Tävling

Jag är med i en tävling hos Älskade Hjärtegryn där dessa dregglisar ligger i potten:


Söta va? Älskar verkligen allt som finns hos Älskade Hjärtegryn, hon är grym på att sy kläder!

Magen v. 34!

Här kommer en trevlig liten bildkavalkad av magen. Alla bilderna är tagna idag, i vecka 34 (33+3). Det kanske inte syns, men naveln är nu utplånad, den är helt enkelt mer eller mindre platt. Maken påpekar med jämna mellanrum att jag har en stooor mage, och jag känner mig ju inte direkt liten, men så stooor vet jag inte om jag tycker att den är? Han är inte alltid så smidig med gravida kvinnor min man.

Hej, jag ska ha barn om 6 veckor!

Magen framifrån. Fortfarande en snygg midja om jag får säga det själv.

Här inne bor han, lilla Myran. Mamma och pappa längtar efter dig!

Jag har beslutsångest. Någonting jag tycker är otroligt vackert är bilder tagna av fotograf på den gravida kvinnan och den blivande pappan. De brukar vara så otroligt stämningsfulla och man kan nästan ta på lyckan som personerna på bilderna utstrålar. Och så är ju gravida kvinnor otroligt vackra i mina ögon. Under hela graviditeten har jag varit inställd på att göra en sån fotografering, för att ha som fina minnen av graviditeten, och för att visa Myran när han blir större.

Men nu är jag osäker. Det kostar en hel del pengar. Vill vi båda vara med på bilderna så är det minst 2000kr som gäller, och då får vi bara bilderna på CD. Visserligen blir vi stylade också, men det känns som en förutsättning för att jag ens ska vilja bli fotograferad.
Men är det värt det? Lasse kanske kan ta fina bilder med systemkameran, och då blir det ju gratis - och än mer personligt? Å andra sidan kan han då inte vara med själv på bilderna... Men då skulle vi kunna lägga pengarna på något annat, som kanske egentligen är viktigare. T ex en cykel, något som skulle underlätta vardagen väldigt mycket.

Beslutsångest!

Hopplösa jag

Jag är barnsligt förtjust i webbutiken 18månader.se. Eftersom de specialiserar sig på bättre begagnade amerikanska bebiskläder kan man hitta riktigt tuffa grejer och fina fynd. Snurrade runt där idag och ja, sex plagg blev det. Can't help myself. Två par hängselbyxor, en tröja och tre bodys. Är riktigt nöjd.

Något som stör mig dock är att nästan alla bebisplagg, speciellt amerikanska sådana, är i ljusa pastellfärger. Jag tycker det är skittråkigt! Jag vill ha färgstarka, tuffa kläder med mycket mönster och klara färger - inte babyblått med massa puttenuttiga nallar på (det är också sött, men inte BARA). Sen har jag otroligt svårt för alla dessa overaller som ska få barnet att se ut som Tiger, Nalle Puh, Ior eller annan godtycklig seriefigur. Det blir lite too much liksom...

På tal om begagnat så har jag ju inte visat upp den fina bodyn som Myran ärvt efter kusin Ia, här är den:

Body från Polarn o. Pyret.

Och sen har han ärvt en jättefin babyfilt efter sin mamma, den ligger i vagnen och väntar på honom:

Hemmagjord filt med lite glittertrådar i!

Ja, grejer har han sannerligen vår kära Myran. Hade tänkt gå på barnbasar idag här i Södertälje, men det var nog lika bra att jag inte tog mig iväg. Vi ska ju ha någonstans att förvara alla saker också...

BB-väskan

Den ska inte packas riktigt än, men som alla vet så gillar jag att ha lite koll. Så det här är vad jag har tänkt att vi ska ha med oss. Får nog bli BB-väskOR, en varsin bag helt enkelt. Jag är fullt medveten om att jag kanske inte kommer behöva allt, men hellre för mycket grejer än för lite känner jag, även om vi har nära hem från sjukhuset.

Mamma
Avslappningsskiva, musik
Tofflor
Myskläder
Tjockare tröja/kofta
Sportbehå
Trosor
Sköna strumpor
Morgonrock
Toalettartiklar (tandborste, tandkräm, kroppssmör, hårborste, hårsnodd, läppbalsam, tvål och ansiktskräm)
Massageolja
Bindor
Energi (godis, Dextrosol, frukt)
Dryck (vattenflaska, juice, färdiga smoothies?)
Tidsfördriv (bok, tidningar, laptop med musik/film/serier samt kortlek)
Mjukt toalettpapper

Pappa
Tofflor
Myskläder
Tjockare tröja/munkjacka
Kalsonger
Strumpor
Toalettartiklar (tandborste, tandkräm, tvål och ansiktskräm)
Linser och glasögon
Matlådor, fika och dryck
Tidsfördriv (bok)

Myran
Två bomullsmössor
Tre bodys
Två par byxor
En tjockare tröja/munkjacka
En pyjamas
Två par strumpor
En filt
Flaskor och ersättning
Nappar
Något som är kissarnas

Övrigt
Kamera, videokamera laddare och överladdningskabel till dessa
Mobiler och laddare
Papper och penna (kan vara bra att ha)
MVC-journalen
ID-kort
Förlossningsbrev
Patientbricka
Örngott/filt att ge till kissarna innan vi kommer hem
Plånböcker/pengar

Uppdaterad inköpslista

Nu är det alltså mindre än 7 veckor (46 dagar!) kvar tills Myran är beräknad att titta ut. Fattar inte vart tiden har tagit vägen. Augusti-december/januari var det segt som kola, men sen dess har tiden faktiskt bara sprungit iväg. Snart är han är. Snart är vi tre. Hjälp!

