hur som helst tror jag att det här kommer bli hans nya favoritrörelse, för nu har det hänt några gånger under den senaste halvtimmen. Jippie.

Fixed baby!

2010-03-11T18:29:00.003+01:00

Barnmorskebesök idag, dagen till ära (dvs dagen som i exakt 9 veckor innan Myran är beräknad). Det var min ordinarie barnmorska jag fick träffa idag, tack och lov! Även inför det här besöket drömde jag en mardröm dock, jag drömde inatt att jag hade så lågt Hb att barnmorskan ordinerade 20 (!) Niferex om dagen! Nästan så jag var kallsvettig när jag vaknade imorse.

Så här såg dagens värden ut:

Hb: 118 (115 / 115 / 115 / 122)
Blodsocker: Ingen mätning (I.m / 5,6 / 4,4)
Blodtryck: 120/70 (115/65 / 120/70 / 120/70 / 120/70)
Vikt: 66,4 (65,5 / 64 / 63,5 / 61,5)
Hjärtljud: 145 (140 / 140 / 145)
SF-mått: 29 cm (27 cm / 22 cm)

Mitt Hb har alltså gått upp lite, trots att jag slarvat med tabletterna på sistone. Så några 20 Niferex om dagen behöver jag inte ta, det räcker gott med 1 Hemofer som tur är. Blodtrycket ligger stadigt, så min attack förra veckan måste ha varit tillfällig. Antagligen tidig morgon + stress + lite näring i kroppen = svimattack. Skönt att allt ser bra ut i alla fall.

Barnmorskan (Hanna heter hon faktiskt) klämde och kände på min mage och kunde glatt konstatera det jag redan misstänkte - Myran ligger med huvudet neråt och ryggen åt vänster. Dessutom är han redan fixerad! Duktig liten pojke. Då är det väl bara att vänta på att värkarna sätter igång då? ;-)

Jag har ju fortfarande inte gått upp särskilt mycket, vilket vi också pratade lite om. Jag frågade om det fanns någon möjlighet att få göra ett tillväxtultraljud för att se så att han växer som han ska där inne, eftersom man - om inte annat - får så mycket kommentarer från folk runtomkring. Det var inga problem alls, så om två veckor får vi titta på Myran igen!

Pratade om amning också och jag är så glad för att jag har den barnmorskan jag har, hon stod helt på min sida när jag sa att jag inte ville amma. Vi kom överens om att jag ska skriva om det i mitt förlossningsbrev och sen ska hon skriva in det i journalen också, så att jag förhoppningsvis slipper ta den diskussionen på sjukhuset sen.

Jag har världens bästa barnmorska!

Förlossningsföreläsning

2010-03-10T21:32:00.004+01:00

Ikväll har vi varit till sjukhuset här i Södertälje för en förlossningsföreläsning. Två barnmorskor pratade om vad som händer och sker före, under och efter förlossningen, de pratade om olika smärtlindringsalternativ och förlossningsställningar och avrundade med att lovorda tiden på BB.

Nu har ju vi redan varit på en liknande föreläsning genom MVC, men jag tyckte ändå det kändes väldigt bra att höra hur rutiner och sånt ser ut på det sjukhus som vi faktiskt valt att föda på, och att få träffa åtminstone några av barnmorskorna som jobbar där. De verkar supergulliga, så det var ju skönt.

Jag ser verkligen fram emot förlossningen. Är ärligt talat inte alls rädd eller orolig, bara förväntansfull och otålig. Jag vill föda nu! Det verkar vara en så himla häftig upplevelse och jag litar helt och hållet på att jag och min kropp tillsammans med Myran kommer att fixa det hela galant - och när det är över får vi äntligen träffa vår lille pojke! Hur kan man inte se fram emot en sån sak?

Imorgon är det nio veckor kvar till beräknad förlossning, men han får gärna komma om 7!

Jag vill sova!

2010-03-09T21:41:00.004+01:00

Sömn tycks vara typ det enda jag kan tänka på numera, på eftermiddagarna och kvällarna är jag så trött så att det är ett under att jag inte stupar från stående. Det är nästan som i början av graviditeten, fast ännu värre. Varför? Jo, för att jag kan inte sova!

Det gör ont där, det gör ont här. Det är för varmt, det är för kallt. Magen är i vägen, näsan är täppt. Maken ligger vänd åt fel håll (dvs mot mig med ansiktet nära mitt) eller så ligger han för långt borta. Och så dessa toalettbesök som på riktigt kommer att leda till ett ordentligt psykbryt vilken dag som helst.

Nej, ge mig ett hav av kuddar och lite sömntabletter så blir det här bra...

Skam den som ger sig

2010-03-06T22:10:00.003+01:00

Länge har jag - till min stora förvåning - kunnat använda vinterjackan jag köpte i höstas, trots att det är en strl 36 och trots att magen hela tiden växt. Nå, fram tills nu that is. Idag ville jag ha en lite svalare och lättare jacka på mig när vi stack iväg på hockey, så trots att den numera inte går att stänga valde jag just denna jacka. Finurligt nog kan man öppna upp och stänga från båda hållen, så det funkade ju bra ändå! Eller?

Skam den som ger sig och man tager vad man haver - dagens sanningar.

Höggravid?

