Ibland är det inte så fantastiskt att vara gravid faktiskt. När illamåendet biter sig fast i kroppen, och jag är så trött att jag inte klarar av att lyfta rumpan från soffan – och än mindre gå utanför dörren - då är det lätt att paniken griper tag i en.
Vad har vi gjort? Hur ska livet som förälder bli? Kommer vi klara det? Hur ska jag stå ut i min kropp? Jag står inte ut längre!
Då känner jag mig mer ledsen och uppgiven än lycklig och förväntansfull – som jag borde vara.
Och så får jag dåligt samvete...
Påskpyssel
9 år sedan
Inlägg
6 kommentarer:
Stå bara ut ett par veckor till, så ska du se att det troligen blir bättre. Illamåendet brukar mattas av framåt vecka 10-11 nånting för de allra flesta.
Dom känslor du känner är helt normala, tydligen är det nån mammainstinkt som vaknar. Om man inte ifrågasatte sig själv och sin förmåga utan bara tycker att man är superbäst och klarar allt så kanske man får en chock när bebisen kommer ut sen.
Har man istället tänkt igenom sitt föräldraskap och gått igenom känslospektrat så ska man tydligen vara bättre förberedd.
Läste detta nånstans men vet inte var.
Du kommer blir en världsbästig mamma. Tänk på det. Tänk på att du om ett tag har ett litet barn i famnen. Tänk på att du snaaart kommer säga att det var värt allt i hela världen!!
Kan bara hålla med Ina. Det kommer gå över. Och att inte fundera och känna allt du känner skulle vara konstigt. Något underbart som kommer förändra era liv är på väg, är väl inte konstigt att man funderar då. Sköt om dig. Kram
Jag hade ju turen att må bra under hela min graviditet så just graviditetskrämpor har jag kanske svårt att sätta mig in i. Däremot vet jag att om man inte mår bra och är trött som bara den så är det väldigt lätt att misströsta och det utan alla hormoner som rusar runt i din kropp just nu. Jag vet att du kommer att bli en fantastisk mamma och ni kommer att trivas med förälrarskapet. Efter regn kommer solsken... Och i detta fall så stämmer nog de slitna orden som allra bäst.
Puss/M
Det kommer att bli bättre...framförallt när du får lilla knyttet i famnen. men jag lider med dig. Tänker ofta på hur du har det..
Kramis
Det är helt naturligt att fundera på vad ni har gett er in på! Det här har ni ju aldrig gjort förut!
DU skall inte ha dåligt samvete för det....
Jag slapp det mesta av illamåendet men trött var jag - finns inget som kan beskriva det. Det gick inte att hålla ögonen öppna.
Vila och ta det lugnt - det blir bättre!
Sköt om er!
Hoppas att vi får ses framöver.
Kram
Ann
Jag håller med alla ovanstående! Dels förstår man inte fullt ut hur allt kommer att bli och kan grubbla över det hur länge som helst, dels mår man illa och är trött och hänger upp sig på saker som måste göras. Ta det bara lugnt så kommer förhoppningsvis illamåendet att släppa om någon vecka. Sen är det bara att njuta av den växande magen! Man kommer ju inte undan alla tankar, men man får ta det som det kommer. Vissa dagar är underbara, andra dagar är man lite nere helt enkelt. Bara man inser att det är normalt.
Det här kommer att bli toppen! Stor kram
Skicka en kommentar