På shoppingfronten känner vi att vi har koll och nu till veckan tänker jag mig att vi ska göra de sista nödvändiga inköpen. Kanske. Förutom några få saker så känns det inte som att det är någon jättebrådska med nånting.

Sova
Fleecefilt (Brios med dubbla lager)
Kudde
Täcke

Sköta/mata
Nappflaskor (Det blir nog MAM Ultivent till att börja med trots allt)
Doserare
Sterilisator för microvågsugn
Termos
Handdukar (Som bara är Myrans)
Badlakan (Som bara är Myrans)

Till vagnen
Leksaker (Dinglisar kanske? Har även letat reda på min gamla barnvagnsmobil)
Fårskinn (Varför måste det vara så DYRT?!)
Regnskydd

Övrigt
Nappar
Babysitter
Babywatch

Färdigt
Vagga
Spjälsäng
Vagn
Babyskydd
Bäddset + spjälskydd
Gallerfilt
Skötväska
Skötbädd
Tvättlappar
Andningslarm
Bärsele
Insektsnät
Kudde (till vagnen)
Täcke (tunt, till vagnen)
Våtservetter (fanns i babyboxen)
Blöjhink (följde med babyboxen)
Blöjor (fanns i babyboxen, men vi ska köpa ett paket Libero också)
Ersättning
Madrasskydd (plastad frotté)
Bibs med fleece på baksidan
Alvedonsuppar
Koksaltlösning till täppta näsor
Febertermometer

Nässug, Inotyol (/annan salva), babygym och åkpåse har jag tagit bort från listan, då vi har bestämt oss för att vi avvaktar med dessa saker. Nässugen rekommenderas av vissa men dissas av andra, salvor vet man tydligen aldrig om de behövs och babygym och åkpåse är det ju ändå ett tag kvar tills det blir använt. Så vi väntar och känner oss för helt enkelt.

Är det förresten inte lite läskigt att våtservetter är perfekta fläckborttagare? Verkar funka på det mesta - sånt som till och med är svårt att få bort med riktigt rengöringsmedel och trasa/svamp. Nej, några storanvändare av våtservetter lär vi inte bli, här blir det frottélappar och skumlappar så långt det bara går.

Igår: Vecka 34

Barnet
Många barn ligger nu med huvudet nedåt. Barnet lyssnar till mammans hjärtslag, magen som kurrar och andra kroppsljud. Inte konstigt att en del barn sedan har svårt att ligga själva i vaggan eller spjälsängen. De vill vara nära dig och lyssna till de här ljuden. De inre organen är nu färdiga, förutom lungorna. De behöver mogna ett tag till, de ska ju anpassas från vatten- till landlivet och luftfyllas när barnet kommer ut. Ögonens pupiller kan dras ihop och vidgas.

Barnet är väl medveten om förvärkarna, men det tycks inte vara obehagligt på något sätt. Huden har antagit en mer rosa ton genom inlagring av underhudsfett, vid denna tidpunkt kan barnet utan vidare överleva utanför livmodern. Nu reagerar barnet olika på mammas, pappas/partners samt främmande personers röster.

Vikt 2 350 gram.

Mamma
Livmodern tränar för förlossningen nu och du kan känna av det i form av förvärkar, en del svagare och andra kraftigare. En del känner du inte av alls, men du kan känna med handen utanpå magen att den plötsligt drar ihop sig och blir alldeles spänd. Det kan vara svårt att skilja förvärkarna från riktiga värkar. De kan komma tätt och upplevas som intensiva, ett sätt att särskilja dem är att ta ett varmt bad, det får förvärkar att avta medan riktiga värkar fortsätter. Livmodern är jättestor nu. Kommer du ihåg i början när magen var platt? Mycket har hänt sedan dess.

Många börjar fundera allt mer på förlossningen. Det är vanligt att man är orolig för att något ska hända. Du kan vara orolig för att du har mått ”för bra” och tänka att ”det får inte vara så här lätt”. Eller så tänker du motsatsen, ”allt har varit så jobbigt, det kanske inte är meningen att jag ska få vara glad”. Det är vanligt och helt normalt. Även som partner kan man ha många funderingar. Det är svårt att förbereda sig på att vara ett bra stöd när man inte vet vad som väntar. En del blivande pappor eller partners kan uppleva tanken på förlossningen som skrämmande.

Tankar
Ja, jag kommer ihåg när min mage var platt. Men även om magen har växt och antagit en fotbollsliknande form så har jag sällan haft en så snygg midja som nu - faktiskt! Man får vara glad för det lilla liksom. Jag trivs i alla fall med min gravida kropp, för det mesta. Om man bortser från sendrag, halsbränna, sammandragningar och foglossning och bara tittar på det rent estetiska.

Foglossningen har antagit en ny skepnad. Nu har det flyttat ner i blygdbenet också, det känns ungefär som att någon har träffat med en j*vligt hård spark mellan benen på mig och har jag stått stilla en stund så drar jag mig för att börja röra mig framåt, för då gör det ont! Blev inte bättre av att barnmorskan kände och klämde på Myrans huvud igår heller.

