Igår: Vecka 34

Barnet
Många barn ligger nu med huvudet nedåt. Barnet lyssnar till mammans hjärtslag, magen som kurrar och andra kroppsljud. Inte konstigt att en del barn sedan har svårt att ligga själva i vaggan eller spjälsängen. De vill vara nära dig och lyssna till de här ljuden. De inre organen är nu färdiga, förutom lungorna. De behöver mogna ett tag till, de ska ju anpassas från vatten- till landlivet och luftfyllas när barnet kommer ut. Ögonens pupiller kan dras ihop och vidgas.

Barnet är väl medveten om förvärkarna, men det tycks inte vara obehagligt på något sätt. Huden har antagit en mer rosa ton genom inlagring av underhudsfett, vid denna tidpunkt kan barnet utan vidare överleva utanför livmodern. Nu reagerar barnet olika på mammas, pappas/partners samt främmande personers röster.

Vikt 2 350 gram.

Mamma
Livmodern tränar för förlossningen nu och du kan känna av det i form av förvärkar, en del svagare och andra kraftigare. En del känner du inte av alls, men du kan känna med handen utanpå magen att den plötsligt drar ihop sig och blir alldeles spänd. Det kan vara svårt att skilja förvärkarna från riktiga värkar. De kan komma tätt och upplevas som intensiva, ett sätt att särskilja dem är att ta ett varmt bad, det får förvärkar att avta medan riktiga värkar fortsätter. Livmodern är jättestor nu. Kommer du ihåg i början när magen var platt? Mycket har hänt sedan dess.

Många börjar fundera allt mer på förlossningen. Det är vanligt att man är orolig för att något ska hända. Du kan vara orolig för att du har mått ”för bra” och tänka att ”det får inte vara så här lätt”. Eller så tänker du motsatsen, ”allt har varit så jobbigt, det kanske inte är meningen att jag ska få vara glad”. Det är vanligt och helt normalt. Även som partner kan man ha många funderingar. Det är svårt att förbereda sig på att vara ett bra stöd när man inte vet vad som väntar. En del blivande pappor eller partners kan uppleva tanken på förlossningen som skrämmande.

Tankar
Ja, jag kommer ihåg när min mage var platt. Men även om magen har växt och antagit en fotbollsliknande form så har jag sällan haft en så snygg midja som nu - faktiskt! Man får vara glad för det lilla liksom. Jag trivs i alla fall med min gravida kropp, för det mesta. Om man bortser från sendrag, halsbränna, sammandragningar och foglossning och bara tittar på det rent estetiska.

Foglossningen har antagit en ny skepnad. Nu har det flyttat ner i blygdbenet också, det känns ungefär som att någon har träffat med en j*vligt hård spark mellan benen på mig och har jag stått stilla en stund så drar jag mig för att börja röra mig framåt, för då gör det ont! Blev inte bättre av att barnmorskan kände och klämde på Myrans huvud igår heller.

Förlossningen tänker jag mycket på. Jag ser verkligen fram emot den upplevelsen. Jag fick frågan för ett tag sen hur jag tänker mig förlossningen. Och jag tänker mig att jag ska klara mig utan medicinsk smärtlindring, bortsett från lustgas. Jag vill klara mig på dusch/bad, värme/kyla, massage, rörelse, TENS, akupunktur, andning och lustgas. Jag vill inte under några som helst omständigheter ha EDA eller andra "sprutpreparat". Så känner jag nu alltså, men man vet ju aldrig vad som händer... Men jag är helt övertygad om att jag kommer att klara det fint, och med den inställningen tror jag att man tar sig långt.

Barnmorskebesök igår som sagt. Allt såg bra ut - blodtrycket låg på 110/70, magen ligger exakt på kurvan (31 nu), Myrans hjärtljud var jättefina och han ligger stenhårt fixerad. Misstänkte det, bara sen sist jag var hos barnmorskan har jag kunnat känna att han borrat ner sig ännu längre, trots att han redan då var i princip fixerad. Något järnvärde kollade vi inte eftersom det inte var så länge sen sist. Vikten ligger nu på 67, så totalt +5,5kg.