2010-03-06T20:04:00.000+01:00

Igår lovade jag nya bilder på magen och att maken antagligen skulle få ta dem. Och eftersom jag håller mina löften så kommer här nya bilder, tagna av maken tidigare idag.

Här inne bor Myran. Nu är vi alltså i vecka 31 (30+1).

Som sagt, här inne bor han vår lilla efterlängtade (och bråkiga) son.

Vecka 31

2010-03-05T22:05:00.005+01:00

Bebis
Bebisen är ca 40 cm lång och väger ungefär 1600 g. Nu börjar det närma sig födelselängden. Många har redan hår på huvudet som kan ha vuxit upp till två centimeter. Den kan fortfarande ligga med huvudet uppåt, men i nästa vecka vänder sig de flesta bebisar sig och ligger med huvudet neråt tills födseln.

Mamma
Din lungkapacitet har ökat från 500 till 800 kubikcentimeter luft per andetag. Det behövs både för barnet och för dig själv. Den ansträngning det innebär att vara gravid kan göra dig andfådd. Livmoderns mått är ungefär 29 till 32 cm. Bebisen fyller nu nästan upp hela din mage. Många samlar på sig mycket vatten i kroppen, särskilt fötter och vader kan vara svullna. Du bör ha ökat kring 9 till 12 kg. Har du börjat tänka på förlossningen? Känns det bra, roligt, spännande, ångestframkallande, häftigt?

Tankar
Ny vecka igen, helt otroligt så fort tiden springer förbi! Mars är här, i maj ska Myran komma. Det är verkligen inte långt borta nu. Vi längtar och väntar, mycket, och pratar med Myran för att tala om hur efterlängtad och älskad han redan är.

Nätterna är mer eller mindre en plåga. Ligger jag på sidan får jag ont i höften - lägger jag mig på andra sidan får jag ont i andra höften. Och ligger jag på rygg så får jag ont i svanken och svårt att andas. En kudde mellan låren/knäna hjälper lite, men allra helst skulle jag vilja ha ett helt hav med kuddar att ligga på/i.

Även om magen växer och jag känner av Myran varje dag - och verkligen känner mig gravid - är det ibland svårt att förstå eller ens komma ihåg vad det är som är på gång. När jag är uppe på toaletten för femtielfte gången på natten så kan jag tänka att "Ja men snart är det här över, då går allt tillbaka till det normala igen". Men, det kommer det ju verkligen inte att göra? Då kan paniken komma ibland - "Vad har vi gjort?!" - men den tanken försvinner såklart fort igen.

Det är allt bra tur att man har nio månader på sig att växa in i det stundande föräldraskapet. Föräldraskapet som känns både skrämmande och otroligt spännande.

Bild på magen kommer troligtvis imorgon. Tänkte att maken skulle få hjälpa till den här gången.

P.S. Jag undrar vem det är som har bestämt att man bör ha gått upp 9-12 kg (minst). Själv har jag gått upp knappt 5.

70

2010-03-04T22:35:00.000+01:00

70 dagar kvar idag. Exakt 10 veckor!

Amazing...

Kameraskygg bebis

2010-03-04T20:41:00.003+01:00

Jag tror bestämt att jag har en kameraskygg bebis i magen. Det är därför min mage ser så "liten" ut på bilderna jag lägger upp här på bloggen - han liksom gömmer sig bakåt ryggen någonstans.

Fick se ytterligare ett prov på denna "kameraskygghet" idag. Myran hade party inne i magen och bökade runt som en riktig dåre, så jag tänkte att jag skulle fånga det hela på film. Men så fort jag riktade kameran mot magen och tryckte på Rec så tvärstannade han. När jag sen lade ifrån mig kameran så satte han igång igen. Så jag gjorde ett nytt försök med kameran men samma sak hände igen. Vilken rackarunge!

Eller så jäklas han helt enkelt bara med sin mamma?

En liten önskelista, med bilder!

2010-03-03T20:28:00.005+01:00

Det är ju kanske inte så att Myran är i desperat behov av mer kläder, i alla fall inte i små storlekar. Men från 68 och uppåt finns det en hel del att önska, och ärligt talat så går det bra med mer mindre kläder också ;-) I alla fall i stl 62. Jag vet att det finns de som är nyfikna på vad vi (Myran) vill ha, därför tänkte jag lägga upp den här önskelistan.

Kläder och skor
Molo prickbodysuit
Molo body

Molo regnbågsbyxor

Molo stjärnbyxor
Molo bodysuit stjärnor

Bobux myrskor

Bobux tigerskor
Plastisockbyxor Outerspace (www.lillaw.se Reakategorin, 62/68 eller 74/80)
Lipfish shortsuit Apa
Lipfish shortsuit Bläckfisk
Lipfish bodysuit Alien
Lipfish bodysuit Lejon
Lipfish shortsuit Räv

Lipfish bodysuit Groda

Oh Baby London bodysuit 1
Oh Baby London bodysuit 2
Allt i Lundmyrshoppen

Textil
Lundmyr påslakanset
Lundmyr spjälskydd

Stickad blå filt från Frapp.se

Lundmyr gallerfilt
Allt i Lundmyrshoppen

Böcker
Födelsedagsbok

Leksaker
Bokstavsmobil
Lipfish ryggsäck

Lipfish amöbaskallra

Lipfish barnvagnsmobil Blå Fisk

Övrigt
Avgjutning
Avgjutning 3D
Lipfish filt+bodysuit

Vi kan väl rätt snabbt konstatera att Lipfish, Lundmyr, Molo och Plastisock är klara favoriter här hemma. Härliga mönster och färger i tuffa kombinationer, kan inte bli mycket bättre.