Förlossningen tänker jag mycket på. Jag ser verkligen fram emot den upplevelsen. Jag fick frågan för ett tag sen hur jag tänker mig förlossningen. Och jag tänker mig att jag ska klara mig utan medicinsk smärtlindring, bortsett från lustgas. Jag vill klara mig på dusch/bad, värme/kyla, massage, rörelse, TENS, akupunktur, andning och lustgas. Jag vill inte under några som helst omständigheter ha EDA eller andra "sprutpreparat". Så känner jag nu alltså, men man vet ju aldrig vad som händer... Men jag är helt övertygad om att jag kommer att klara det fint, och med den inställningen tror jag att man tar sig långt.

Barnmorskebesök igår som sagt. Allt såg bra ut - blodtrycket låg på 110/70, magen ligger exakt på kurvan (31 nu), Myrans hjärtljud var jättefina och han ligger stenhårt fixerad. Misstänkte det, bara sen sist jag var hos barnmorskan har jag kunnat känna att han borrat ner sig ännu längre, trots att han redan då var i princip fixerad. Något järnvärde kollade vi inte eftersom det inte var så länge sen sist. Vikten ligger nu på 67, så totalt +5,5kg.

Medelsvenssonbebis

Ja, så benämnde barnmorskan Myran idag vid ultraljudet. Han är precis så stor som han ska vara (även om det såklart bara är en grov beräkning) vid den här tiden och han beräknas vara en standardbebis på 3500 gram när han kommer ut. Precis lagom tycker mamma och pappa!

Ultraljud så här sent i graviditeten är inte lika roligt som i början/mitten. Bebisen är ju så stor så det är svårt att få någon sammanhängande bild, det är liksom kroppsdel för kroppsdel som gäller. Vi fick i alla fall se huvudet (så söt profil så!), en fot, ryggraden, hjärtat, magen osv. Och precis när hon hade "rundat" rumpan och kommit upp på framsidan så skymtades ett väldigt misstänkt litet "paket", och även om barnmorskan inte sa något så är både jag och Lasse övertygade om att det var könet vi såg. Känns bra, Myran verkar fortfarande vara en pojke. Och barnmorskan sa inte emot, även om hon inte bekräftade heller (det var ju inte därför vi var där).

För övrigt är han väldigt vig, ena foten låg uppe vid örat under hela undersökningen. Han har då inte ärvt det av mig. Och definitivt inte av Lasse.

Och ja, idag är det bara 50 dagar kvar till den 13 maj!

Rapport från sjukstugan

Blivande mamman åkte på en riktig dunderförkylning i helgen som fortfarande inte läkt ut, därför har det inte blivit något bloggande här på ett antal dagar. Man tycker ju att blivande pappan hade kunnat ta över under den här tiden, men det verkar han inte ha fattat.

Febern var ju lätt nog att mota i dörren, och jag är nu feberfri även utan Alvedon sen igår. Skönt. Näsan är det värre med, Otrivin måste intas minst var åttonde timme (vilket också är maxdosen) för att jag ska kunnas andas överhuvudtaget. Det ger bara inte med sig! Hur svullna slemhinnor kan man ha, och hur mycket snor kan det egentligen bildas i en näsa?! Får panik av att inte kunna andas normalt genom näsan, så jag ber till högre makter att det ger med sig snart...

Med Myran är det bra i alla fall, han var ungefär lika slö som sin mamma i söndags (när jag var som sjukast), men efter det har han levt rövare. Jag är tacksam att han höll sig lugn i söndags, för de gånger han ändå rörde sig gjorde det så ont i huden och musklerna att jag ville skrika (ni vet, feberont, fast på insidan). Jag är nu övertygad om att han ligger helt fixerad, det trycker verkligen neråt och jag har börjat känna av foglossning längre ner än tidigare, som att hans huvud trycker ut bäckenet (vilket det ju också gör...).

Om fyra timmar ska vi på tillväxtultrajud, det ska bli spännande! Och trots att jag inte har något fog för det så kan jag inte låta bli att oroa mig lite för att de ska säga att han ligger långt över kurvan, och att vi kan förvänta oss en bebis på 5 kg.

Håll tummarna!

Vecka 33

Barnet
Barnet ökar snabbt i vikt och väger drygt två kilo. Om det skulle födas nu behöver det lite andningshjälp, värme och hjälp med att få i sig mjölk under några veckors tid. Det finns inte längre så mycket utrymme för barnet att vända sig i livmodern, barnet ställer därför slutgiltigt in sig i förlossningsställning. Vanligast är att barnet vänder sig med huvudet neråt. Tre-fyra procent förblir kvar i sätesställning. När man mätt aktiviteten i hjärnan har det visat sig att det händer saker även när barnet sover. Kanske drömmer det redan. Nu kan barnet skapa röda blodkroppar och underhudsfettet lagras. Bebisen uppfattar ljus och mörker, natt och dag. Om barnet kan fokusera blicken redan i livmodern är forskare inte helt eniga om. Några hävdar att barnet lär sig fokusera först under första till andra levnadsmånaden.

Mamma

Ditt magmått (symfus-fundus) är nu 29-34 centimeter. Det varierar något beroende på barnets storlek och fostervattenmängden. Huvudsaken är att magen växer. Tänk inte för mycket på vikten, tänk istället på vad du äter och att du äter nyttigt. Ladda med kolhydrater inför förlossningen. Mycket grönsaker är också bra och ett par frukter om dan. Många tänker på förlossningen nu. Trots att magen är stor är det bra att försöka hålla i gång musklerna så gott det går. Promenader, simning och yoga för gravida brukar kännas bra. Ju tyngre du blir desto vanligare är det att fötter och ben svullnar. Ligg gärna med benen högt en stund och använd stödstrumpor hela dagen. Det är bra att sätta på stödstrumporna redan innan du kliver ur sängen. Ett bad kan hjälpa.

