Vecka 32!

Bebis
Vid den här tidpunkten väger barnet cirka 1600-1900 gram och är ungefär 40-42 centimeter långt. Nu har barnet något bättre kontroll över sin kroppstemperatur. Lungorna är färdiga och barnet ligger nu och tränar dem genom att andas ner fostervatten i dem, ofta med hicka som följd. Tånaglarna växer allt mer. Barnets sparkar blir nu mer som kraftiga knuffar och man kan lätt särskilja olika kroppsdelar från varandra. Ibland kan man kanske känna något spetsigt som rör sig hastigt tvärs över hela magen, det kan vara ett knä eller en fot. Genom att barnet hickar kan man också få en uppfattning åt vilket håll barnet är vinklat, hickningarna känns som mest från barnets rygg. Kroppens viktiga organ och nervsystem fininställs. Underhudsfettet som det varit magert med tidigare har nu vuxit till och barnet ökar snabbt i vikt. Nu utvecklar barnet förmågan att svettas.

Mamma
Magen tar mycket plats och dina lungor, urinblåsa och magsäck har det trångt därinne. Man kan lätt bli andfådd när man gör något ansträngande trots att lungkapaciteten har ökat. Att man blir andfådd är helt normalt, barnet får lika mycket syre oavsett hur flåsig man känner sig. I slutet av graviditeten kan trycket på pulsådern bli för stort om man ligger på rygg, vilket kan göra att både du och barnet mår illa. Barnmorskan brukar därför rekommendera att man ligger på sidan när man ska sova. Det brukar även vara den ställning som känns bäst, det kan vara skönt att ha en kudde som stöder upp den tunga magen lite.
Kroppen börjar förbereda sig för förlossning och du kan känna lättare förvärkar som mensvärk ungefär. Det kan också läcka mjölk ur brösten.

Tankar
Ja, en hickande bebis har jag definitivt - han hickar ofta och hårt. Som sin far (som hickar hårt, dock inte ofta). Jag hoppas verkligen att Myran inte hickar lika våldsamt som sin far när han kommer ut, för då kommer jag drivas till vansinne rätt snart. Oerhört irriterande ovana. Hickningarna i magen är inte så himla roliga heller alla gånger, det känns rätt obehagligt, som nervryckningar ner mot vänster ljumske. Det var just pga dessa hickningar som jag redan innan barnmorskan konstaterade det misstänkte att han låg med huvudet neråt och ryggen åt vänster.

Sparkarna har, precis som anges i texten ovan, snarare blivit mer bök och knuffar. Det märks att det blir trängre och trängre där inne. Nyss upplevde jag något nytt - jag kunde se (och framför allt känna - som i AJ!) konturer av en kroppsdel som drogs från naveln och ut till vänster sida. Hårt. Inte jätteskönt faktiskt. Sen kunde jag sitta och pilla på den där kroppsdelen, som måste ha varit en hand eller fot. Det är inte alltid så himla lätt att föreställa sig hur han ligger, även om jag vet att han är fixerad och ligger med ryggen åt vänster. Hur som helst tror jag att det här kommer bli hans nya favoritrörelse, för nu har det hänt några gånger under den senaste halvtimmen. Jippie.