Våra namnförslag

2010-03-02T16:52:00.006+01:00

Tack för alla förslag på förra namninlägget! Många fina namn, men dels är en del redan upptagna och dels har jag en ovanligt kräsen make. Emil, Hugo och Lukas är namn som vi båda tycker väldigt mycket om, men som är upptagna av nära vänner/familj. Skulle liksom bara bli konstigt...

Här är de namnen, utan inbördes ordning, vi hittills är hyfsat eniga om i alla fall, som tilltalsnamn (andranamnen är i princip klara, men det får förbli en hemlis):

Filip
Oskar
Oliver
Elias
Isak
Ludvig
Nils
Vigor
Rasmus

Den som känner mig vet att jag gärna skulle vilja ha det här klart nu, för jag hatar att vänta och älskar att planera. Men just nu är vi strandade här, så kanske blir det ändå inte bestämt förrän Myran kikar ut.

En Jonny blir det i alla fall definitivt inte.

Nedgång

2010-03-02T11:19:00.000+01:00

Det känns som att mitt blodtryck är på nedgång, vilket i och för sig visade sig vid förra barnmorskebesöket också. Fast det var ju inte så fasligt mycket då, nu misstänker jag att det har gått ner ytterligare. Tur man är van vid lågt blodtryck så man inte är så lättskrämd.

Igår skulle jag åka till skolan på morgonen. Hade sovit rätt lite, var stressad och skyndade mig ner till busshållplatsen. När jag hade stått där någon minut så började det snurra, jag kallsvettades och mådde illa. Sen blev allt suddigt och det började svartna för ögonen. Jag släpade mig in i lägenheten igen, hade det inte varit så blött och kallt på marken så hade jag garanterat krupit på alla fyra. Väl inne i lägenheten så blev ju förstås maken orolig när han såg mig komma in igen - uppenbarligen inte i toppform. Jag gick och lade mig på soffan, det snurrade fortfarande och jag mådde illa. Men efter att ha sovit där en timme eller så kändes det bättre. Tack och lov.

Stjärnor ser jag också rätt ofta, och då menar jag inte stjärnorna som man ser på himlen på kvällen/natten...

Namn

2010-03-01T10:29:00.002+01:00

Vi har ett antal namn som vi diskuterar här hemma. Funderar över, förkastar, för att sen någon dag senare ta in det i diskussionen igen. Några vet vilka namn det är som ligger högst på listan, men ingen - inte ens vi - vet vad det kommer att bli i slutändan.

Känner att jag behöver lite ny inspiration - så ös pojknamn över mig snälla! Och ni som vet vilka namn vi hittills funderat på, skvallra inte.

Sätt igång!

Tre månader

2010-02-27T21:43:00.005+01:00

Senast idag om tre månader är Myran ute - eller i alla fall på väg ut. Eftersom man i Stockholms län tillåter kvinnor att gå över max två veckor innebär det att jag senast den 27 maj blir igångsatt - dvs om exakt tre månader.

Fantastiskt, om tre månader har vi antagligen Myran i vår famn och får ligga och snusa på honom. Men för egen del hoppas jag naturligtvis att han inte väntar till den 27 maj och vräkning innan han kommer ut. Allra helst får han komma ut frivilligt, någon gång mellan 1 maj och 13 maj. Tack.

Jag blir galen!

2010-02-27T09:02:00.004+01:00

Varje morgon, runt 6-snåret, vaknar jag av att jag behöver gå på toa. Då är det kris. På riktigt alltså. Jag är så kissnödig så att jag knappt kan ta mig upp ur sängen - för hela kroppen känns sprängfylld och det gör ont bara jag rör på mig. Det är alltså ett sånt där läge som man ytterst sällan kommer till i vaket tillstånd, för då har man liksom redan gått på toaletten för länge sen.

Men varför vaknar jag inte tidigare? Varför kan jag inte vakna när jag är lite lagom kissnödig så att det inte är så plågsamt att ta sig till toaletten? Jag blir galen av att ha det så här varje tidig morgon - är det ytterligare ett sätt för min kropp (och Myran som gärna börjar kicka lite) att plåga mig?

Ska jag alltså behöva ställa klockan på väckning mitt i natten så att jag kan gå upp och lätta på trycket mer regelbundet?

Skötväska

2010-02-26T20:02:00.005+01:00

Köpte ju en finfin skötväska från Rock N Mom's på Tradera för ett antal veckor sedan, men har visst glömt bort att visa upp den. Så kan vi ju inte ha det! Här är den:

Rock N Mom's

Visst är den väl riktigt snygg ändå? De vita "prickarna" är små nitar med stenar på. Insidan på väskan är visserligen rosa - men who cares? Den passar ju alldeles ypperligt till vår rockbebis och till och med Lasse kan tänka sig att gå omkring på stan med den här!