Magen i vecka 33 (32+0). Totalt +4,5 kg alltså.

Mattips!
Lika viktigt som annars är det att äta en varierad kost. På så sätt är det lättare att du får i dig det du behöver i form av protein, kolhydrater, fett, vitaminer och mineraler.

Ät gärna:
500 g frukt och grönt varje dag
Fisk 2–3 gånger i veckan. Fisk och skaldjur är rikt på vitamin D, jod och selen, som är viktiga nu när du är gravid. Fet fisk som lax och makrill innehåller också omega 3-fett.
Lättmjölk, naturell lättfil eller naturell lättyoghurt, cirka 5 dl per dag.
Kött, kyckling, ägg, bönor, linser eller ärtor varje dag.
Bröd och potatis, ris, pasta, bulgur eller liknande varje dag, helst fullkornsalternativ.
Drick gärna vatten till maten och när du är törstig.

Lite full i skratt blir jag. Hur gravid ser jag ut på den vänstra bilden liksom?

Pappa/partner
Väntar ni första barnet kan det vara lärorikt, göra er säkrare och tryggare inför förlossningen att få komma på en förlossningsföreläsning några veckor innan det är dags. Alla har olika uppfattningar om hur det ska se ut att det kan vara bra att försäkra sig om hur det är i verkligheten. Hör med er barnmorska vad som gäller.

Hos barnmorskan/kontroller
Dags att besöka barnmorskan igen. Hon eller han känner efter hur barnet ligger, kontrollerar hur livmodern och barnet växer, kollar ditt blodtryck samt lyssnar på barnets hjärta. Kanske får du ta ett extra urinprov eller blodvärde. Din partner kanske har svårt att följa med på besöken varje gång men är alltid välkommen.

Tankar
Jag känner mig inte så himla stor. Men så är jag väl inte så himla stor heller? Jag känner att det är både på gott och ont. Självklart är det skönt att inte vara gigantisk och att inte känna sig så himla tung och otymplig, men samtidigt så tycker jag ju att höggravida kvinnor är otroligt vackra. Och gravidkläder sitter mycket snyggare på en ordentlig gravidmage. Så lite snuvad känner jag mig faktiskt, på just den biten. Tacksam är jag dock att jag inte har samlat på mig någon vätska (än?). Mina ringar, strumpor och skor sitter som de ska.

Ska jag äta allt som står i den där "mattips-listan" så lär jag inte få göra annat än att äta. Men det är klart, lite bättre kan man nog nästan alltid äta. Vi skulle behöva få i oss mer fisk t ex, det blir alldeles för sällan. Men jag är inte så förtjust i fisk, bara när svärmor tillagar den (och det inte är sill). Olika typer av fiskpinnar äter vi lite nu och då, men det känns kanske inte så jättenyttigt?

En sak som har slagit mig är att jag aldrig fått göra ett urinprov på MVC. Blodtryck, socker och järnvärde kollas varje gång, men inte en enda gång har barnmorskan velat kolla urinen. Är det konstigt? Är det något som bör göras regelbundet, även om man inte har några problem?

P.S. Gick in i vecka 33 igår, men är lite seg av mig.

Myran säger

Myran buffar på ordentligt inne i min mage idag, som för att tala om att det inte är någon fara och att mamma inte ska oroa sig. Fina lilla Myran. Det känns skönt att känna hans rörelser så tydligt och längst inne är jag inte så orolig faktiskt. Men lite konstigt är det allt, man förväntar ju sig att man ska gå upp i vikt hela tiden.

Har i alla fall mailat min barnmorska (försökte ringa men telefontiden var slut och oftast går det minst lika fort att få svar via mail) och talat om att jag gått ner lite i vikt och frågat om det är något att fästa sig vid och om vi borde ta ytterligare prover vid nästa besök, för att utesluta att något är fel. Innan dess har vi ju dock gjort ultraljudet så då vet vi redan att allt är bra med Myran.

Tillägg 13.53: Barnmorskan tyckte att vi skulle avvakta och se vad ultraljudet visade. Det låter vettigt.

Det slog mig dock att om jag inte går upp så särskilt mycket mer under graviditeten - då lär det ju inte finnas någonting av mig kvar när ungen och all vikt som hör graviditeten till är borta efter förlossningen?! Vilken bra bantningsmetod det här visat sig vara...

I-landsproblem?

Det må vara dagens i-landsproblem, jag vet att många gravida avundas mig, men det kan ju verkligen inte vara normalt att gå NER i vikt under den här tiden av graviditeten? Ställde mig på vågen nyss och har alltså gått ner 0,5kg sen förra veckan, och i alla texter man läser står det att man nu ska gå UPP 0,5kg/vecka i snitt. Nu står jag alltså på +4,5kg totalt.

Skadar jag mitt barn?

Ärligt talat

Vem köper begagnade trosor på Tradera?! Stringtrosor till på köpet, känns inte det väldigt ofräscht? För min egen del känns det helt uteslutet i alla fall, trosor är så pass privata att jag inte vill att någon annan, okänd människa ska ha haft dem innan mig.

Rätt ålder

Enligt en artikel i Aftonbladet är den bästa åldern att bli mamma mellan 25-29 år. Alltså är jag rätt perfekt då?

