Vi var alltså på vårt rutin-UL i måndags! Jag var jättenervös hela dagen och jag vet inte om det smittade av sig eller om Myran helt enkelt visste att det var något på G - men livat var det i magen hela dagen i alla fall! Inte en lugn stund, och det kändes riktigt tydligt dessutom.
16.45 satt vi i väntrummet på Mama Mia och väntade på vår tur. Väntan blev lång, hon som skulle göra ultraljudet kom inte ut och hämtade oss förrän 17.10 ungefär. Jag höll såklart på att spricka av nervositet och förväntan, så jag nästan flög upp ur soffan när hon ropade upp mitt namn.
Vi gick genom korridoren, förbi alla rum, till det sista rummet i korridoren. Vi hade förstås varit där förut, när vi gjorde ultraljudet i vecka 8. Så lite bekant var det allt. Jag lade mig ner på britsen, hon drog (!) mig - alltså inte britsen, utan mig - närmare och kletade in min mage med den där kontaktgelen eller vad det är för något. Och satte så dopplern mot min mage.
Ja... Det var ju inte konstigt att jag hade känt av Myran hela dagen kan jag säga, för därinne var det livat! Det hoppades, skuttades, slogs och sparkades. Till en början var vi nog alla lite oroliga hur det här egentligen skulle gå, hur skulle hon kunna se och mäta det hon skulle om Myran inte kunde vara still för en sekund? På något sätt lyckades hon dock och hon tyckte att allt såg så himla fint och perfekt ut - skönt!
Så var det det där med könet då... Hon tog en bild underifrån och visade på skärmen. Sen sa hon "Ja, här syns det ju tydligt vad det är. Och kan ni inte se det själva så tänker inte jag berätta", med glimten i ögat. Både jag och Lasse tittade på varandra med stora frågetecken i ansiktet.
Vad tror du? (Gissa innan du läser vidare!)
Två lårben och ett kön - vilket?När hon insåg att vi inte visste vad vi skulle säga så pekade hon ut de två lårbenen och ringade sen in det som låg mittemellan och sa sen "Det här är ju en snopp, det ser ni väl?!". Jag och Lasse tittade återigen på varandra och mmm:ade. Fast ingen av oss såg det så tydligt som hon uppenbarligen gjorde. Nu, när bilderna är inscannade och förstorade, kan dock till och med jag se att det är en liten snopp. Vi väntar alltså en helvild liten pojke!
Vilda bebisen!Lite läskigt känns det, eller kändes i alla fall, eftersom jag inte har någon erfarenhet alls med små pojkbebisar. Jo, lillebror, men då var jag 6 år och jag minns inte ett dugg. Jag menar, hur gör man?! Det var helt ärligt min första tanke, och det var nog mammas första tanke också när jag ringde och berättade för henne. Vi är ju van med tjejer i min familj! Och ska jag vara helt brutalt ärlig så ska jag erkänna att jag till en början kände ett litet sting av besvikelse, av orättvisa. Jag vet, väldigt politiskt okorrekt av mig.
Men nu, nu känner jag mig jättelycklig över att det är just en pojke. Ja det gjorde jag redan när jag vaknade igår morse. När jag fått smälta det. Jag har trots allt fått höra från i princip alla i flera månader att det är en tjej vi väntar, så det är väl inte så konstigt om jag var inställd på det. Men vi ska få en liten pojke! En underbar liten pojke. Jag tror jag passar bra som en pojkmamma faktiskt och jag tror att det här var det bästa som kunde hända oss just nu.
Happy, happy, happy!
För övrigt kan jag nämna två saker:
- Lasse har känt sparkar både en och två gånger nu.
- Beräknat förlossningsdatum är ändrat till 13 maj.
Inlägg
13 kommentarer:
Vad skoj och skönt att allt var bra!
Äh, det är väl ingen skillnad på pojk- eller flickbebis. Bebis som bebis liksom. Vi har ju ingen aning om vad vi väntar på långa vägar än och vi har redan köpt en del både rosa och blå kläder och kommer ha en rosa vagn :).
Har ni bestämt vilken vagn ni ska ha än förresten?
/JD
Det var precis samma för oss, fast tvärtom. Alla trodde det var en pojke och vi också men sedan fick vi reda på att de kommer en flicka. Chockade och precis som du sa en kort besvikelse, jag var ju helt inställd. Men de försvann lika fort och jag började gråta av lycka, en liten prinsessa!! För de hade jag ju önskat från början.
Jättefina ultraljudsbilder ni fick btw, tydliga och skarpa.
GRATTIS som fan. Jag tror du kommer bli en jättefin pojkmamma! :)
Stort grattis! Jag tror många kan känna ett uns besvikelse när det är det andra könet mot vad de nånstans undermedvetet hoppats på. Men det kommer bli toppen! :)
GRATTIS IGEN!!
kön som kön, det kommer bli fantastiskt i vilket fall som helst.
Ååååh, den kärleken, när man någonstans inser att man älskar sin lilla bebis, så mycket att tårarna sprutar!
Det är en kärlek man inte trodde fanns, och den kommer, oavsett kön.
Och tummen är söt, men pingu är roligare på film iallafall ;-)
Vilka fina bilder. Men jag fattar inte riktigt vart den där snoppen skulle synas :-P Hehe... förstod inte vad som var vad på första bilden. Det blir säkert bra med en liten pojke. Säkert extra spännande då ni nu får tänka om och försöka föreställa er det istället.
När jag ringde min pappa och skulle berätta att det var en pojke sa han "Ja, det kan väl inte va annat än en flicka?" Eftersom vi nästan bara är flickor i släkten och familjen. När jag sen sa att det var en pojke sa han "Jasså?? Ja men va kul med nått annat! Det är man ju inte van vid!" De flesta trodde kille men vågade inte tro det för det är så många tjejer redan :) Grattis till dom fina bilderna! Vi fick också en bra bild på könet, fast i profil! :)
Grattis! Men du, inte behöver man vara på ett speciellt sätt för att man är mamma till en pojke eller flicka? Som sagt, barn som barn. De är människor och inte kön.
Söt som socker är mormors myra. Prinsen kommer nog att ha både pingu- och tummensaker.
Puss puss/M
Är inte Tummen en pojke? Fast Pingu är ju rätt rolig också faktiskt - makens brorsbarn älskade Pingu och de är pojkar båda två! Hursomhelst - det är ju inget som hindrar att ni har lite av varje... :-)
Härligt att läsa om lyckan - man känner hur det sprutar!! :-)
Kramar!
Måste erkänna att jag inte ser att det är en pojke men men =). Så härligt att prata med dig här om kvällen. Du kommer bli en jättebra pojkmamma. Förstår din känsla för hade Jacob varit en tjej hade vi nog reagerat lite som du gjorde nu först, men kön som kön spelar ju ingen roll. Ha det gott. Kram
Allra käraste 'syster'... DU kommer att bli världens bästa mamma. Åh, va fin han är på bilderna lillen. *ler stort* blir alldeles tårögd när jag kikar på bilderna. Kan tro att mormor planerar för fullt vad gäller shopping i staterna?!? :D
Slå gärna en pling när du har tid och skvallra lite om hur det går med namn-funderingarna. LOVE to hear about it!
Tänkte på en annan sak.. finns ju en risk att pojkarna Bergström - Lindberg följer i sina fäders fotspår när ni nu ska flytta hem igen ;) Härlig tanke!
Puss vännen! å till dig med pappa-Lasse
Hej hej och grattis till en son i magen :-)
Skicka en kommentar