Graviditetsvecka 30

2010-02-26T13:11:00.004+01:00

Barnet
Barnet växer och växer. Nu börjar proportionerna likna ett nyfött barn. Hjärnan växer och veckar ihop sig mer och mer. För förstföderskor fixeras barnet ofta tidigare än för de som fött ett eller flera barn, då barnet kan röra sig ända till slutet. Nu är det trångt därinne, men barnet kan fortfarande slå kullerbyttor och röra sig ganska fritt. Många mammor säger att om barnet rörde sig mycket i magen är det aktivt även utanför. Vikt 1 600 gram.

Mamma
Nu har tre fjärdedelar gått av din graviditet, bara tio veckor kvar. Det kan vara bra att fundera lite över hur det kommer att bli när barnet kommit ut. Passa på att göra sånt som du gissar att du inte hinner sedan. Gå på bio, fika med en kompis, gå till tandläkaren eller frisören. Barnets tyngd kan göra det svårt att hålla balansen. Försök tänka på hållningen så att du inte får belastningsskador. Passa på att börja lagra kolhydrater inför förlossningen. Ät rätt, det påverkar mer än du tror och du kan må mycket bättre.

Magen i v. 30 (29+0). Knappa +4,5kg totalt.

Ja, att han fortfarande kan slå kullerbyttor och har plats att stöka omkring därinne är ju tämligen klart i alla fall - det blir inte många lugna stunder per dag. Jag vill inte klaga, för jag är naturligtvis jätteglad att jag kan känna mitt barn tydligt, men samtidigt så kan det faktiskt vara väldigt påfrestande att han tar sig sådana friheter med min kropp. Jag längtar alltmer efter att få tillbaka min kropp, ha den för mig själv. Och naturligtvis längtar jag efter vad det innebär - att vi har Myran här hos oss i verkliga livet.

Det är en fantastisk upplevelse att vara gravid och bära på ett växande barn, men det är helt enkelt inte alltid roligt.

Stök och bök

2010-02-25T21:51:00.002+01:00

Det är ett väldans stökande och bökande i magen nu och har varit så de senaste dagarna. Främst på kvällarna, men även under andra tider på dygnet. Man kan ju inte låta bli att undra vad det är som försiggår där inne? Möblerar han om? Testar gränser? Börjar det bli trångt? Ja, jag skulle tro att det börjar bli trångt, det känns då så i alla fall. Igårkväll låg han och tryckte upp mot revbenet så hårt att jag var tvungen att lägga dit handen/armen för att trycka ner honom lite.

Eller jäklas han helt enkelt bara med sin mor?

Sex tecken på att man (jag) är höggravid

2010-02-23T20:31:00.004+01:00

Man får avbryta en måltid för att man känner att man kommer få halsbränna av det man stoppar i sig, och får byta till en sallad eller en tallrik fil istället.
Man känner efter om man är kissnödig genom att känna efter om man har en ihållande sammandragning.
Man vaknar när man ska vända sig i sängen, dels för att man är osmidig och dels för att det gör ont lite här och var.
Man går omkring med handen på magen i tid och otid, helt omedvetet.
Man tänker framåt mot nästa mål mat så fort en måltid är avklarad.
Man blir soffsittandes i fem timmar av fem minuters dammsugning (nästan i alla fall).

Vagnsbäddning

2010-02-23T20:00:00.004+01:00

Igår tvättades täcke, kudde, frotté och sängkläder - och sen var det bara att sätta igång och bädda fina vagnen. Självklart hade jag en hjälpreda, och det var inte maken om vi säger så...

Isadora kollade så att madrassen var nog mjuk för Myran. Aja baja!

Täcke och kudde på plats, Myrans nya bulldog (från IKEA) vaktar.

Om jag gömmer mig här bakom så ser nog inte matte mig... Ooops, busted!

Ooops, busted igen!

Katterna lät vagnen vara ett helt dygn, men så fort den var bäddad var den helt plötsligt jätteintressant. Isadora fattade nog vinken till slut igår, men idag har jag fått jaga bort Tyson från den - förhoppningsvis fattar han också nu. Inte för att jag egentligen tycker att det är så farligt om de ligger på vagnen nu, men lär de sig inte att det är förbjudet nu så lär vi få problem senare. Plus att det är rätt trevligt med en så katthårsfri barnvagn som möjligt.

Men nog blev det tjusigt?

Sova!

2010-02-22T22:53:00.002+01:00

Jag vill också ligga och sova i en sådan där mysig vagn med Pingu-sängkläder! Jag ryms tyvärr inte i den. :-(

Vagnen!

2010-02-21T22:49:00.003+01:00

Nu har vi monterat ihop vagnen och den är så fiiin!

Imorgon ska den bäddas och sen saknas bara Myran.

Vad finns i lådan?

2010-02-21T21:51:00.003+01:00

Det pågår ett herrans nosande, klösande och gnagande här hemma i kvällen. Vad finns egentligen i den stora lådan? Är det en livstidsförbrukning av små sådana där krispiga kuddar med laxsmörja i mitten eller är det kanske en jättestor prasselmus. Jag försöker se situationen från kissarnas perspektiv.

Den stora lådan innehåller i alla fall vår nya Brio-barnvagn som vi hämtade från "bebislandet" idag.