Det känns faktiskt rätt lagom det här med att bli mamma vid 25, nästan 26 år. När jag var yngre hävdade jag alltid att jag skulle bli mamma när jag var 17-18 år, precis som min egen mamma. Det var nog rätt många i min familj som höll tummarna för att det inte skulle bli så. Och när jag närmade mig den åldern kunde jag då definitivt inte tänka mig att bli mamma - inga störande bebisar här inte!

Nej, nu känner jag mig verkligen redo (så redo som man nu kan bli) och jag känner att jag är i precis rätt ålder för min egen smak. Även om jag ibland (fråga Lasse...) får ryck och tycker att jag är jättegammal och tycker så synd om mina framtida barnbarn (!) för att jag kommer att vara en gammal farmor/mormor. Jojo, här lever vi i nuet...

För övrigt har vi nu fått ut vår lägenhetsannons, den kan ni hitta här. Som jag har kämpat de senaste dagarna för att få den i skick för fotografering! Hej foglossning liksom. Men nu tar jag igen mig ordentligt istället.

Reashopping till blivande mamman.

Ett stycke vårjacka (beige)...

...en finklänning (att ha på Alicias dop, med svart kofta och leggings?)...

...och en urtjusig skjorta/tunika.

Så så här kommer jag att se ut i vår, bara så ni vet! Är grymt nöjd med inköpen, klänningen och tunikan var till och med på halva reapriset. Beställde dem igår och idag är klänningen slut, lucky me!

Dagens inköp

De blivande föräldrarna tog sig en vända ner på stan idag, för att njuta av solen och samtidigt spana på lite grejer. Bland annat bestämde vi oss för vilket babyalbum vi ska köpa. Sen ramlade vi visst in på H&M också, och kunde såklart inte motstå att köpa dessa set:

Pappa älskar han när han har storlek 62...

...men först älskar han mamma när han har storlek 56 (Lasses beslut).

Finns söta matchande mössor också, som självklart också ska inhandlas. Dessa fanns dock inte i butiken vi var in i idag. I övrigt köptes också alvedonsuppar (från 5kg, vad har man innan dess då?), koksaltlösning och en liten nagelsax. Hade tänkt köpa febertermometer också, men de hade ingen bra på vårt Apotek. Övriga inköp från Apoteket väntar vi med.

Magen v. 32.

Dags för lite nya magbilder, och ja, nu börjar man väl ändå se att den växer på sig? Vilket den såklart borde göra - igår var det exakt 2 månader kvar till beräknad förlossning! Finns inte en jäkel som tror mig när jag säger det och de ser min mage... Men, det är väl ändå inget att klaga över tänker jag. Hellre liten än en elefant (nog för att det finns mellanting men...).

Magen i vecka 31+2. Ligger fortfarande på +5kg totalt.

Och så det här med vikten. Nej, jag är inte orolig alls faktiskt. Jag ser ju att min mage växer och jag känner att Myran både rör på sig och tar mer och mer plats där inne. Jag ser också att jag själv har blivit smalare lite här och var, så jag förstår ju att han tar vad han behöver. Jag är helt övertygad om att det är en frisk liten kille som ligger i min mage. Men ändå känns det skönt att få göra ett till ultraljud för att verkligen få det svart på vitt, och framför allt tror jag att det är skönt för maken, som definitivt är mer konfunderad över min ganska modesta viktökning hittills.

Better safe than sorry, right?

Förlossningsbrev

Jag har knåpat ihop ett litet brev att ta med på den stora dagen.

Kära förlossningspersonal,

Med detta brev ämnar jag beskriva vad jag förväntar mig av min och min partners sjukhusvistelse och vad Ni kan göra för mig. Jag vill med detta få Er att förstå vad vi tillsammans kan göra för att mitt besök ska bli till belåtenhet.

Vid ankomsten vore det väldigt trevligt om vi kunde välkomnas med något kallt att dricka eftersom det så här i mitten på maj kan bli minst sagt varmt i luften. Om det inte blir till allt för stort besvär vore det även i sin ordning med något slags tilltugg, kanske små korvbitar tillsammans med någon stark ost på en tandpetare eller liknande. Det behöver inte vara så avancerat men jag vill bara göra Er uppmärksam på att vi kanske inte ätit ordentligt innan avfärd och vill det sig riktigt illa kommer jag vara irriterad om min mage är allt för tom. Mat och dryck är en alldeles förträfflig medicin mot irritation av det här slaget.

Självklart önskar vi ett rum med utsikt över kanalen. Min säng får gärna stå placerad nära fönstret på så sätt att jag utan ansträngning kan ligga långa perioder i sängen och titta på de stora båtarna som passerar på väg ut till havet eller upp till Mälaren. Jag tycker väldigt mycket om båtar.

Jag har med mig egna sängkläder, mina favoritsängkläder, vilka någon ur personalen hemskt gärna får bädda med under tiden vi bekantar oss med faciliteterna. Förmodligen kommer jag att vilja ta en liten tupplur ganska omgående.

Om det går att ordna vill vi ha en liten pool på vårat rum eftersom vi vill bada en stor del av den tid som inte spenderas i viloläge. Någon sorts jacuzzi är även tänkbar.

I tillägg har jag sammanställt följande lista på önskemål för Er att begrunda:

• Enligt utsago är många i personalen på förlossning duktiga på massage. Jag mottar gärna massage någon gång per dag.
• Lustgas ska finnas nära till hands när jag ligger i min säng.
• Till frukost äter jag mannagrynsvälling, punkt!
• Jag kommer inte behöva någon medicinsk smärtlindring förutom gasen.
• Det vore bra med ett mindre bord bredvid sängen som kan användas till mina foton och presenter från vänner.
• Om sådana här toaletter på hjul verkligen finns i verkligheten så ska det finnas en på mitt rum.
• Jag vill under inga omständigheter få ett lavemang mot min vilja.
• Jag vill inte att ni klipper mitt hår fast det inte behövs.

Det var allt från mig. Jag hoppas att ni tycker lika mycket om mig som jag själv gör.

Observera att min fru har antecknat sin önskemål i ett separat brev.

Med vänlig hälsning,

Lars P Bergström

Vecka 32!

Bebis
Vid den här tidpunkten väger barnet cirka 1600-1900 gram och är ungefär 40-42 centimeter långt. Nu har barnet något bättre kontroll över sin kroppstemperatur. Lungorna är färdiga och barnet ligger nu och tränar dem genom att andas ner fostervatten i dem, ofta med hicka som följd. Tånaglarna växer allt mer. Barnets sparkar blir nu mer som kraftiga knuffar och man kan lätt särskilja olika kroppsdelar från varandra. Ibland kan man kanske känna något spetsigt som rör sig hastigt tvärs över hela magen, det kan vara ett knä eller en fot. Genom att barnet hickar kan man också få en uppfattning åt vilket håll barnet är vinklat, hickningarna känns som mest från barnets rygg. Kroppens viktiga organ och nervsystem fininställs. Underhudsfettet som det varit magert med tidigare har nu vuxit till och barnet ökar snabbt i vikt. Nu utvecklar barnet förmågan att svettas.

Mamma
Magen tar mycket plats och dina lungor, urinblåsa och magsäck har det trångt därinne. Man kan lätt bli andfådd när man gör något ansträngande trots att lungkapaciteten har ökat. Att man blir andfådd är helt normalt, barnet får lika mycket syre oavsett hur flåsig man känner sig. I slutet av graviditeten kan trycket på pulsådern bli för stort om man ligger på rygg, vilket kan göra att både du och barnet mår illa. Barnmorskan brukar därför rekommendera att man ligger på sidan när man ska sova. Det brukar även vara den ställning som känns bäst, det kan vara skönt att ha en kudde som stöder upp den tunga magen lite.
Kroppen börjar förbereda sig för förlossning och du kan känna lättare förvärkar som mensvärk ungefär. Det kan också läcka mjölk ur brösten.

Tankar
Ja, en hickande bebis har jag definitivt - han hickar ofta och hårt. Som sin far (som hickar hårt, dock inte ofta). Jag hoppas verkligen att Myran inte hickar lika våldsamt som sin far när han kommer ut, för då kommer jag drivas till vansinne rätt snart. Oerhört irriterande ovana. Hickningarna i magen är inte så himla roliga heller alla gånger, det känns rätt obehagligt, som nervryckningar ner mot vänster ljumske. Det var just pga dessa hickningar som jag redan innan barnmorskan konstaterade det misstänkte att han låg med huvudet neråt och ryggen åt vänster.

Sparkarna har, precis som anges i texten ovan, snarare blivit mer bök och knuffar. Det märks att det blir trängre och trängre där inne. Nyss upplevde jag något nytt - jag kunde se (och framför allt känna - som i AJ!) konturer av en kroppsdel som drogs från naveln och ut till vänster sida. Hårt. Inte jätteskönt faktiskt. Sen kunde jag sitta och pilla på den där kroppsdelen, som måste ha varit en hand eller fot. Det är inte alltid så himla lätt att föreställa sig hur han ligger, även om jag vet att han är fixerad och ligger med ryggen åt vänster. Hur som helst tror jag att det här kommer bli hans nya favoritrörelse, för nu har det hänt några gånger under den senaste halvtimmen. Jippie.

Fixed baby!

Barnmorskebesök idag, dagen till ära (dvs dagen som i exakt 9 veckor innan Myran är beräknad). Det var min ordinarie barnmorska jag fick träffa idag, tack och lov! Även inför det här besöket drömde jag en mardröm dock, jag drömde inatt att jag hade så lågt Hb att barnmorskan ordinerade 20 (!) Niferex om dagen! Nästan så jag var kallsvettig när jag vaknade imorse.

Så här såg dagens värden ut:

Hb: 118 (115 / 115 / 115 / 122)
Blodsocker: Ingen mätning (I.m / 5,6 / 4,4)
Blodtryck: 120/70 (115/65 / 120/70 / 120/70 / 120/70)
Vikt: 66,4 (65,5 / 64 / 63,5 / 61,5)
Hjärtljud: 145 (140 / 140 / 145)
SF-mått: 29 cm (27 cm / 22 cm)

Mitt Hb har alltså gått upp lite, trots att jag slarvat med tabletterna på sistone. Så några 20 Niferex om dagen behöver jag inte ta, det räcker gott med 1 Hemofer som tur är. Blodtrycket ligger stadigt, så min attack förra veckan måste ha varit tillfällig. Antagligen tidig morgon + stress + lite näring i kroppen = svimattack. Skönt att allt ser bra ut i alla fall.

Barnmorskan (Hanna heter hon faktiskt) klämde och kände på min mage och kunde glatt konstatera det jag redan misstänkte - Myran ligger med huvudet neråt och ryggen åt vänster. Dessutom är han redan fixerad! Duktig liten pojke. Då är det väl bara att vänta på att värkarna sätter igång då? ;-)

Jag har ju fortfarande inte gått upp särskilt mycket, vilket vi också pratade lite om. Jag frågade om det fanns någon möjlighet att få göra ett tillväxtultraljud för att se så att han växer som han ska där inne, eftersom man - om inte annat - får så mycket kommentarer från folk runtomkring. Det var inga problem alls, så om två veckor får vi titta på Myran igen!