Den blev en lång shoppingdag. Vi åkte hemifrån vid halv ett och var hemma igen efter sju. Vi hann med att hämta barnvagnen, handla billigt schampo på ÖB (Ö och B eller vad tusan det nu heter), köpa möbler till badrummet på IKEA och till slut veckans "storhandling" på ICA. Det blev även varsin baguette och en kopp kaffe på IKEA, annars hade jag inte klarat dagen.

Jag tänkte till för ett ögonblick när jag stod där och skulle dra 5500 kr för vagnen och sakerna därtill, behöver vi verkligen vagnen? Kan man inte bära omkring på ungen istället? Det handlar trots allt om mycket pengar.

Men när allt kommer omkring, är nog vagnen ganska bra att ha. Det går inte "laptoppa" med en liten kille på armen och vagnen är väldigt fin. :-)

Nu ska den packas upp och monteras!

Vi fortsätter...

2010-02-21T21:32:00.004+01:00

...att lägga till saker på Färdigt-sidan av listan. Idag har varit en riktig shoppingdag, något annat kan man inte kalla det. Vi har varit till Babyland, ÖoB, IKEA, Bauhaus och ICA Maxi. Vi skulle egentligen ha gått på barnbasar också, men så här i efterhand kan man väl säga att det var lika bra att vi prioriterade bort det. Och hörrni, vagnen är här hemma nu!

Sova
Fleecefilt
Kudde
Täcke

Sköta/mata
Nappflaskor
Doserare
Sterilisator för microvågsugn
Termos
Handdukar
Badlakan

Apotek
Febertermometer
Nässug
Alvedonsuppar
Koksaltlösning till täppta näsor
Inotyol

Till vagnen
Åkpåse (fast det behövs ju först till hösten/vintern)
Leksaker
Fårskinn
Regnskydd

Övrigt
Nappar
Babysitter
Babyywatch
Babygym (känns inte som att det är bråttom direkt)

Färdigt
Vagga
Spjälsäng
Vagn
Babyskydd
Bäddset + spjälskydd
Gallerfilt
Skötväska
Skötbädd
Tvättlappar
Andningslarm
Bärsele
Insektsnät
Kudde (till vagnen)
Täcke (tunt, till vagnen)
Våtservetter (fanns i babyboxen)
Blöjhink (följde med babyboxen)
Blöjor (fanns i babyboxen, men vi ska köpa ett paket Libero också)
Ersättning
Madrasskydd (plastad frotté)
Bibs med fleece på baksidan

I övrigt blev det ett bäddset till vagnen (Pingu), klädsel till skötbädden och ett gosedjur (hmm, till mig eller till Myran?). Kollade på handdukar och badlakan också, men blev så irriterad på handduksstorleken så det blev inget från den avdelningen.

Nappflaskor spanade vi också på, och trots att Kasia har avrått oss från Mam Ultivent så är vi lite inne på dem i alla fall. Har läst så många rekommendationer för just dessa flaskor och de är billigare än Tommee Tippee - och framför allt så finns de att köpa på ICA. Vilket ju är bra om man råkar glömma att ta med sig när man åker bort eller så... Men vi får se, inget bestämt än på den fronten.

Foton på inköpen kommer senare (eller imorgon). Nu ska min värkande kropp få vila lite.

P.S. Gud så roligt att få "se" några av er som gömmer sig bakom besöksiffrorna! Och fantastiskt kul att ni följer mig/oss och vår väg till förlossningen (och efter den också förhoppningsvis).

Besökare

2010-02-20T17:46:00.001+01:00

64 besökare per dag har den här bloggen i snitt. Man undrar ju vilka alla dessa personer är. Vissa vet jag förstås, våra trogna kommentatorer (kommenterare?), men vilka fler gömmer sig bakom den där siffran?

Ett måste

2010-02-20T13:20:00.004+01:00

Ett sånt här måste Myran ha i sin vagn/här hemma:

Får-/lammskinn. Lockigt och grått, inget annat.

Så nu gäller det bara att hitta ett sånt, till ett vettigt pris.

Vecka 29

2010-02-20T12:51:00.004+01:00

Barnet
Nu börjar det verkligen likna en riktig liten bebis. Pojkar väger ofta lite mer än flickor.
Barnet växer och frodas. Nu är det ungefär lika långt som en vanlig skollinjal, men olika barn är olika långa redan nu.
Vikt 1 400 gram.

Mamma
Barnet och magen fortsätter att växa och det kan kännas som om dina inre organ trängs undan. Fostrets sparkar kan ses utanpå magen. Att känna mycket sparkar är helt normalt. En del känner mindre än andra. Från livmodern ner mot ljumsken går det så kallade livmoderband. När livmodern växer och livmoderbanden tänjs ut kan du känna en smärta som strålar ut mot ljumsken och blygdläpparna. Efter förlossningen drar banden ihop sig och besvären går över. Kanske känner du av förvärkar? Ett bra sätt att slappna av och dämpa dem är att lägga dig i ett varmt bad. När du slappnar av avtar värkarna.