Pratade om amning också och jag är så glad för att jag har den barnmorskan jag har, hon stod helt på min sida när jag sa att jag inte ville amma. Vi kom överens om att jag ska skriva om det i mitt förlossningsbrev och sen ska hon skriva in det i journalen också, så att jag förhoppningsvis slipper ta den diskussionen på sjukhuset sen.

Jag har världens bästa barnmorska!

Förlossningsföreläsning

Ikväll har vi varit till sjukhuset här i Södertälje för en förlossningsföreläsning. Två barnmorskor pratade om vad som händer och sker före, under och efter förlossningen, de pratade om olika smärtlindringsalternativ och förlossningsställningar och avrundade med att lovorda tiden på BB.

Nu har ju vi redan varit på en liknande föreläsning genom MVC, men jag tyckte ändå det kändes väldigt bra att höra hur rutiner och sånt ser ut på det sjukhus som vi faktiskt valt att föda på, och att få träffa åtminstone några av barnmorskorna som jobbar där. De verkar supergulliga, så det var ju skönt.

Jag ser verkligen fram emot förlossningen. Är ärligt talat inte alls rädd eller orolig, bara förväntansfull och otålig. Jag vill föda nu! Det verkar vara en så himla häftig upplevelse och jag litar helt och hållet på att jag och min kropp tillsammans med Myran kommer att fixa det hela galant - och när det är över får vi äntligen träffa vår lille pojke! Hur kan man inte se fram emot en sån sak?

Imorgon är det nio veckor kvar till beräknad förlossning, men han får gärna komma om 7!

Jag vill sova!

Sömn tycks vara typ det enda jag kan tänka på numera, på eftermiddagarna och kvällarna är jag så trött så att det är ett under att jag inte stupar från stående. Det är nästan som i början av graviditeten, fast ännu värre. Varför? Jo, för att jag kan inte sova!

Det gör ont där, det gör ont här. Det är för varmt, det är för kallt. Magen är i vägen, näsan är täppt. Maken ligger vänd åt fel håll (dvs mot mig med ansiktet nära mitt) eller så ligger han för långt borta. Och så dessa toalettbesök som på riktigt kommer att leda till ett ordentligt psykbryt vilken dag som helst.

Nej, ge mig ett hav av kuddar och lite sömntabletter så blir det här bra...

Skam den som ger sig

Länge har jag - till min stora förvåning - kunnat använda vinterjackan jag köpte i höstas, trots att det är en strl 36 och trots att magen hela tiden växt. Nå, fram tills nu that is. Idag ville jag ha en lite svalare och lättare jacka på mig när vi stack iväg på hockey, så trots att den numera inte går att stänga valde jag just denna jacka. Finurligt nog kan man öppna upp och stänga från båda hållen, så det funkade ju bra ändå! Eller?

Skam den som ger sig och man tager vad man haver - dagens sanningar.

Höggravid?

Igår lovade jag nya bilder på magen och att maken antagligen skulle få ta dem. Och eftersom jag håller mina löften så kommer här nya bilder, tagna av maken tidigare idag.

Här inne bor Myran. Nu är vi alltså i vecka 31 (30+1).

Som sagt, här inne bor han vår lilla efterlängtade (och bråkiga) son.

Vecka 31

Bebis
Bebisen är ca 40 cm lång och väger ungefär 1600 g. Nu börjar det närma sig födelselängden. Många har redan hår på huvudet som kan ha vuxit upp till två centimeter. Den kan fortfarande ligga med huvudet uppåt, men i nästa vecka vänder sig de flesta bebisar sig och ligger med huvudet neråt tills födseln.

Mamma
Din lungkapacitet har ökat från 500 till 800 kubikcentimeter luft per andetag. Det behövs både för barnet och för dig själv. Den ansträngning det innebär att vara gravid kan göra dig andfådd. Livmoderns mått är ungefär 29 till 32 cm. Bebisen fyller nu nästan upp hela din mage. Många samlar på sig mycket vatten i kroppen, särskilt fötter och vader kan vara svullna. Du bör ha ökat kring 9 till 12 kg. Har du börjat tänka på förlossningen? Känns det bra, roligt, spännande, ångestframkallande, häftigt?

Tankar
Ny vecka igen, helt otroligt så fort tiden springer förbi! Mars är här, i maj ska Myran komma. Det är verkligen inte långt borta nu. Vi längtar och väntar, mycket, och pratar med Myran för att tala om hur efterlängtad och älskad han redan är.

Nätterna är mer eller mindre en plåga. Ligger jag på sidan får jag ont i höften - lägger jag mig på andra sidan får jag ont i andra höften. Och ligger jag på rygg så får jag ont i svanken och svårt att andas. En kudde mellan låren/knäna hjälper lite, men allra helst skulle jag vilja ha ett helt hav med kuddar att ligga på/i.

Även om magen växer och jag känner av Myran varje dag - och verkligen känner mig gravid - är det ibland svårt att förstå eller ens komma ihåg vad det är som är på gång. När jag är uppe på toaletten för femtielfte gången på natten så kan jag tänka att "Ja men snart är det här över, då går allt tillbaka till det normala igen". Men, det kommer det ju verkligen inte att göra? Då kan paniken komma ibland - "Vad har vi gjort?!" - men den tanken försvinner såklart fort igen.