Kroppen (från Familjeliv, övrigt från Vårdguiden)
Under den sista trimestern blir din kropp snabbt tyngre, ämnesomsättningen ökar och det är vanligt att man svettas mer än vanligt på grund av det. Under den tredje trimestern är det bra att man går upp mer än 1 kg, men mindre än 3 kg/månad.
Nu kan även personer i din omgivning ta del av barnets rörelser genom att känna på magen. Magen kan ibland bukta ut märkbart på ena sidan beroende på hur barnet ligger. Placeringen av livmoderns övre del är ungefär mitt emellan naveln och bröstbenet.

Pappa/partner
Har du börjat boa än? Boande innebär att hemmet och rutinerna iordningställs och ses över inför den nya familjemedlemmens ankomst. Ni kanske köper barnvagn, skötbord, vagga och spjälsäng. Tänk på att vissa barnvagnsmodeller måste beställas i god tid. Var ska skötbordet stå? Vilken barnvagn har fått bäst i test? Måste vi ha en ny barnvagn? Vagga kanske ni inte behöver och spjälsängen kan ni kanske vänta med.

Boandet innebär också att ni organiserar hemmet på andra sätt. Lagar trasiga möbler. Flyttar eller renoverar. Städar i källaren. Målar om och tapetserar. Syr gardiner och vårdar kläder. Bygger ut och renoverar. Allt för att skapa ett välkomnande hem. Gör en lista på vad ni vill ska göras - men ställ inte alltför höga krav på er själva.

Ja då är vi alltså inne i vecka 29, sen igår. Mycket av det som står i infotexten ovan stämmer, jag börjar t ex känna av att magen väger mer och mer. Ibland känns det som att den håller på att ramla ner i golvet, hela magen alltså. Den (magen) är för övrigt definitivt inne i en växtspurt och det drar och spänner mest hela tiden, ungefär som att den när som helst ska spricka. Lite obehaglig känsla ibland, men fullkomligt normalt antar jag. "Konsistensen" har också förändrats rätt mycket, den blir hårdare och hårdare.

Att titta på magen när jag har en sammandragning är rätt skoj, genom huden avtecknas verkligen livmodern och kanterna runt den blir grymt skarpa. Både jag och maken tittar fascinerat på magen när det blir så. Sned mage har jag för jämnan tycker jag, särskilt när jag ligger ner. Det är ganska lätt att känna vart Myran ligger, men kanske inte lika lätt att lista ut hur han ligger.

Boandet är det mest jag som står för än så länge, jag har nog aldrig känt ett så stort behov av att röja, rensa och fixa här hemma. Maken håller sig lugn än så länge, men kanske (förhoppningsvis) kommer han igång snart också. Nog för att han hjälper till när jag ber honom, och det är ju bra bara det förstås.

Överambitiös klädsortering

2010-02-19T22:16:00.006+01:00

Att göra listor och diagram är något jag gillar, liksom att sortera och strukturera. Och när jag väl satt igång med det har det en tendens att kunna gå lite till överdrift (om jag ska vara riktigt ärlig alltså). Nu är det ju ingen som drabbas av det, tvärtom så brukar de flesta få sig ett gott skratt åt mina "tokigheter".

Hur som helst så satte jag mig ner idag och gick igenom alla bebiskläder som vi hittills fått och sorterade dem efter storlek. Prickade av hur många bodies, byxor, tröjor osv som vi har i vardera storlek - och där hade jag tänkt sluta. Men så tog kontrollnissen i mig över och det hela resulterade i det här:

Ett excelark över plagg och storlekar! (Klicka på bilden för full storlek)

Så nu vet ni hur det ser ut. Och det här gäller alltså bara kläder som Myran äger, kläder som är efter mig och Lasse är inte inräknade och det är inte heller kläderna som vi fått låna av Kasia.

I know, I'm a freak.

Mera bebiskläder!

2010-02-18T11:38:00.005+01:00

Här är övriga kläder som blivande morföräldrarna bidragit med (vet dock att det tillkommit lite som jag ännu inte sett och fotograferat). Bortskämda blir vi, alla tre!

Sött set med en mus på.

Tummenstrumpor!

Ett yttepyttelitet set i stl 50.

Världens sötaste pyjamas.

Byxor och body från Polarn o. Pyret.

Favoritbodyn från Polarn o. Pyret.

Återigen, tack för alla fina kläder vi fått! Myran kommer garanterat aldrig behöva gå naken.

Barnmorskebesöket

2010-02-17T22:28:00.002+01:00

Ja, lika illa som drömmen blev det förstås inte. Men det var det väl ingen som hade väntat sig? Dock var det inte alls lika trevligt och roligt som det brukar vara, trots att maken var med. Det berodde naturligtvis på att det inte var vår egna barnmorska som tog emot oss idag, och hon som istället tog hand om oss gjorde allt väldigt korrekt - men väldigt opersonligt. Hon sa inte mer än absolut nödvändigt om man säger så.

Det mättes blodtryck, blodvärde och magmått i alla fall, och hon klämde och kände för att lista ut ur Myran låg (fråga mig inte vad hon kom fram till, för det mumlade hon bara nånting om). Sjukt ont gjorde det när hon var nere runt blygdbenet och tog i för kung och fosterland. Hjärtljuden lyssnade vi på också, något som jag tror maken tyckte var himla häftigt.
Här är dagens värden (inom parentes värden för tidigare mätningar):

Hb: 115 (115 / 115 / 122)
Blodsocker: Ingen mätning (5,6 / 4,4)
Blodtryck: 115/65 (120/70 / 120/70 / 120/70)
Vikt: 65,5 (64 / 63,5 / 61,5)
Hjärtljud: 140 (140 / 145)
SF-mått: Knappt 27 cm (22 cm)

Magen följer medelkurvan på pricken, Hb ligger stadigt och blodtrycket likaså (nå, lite ner då). Vikten har tagit ett skutt den senaste veckan - 1kg bara så där! Inser att jag varit bortskämd hittills med så få kilon, men det var svårt att inte tycka att det var hemskt när jag ställde mig på vågen. Även om jag inser att jag ändå ligger ganska långt under "medelviktuppgång" so far. Måste bara vänja mig vid det.

Allt gott i alla fall. Men jag ser fram emot att få träffa vår riktiga barnmorska nästa gång (11/3).

Konstiga drömmar

2010-02-17T10:24:00.002+01:00

Ska till en ny (tillfällig) barnmorska idag eftersom min egen barnmorska är hemma hela veckan. Och om just detta barnmorskebesök drömde jag imorse.

Hon jag fick träffa var verkligen riktigt obehaglig. För det första talade hon med någon slags brytning, så man förstod knappt vad hon sa. När vi sen skulle börja prata om vilket sjukhus jag ville föda på så talade hon om för mig att det förlossningssjukhuset jag ville välja (Södertälje Sjukhus) var så dåligt, helt värdelöst var det tydligen. Trots att jag har hört raka motsatsen. Hon körde över mig totalt och bemötte alla mina invändningar med att dumförklara mig. Så till slut hamnade vi i värsta bråket och mamma (som var med mig) fick gå emellan, avbryta besöket och ta med mig ut därifrån innan vi började slåss på riktigt.

Joråsåatteh... Nu oroar jag mig ju förstås inför det där barnmorskebesöket, även om jag nog inser att det troligtvis inte kommer sluta på det sättet. Men jag tror jag drömde konstigt om besöket för att jag har oroat mig lite inför det, mest för att undrar hur mitt magmått kommer ligga på kurvan. Sen känns det såklart lite konstigt att helt plötsligt få träffa en annan barnmorska.

Innan det uppvaknandet vaknade jag av en dröm medan Lasse fortfarande var hemma. Jag var riktigt förbannad på honom på honom då. Jag kallade honom svin, sa att han var en otrogen jävel och att han minsann inte fick åka hem till Skellefteå själv om han höll på så där.
Ja, jag hade ju såklart drömt att han var otrogen.

Drömmarnas värld är förunderlig, helt klart.

Hej foglossning!

2010-02-16T20:50:00.004+01:00

Är huvudet dumt så får kroppen lida heter det ju, och det verkar fortfarande stämma.

Trots att jag visste att jag antagligen skulle få problem om jag satte mig och körde/åkte morfars tungstyrda skoter, så kunde jag bara inte låta bli att göra just det i lördags. Jag menar, vad är en vinter utan skoterkörning- /åkning? Det finns ju typ inget annat jag kan/får göra nu när det är så mycket snö och riktig vinter, så då lär man ju passa på eller?

Så i lördags hoppade jag på skotern tillsammans med mamma och vi drog iväg en vända. Turades om att köra och vi njöt nog båda två av att susa fram i skog och över isar med solen ovanför oss på en klarblå himmel. Det är ju verkligen livet! Nå, dagen efter var det ju då inte lika roligt. Inte ens på eftermiddagen när vi kom hem efter skoteråkningen var det roligt. Och igår var det verkligen inte roligt!

Igår hade jag så ont i ena sidan av mitt bäcken att jag knappt kunde sitta och skulle jag gå någonstans (som tur är inte längre än mellan kök och vardagsrum typ) så fick jag halta fram. Trodde att det skulle kännas bättre när jag la mig i sängen igårkväll, men tji fick jag. Då började ju nämligen problemen med att hitta en ställning att sova i som inte gjorde ont. Och varje gång jag rörde mig inatt vaknade jag förstås av att det gjorde ont. Suck.

Idag känns det dock bättre, så jag hoppas att det fortsätter så. Skulle behöva lite sammanhängande sömn om inte annat.

Ja, som sagt, är huvudet dumt så får kroppen lida. Och ändå kan jag inte förmå mig själv att ångra skoterturen.

The List

2010-02-16T18:43:00.005+01:00

I uppdaterad version har vi här nu den inköpslistan vi "jobbar" efter. En del har försvunnit och en del har flyttats till Färdigt. Det gillas skarpt!

Sova
Fleecefilt
Kudde
Täcke
Madrasskydd (plastad frotté)

Sköta/mata
Nappflaskor
Ersättning + doserare
Sterilisator för microvågsugn
Termos
Blöjhink
Blöjor
Våtservetter
Badstol
Handdukar
Badlakan

Apotek
Febertermometer
Nässug
Alvedonsuppar
Koksaltlösning till täppta näsor
Inotyol

Till vagnen
Åkpåse (fast det behövs ju först till hösten/vintern)
Kudde
Leksaker
Fårskinn
Regnskydd
Insektsnät

Övrigt
Nappar
Babysitter
Babyywatch
Babygym
Haklappar/bibs med fleece på baksidan

Färdigt
Vagga
Spjälsäng
Vagn
Babyskydd
Bäddset + spjälskydd
Gallerfilt
Skötväska
Skötbädd
Tvättlappar
Andningslarm
Bärsele

För övrigt var jag och päronen på besök hos mormor och morfar i helgen och där hittade jag och mamma en massa bebiskläder, plastade frottéer och söta sängkläder - både till vagn/vagga och spjälsäng. Toppen!