Det är allt bra tur att man har nio månader på sig att växa in i det stundande föräldraskapet. Föräldraskapet som känns både skrämmande och otroligt spännande.

Bild på magen kommer troligtvis imorgon. Tänkte att maken skulle få hjälpa till den här gången.

P.S. Jag undrar vem det är som har bestämt att man bör ha gått upp 9-12 kg (minst). Själv har jag gått upp knappt 5.

70

70 dagar kvar idag. Exakt 10 veckor!

Amazing...

Kameraskygg bebis

Jag tror bestämt att jag har en kameraskygg bebis i magen. Det är därför min mage ser så "liten" ut på bilderna jag lägger upp här på bloggen - han liksom gömmer sig bakåt ryggen någonstans.

Fick se ytterligare ett prov på denna "kameraskygghet" idag. Myran hade party inne i magen och bökade runt som en riktig dåre, så jag tänkte att jag skulle fånga det hela på film. Men så fort jag riktade kameran mot magen och tryckte på Rec så tvärstannade han. När jag sen lade ifrån mig kameran så satte han igång igen. Så jag gjorde ett nytt försök med kameran men samma sak hände igen. Vilken rackarunge!

Eller så jäklas han helt enkelt bara med sin mamma?

En liten önskelista, med bilder!

Det är ju kanske inte så att Myran är i desperat behov av mer kläder, i alla fall inte i små storlekar. Men från 68 och uppåt finns det en hel del att önska, och ärligt talat så går det bra med mer mindre kläder också ;-) I alla fall i stl 62. Jag vet att det finns de som är nyfikna på vad vi (Myran) vill ha, därför tänkte jag lägga upp den här önskelistan.

Kläder och skor
Molo prickbodysuit
Molo body

Molo regnbågsbyxor

Molo stjärnbyxor
Molo bodysuit stjärnor

Bobux myrskor

Bobux tigerskor
Plastisockbyxor Outerspace (www.lillaw.se Reakategorin, 62/68 eller 74/80)
Lipfish shortsuit Apa
Lipfish shortsuit Bläckfisk
Lipfish bodysuit Alien
Lipfish bodysuit Lejon
Lipfish shortsuit Räv

Lipfish bodysuit Groda

Oh Baby London bodysuit 1
Oh Baby London bodysuit 2
Allt i Lundmyrshoppen

Textil
Lundmyr påslakanset
Lundmyr spjälskydd

Stickad blå filt från Frapp.se

Lundmyr gallerfilt
Allt i Lundmyrshoppen

Böcker
Födelsedagsbok

Leksaker
Bokstavsmobil
Lipfish ryggsäck

Lipfish amöbaskallra

Lipfish barnvagnsmobil Blå Fisk

Övrigt
Avgjutning
Avgjutning 3D
Lipfish filt+bodysuit

Vi kan väl rätt snabbt konstatera att Lipfish, Lundmyr, Molo och Plastisock är klara favoriter här hemma. Härliga mönster och färger i tuffa kombinationer, kan inte bli mycket bättre.

Våra namnförslag

Tack för alla förslag på förra namninlägget! Många fina namn, men dels är en del redan upptagna och dels har jag en ovanligt kräsen make. Emil, Hugo och Lukas är namn som vi båda tycker väldigt mycket om, men som är upptagna av nära vänner/familj. Skulle liksom bara bli konstigt...

Här är de namnen, utan inbördes ordning, vi hittills är hyfsat eniga om i alla fall, som tilltalsnamn (andranamnen är i princip klara, men det får förbli en hemlis):

• Filip
• Oskar
• Oliver
• Elias
• Isak
• Ludvig
• Nils
• Vigor
• Rasmus

Den som känner mig vet att jag gärna skulle vilja ha det här klart nu, för jag hatar att vänta och älskar att planera. Men just nu är vi strandade här, så kanske blir det ändå inte bestämt förrän Myran kikar ut.

En Jonny blir det i alla fall definitivt inte.

Nedgång

Det känns som att mitt blodtryck är på nedgång, vilket i och för sig visade sig vid förra barnmorskebesöket också. Fast det var ju inte så fasligt mycket då, nu misstänker jag att det har gått ner ytterligare. Tur man är van vid lågt blodtryck så man inte är så lättskrämd.

Igår skulle jag åka till skolan på morgonen. Hade sovit rätt lite, var stressad och skyndade mig ner till busshållplatsen. När jag hade stått där någon minut så började det snurra, jag kallsvettades och mådde illa. Sen blev allt suddigt och det började svartna för ögonen. Jag släpade mig in i lägenheten igen, hade det inte varit så blött och kallt på marken så hade jag garanterat krupit på alla fyra. Väl inne i lägenheten så blev ju förstås maken orolig när han såg mig komma in igen - uppenbarligen inte i toppform. Jag gick och lade mig på soffan, det snurrade fortfarande och jag mådde illa. Men efter att ha sovit där en timme eller så kändes det bättre. Tack och lov.

Stjärnor ser jag också rätt ofta, och då menar jag inte stjärnorna som man ser på himlen på kvällen/natten...

Namn

Vi har ett antal namn som vi diskuterar här hemma. Funderar över, förkastar, för att sen någon dag senare ta in det i diskussionen igen. Några vet vilka namn det är som ligger högst på listan, men ingen - inte ens vi - vet vad det kommer att bli i slutändan.

Känner att jag behöver lite ny inspiration - så ös pojknamn över mig snälla! Och ni som vet vilka namn vi hittills funderat på, skvallra inte.

Sätt igång!