Feta barn vill vi inte ha

2010-02-16T17:00:00.003+01:00

Enligt den här artikeln så är risken större för feta barn om de spenderar mycket tid hos mor- och farföräldrar. I mitt eget fall så stämmer det rätt bra med hur livet såg ut när man var hos farmor och farfar i alla fall.

Men jag kan nog lita på mina och makens föräldrar, eller?

2/3

2010-02-11T12:19:00.010+01:00

Så går vi in i en ny vecka imorgon, vecka 28. Det innebär att jag någon gång under veckan som gått har bytt från trimester två till trimester tre, och att jag har gjort två tredjedelar av den här graviditeten! Helt fantastiskt så fort tiden går ibland. Imorgon är det dessutom 90 dagar kvar till beräknad förlossningsdag.

Nå, så här ser magen ut i trimesterskiftet:

Magen i vecka 26+6. Drygt +3kg ligger jag på nu. Närsomhelst säger det väl POFF!

Jag mår fortfarande väldigt bra, överlag. Visst märks det att kroppen har förändrats och att man inte orkar röja runt i samma takt som vanligt, men så farligt känns det inte än. Bara jag lär mig att inte lyfta tunga saker, dra dammsugaren runt hela lägenheten eller springa runt och böja mig ner lite för ofta utan att vila emellan så ska nog det här gå bra tror jag.

Myran rör sig som vanligt väldigt mycket, sen jag började känna av sparkar i vecka 17 har jag känt hans rörelser, sparkar och slag varje dag utan undantag. Det är skönt, så att man vet att han växer sig stark där inne. Den senaste veckan har han han hittat mina revben också, det är dock inte lika skönt kan jag meddela...

I helgen åker jag med mamma och Magnus till mormor och morfar. Ska bli skönt att få komma iväg en sväng och självklart att få träffa mormor, morfar och Nikita. Visa magen förstås, och hoppas på att Myran är samarbetsvillig och låter alla få känna en varsin spark. Börjar ju bli lättare nu. I övrigt hoppas jag på fint väder, lite skoteråkning och så ska jag hämta hem mina bebiskläder och se vad som kan tänkas passa vår lilla pojke.

Until next time - ha det gott!

Kläder från USA

2010-02-10T11:14:00.004+01:00

Väntan har varit lång, alldeles för lång. Men i helgen fick jag tummen ur och fotograferade alla kläder vi hittills fått och köpt till Myran. Först ut är de omtalade USA-kläderna!

Ett gult set med en söt liten ko på bodyn.

Tuffa strumpor.

Ett grönt set med en söt liten snigel på bodyn.

Ursöta strumpor.

En Ralph Lauren-dress och en tuff haklapp.

Världens sötaste lilla mössa.

En pyjamas och en sovpåse. Myran kommer sova som en prins!

Två jättesöta bodies. Och galjen är to die for!

Men den bästa presenten av alla måste vara den här underbart mjuka och galet söta filten. Komplett med en liten "mössa" att sätta på Myrans huvud. Den kommer Myran må gott i tror jag.

Världens mjukaste filt.

Tack mamma och Magnus för allt fint ni köpt till Myran, och allt ni kommer att köpa. För nej, jag tror inte mammas shoppingbehov när det gäller saker/kläder till hennes första barnbarn är stillat på långa vägar. Jag känner min mamma ;-)

P.S. Förtydligande om filmen: När det skakar till ordentligt (hela bilden typ) så är det alltså inte Myran som rör sig, utan jag som försöker få liv i honom igen.

Världens längsta inspelning...

2010-02-09T22:24:00.007+01:00

...men så blir det när man inte har läst kameramanualen och kameran inte vill samarbeta. Hur som helst, här har vi Myran in action - i alla fall i början av klippet. Så orkar man inte se hela klippet så gör det inte så mycket.

Vänligen bortse från att magen ser helt enorm ut, jag sitter faktiskt som en hösäck i soffan eftersom det är då Myran är som mest aktiv (så att det syns).

Fina klänningen

2010-02-07T22:17:00.003+01:00

Det blev så att jag beställde tusenfotingbodyn - har mormor sagt att det är en myra så ÄR det en myra. Punkt. Beställde också den här finfina klänningen som jag hittade på rea i samma butik.

Så att man kan få känna sig lite fin med den växande magen.

Har för övrigt gått igenom och fotat det mesta av Myrans kläder idag, ska göra klart det imorgon och då kommer det bilder - massa bilder - samt en lista på hur mycket vi har i varje storlek (som hjälp för de som eventuellt tänkt bidra till Myrans garderob).

Myra eller tusenfoting?

2010-02-07T13:21:00.005+01:00

Det här är antagligen en tusenfoting, men skulle den kunna funka som myra också?

Suck, hade inte mamma kunnat döpa honom till Grodan istället? Lättare att hitta kläder då verkar det som...