Jag vill inte mer!

Jag har märkt att det har börjat tära enormt mycket på mitt psyke, det här med att vara gravid. Jag känner mig ledsen - ja riktigt deppig faktiskt - trött, lättirriterad, uppgiven, småsur och less från det att jag vaknar tills jag går och lägger mig. Och ensammast i världen.

Jag känner mig otymplig, det gör ont både här och där, jag kan inte andas och jag har sammandragningar mest hela tiden tycker jag. Och jag kan inte sova. Det går bara inte. Jo, i några timmar precis när jag gått och lagt mig, men sen börjar det. Vända på sig, gå på toa, kippa efter andan - om och om igen.

När sen maken går upp på morgonen är det lika bra att ge upp och stiga upp ur sängen. Vilket naturligtvis resulterar i att jag är supertrött resten av dagen. Inte konstigt om man känner sig ledsen och lättirriterad. Dessutom mår jag numera konstant illa också eftersom Myran ligger och trycker överallt. Han får helt enkelt inte plats längre - så varför kommer du bara inte ut?

Jag vet att det fortfarande är två veckor tills han är beräknad, och jag vet att jag mycket väl kan få gå två veckor till efter det - men den tanken ger mig verkligen panik. Panik på riktigt, jag vet liksom inte hur jag ska klara av det. Varje dag är ju en kamp redan - en kamp om att kunna sitta, ligga, stå och gå. En kamp om mina revben och om plats för mina lungor att vecklas ut vid varje andetag. Det är inte kul och mysigt längre liksom.

Jag trodde verkligen inte att jag skulle bli så här. Otålig och frustrerad och gå och räkna ner för varje dag. Jag har under hela graviditeten intalat mig själv att det inte är någon idé och att jag ändå säkerligen kommer att gå över till maxtid. Men nu står jag här och stampar ändå, helt desperat efter att få ha min kropp ifred igen.

Igår rann det över kan jag säga, efter en dag på stan, konstanta sammandragningar och saker som hela tiden gick fel - jag började kasta kastruller och grejer runt mig i köket. Lyckades dränka mig själv och köksgolvet i vatten också.

Och då blev det ju mycket bättre. Hmpf.

Höstfleece

Jag måste framstå som världens shoppingfreak, vilket jag nog också är. Och säkert köper jag på mig mer än nödvändigt, men ärligt talat - varför inte? Det är ju så kul med bebiskläder och andrahandsmarknaden är rätt bra ändå. Så jag fortsätter!

Igår snubblade jag över en så himla fin fleecejacka som jag blev helt besatt av. Dock hittade jag den bara i storlek 56 först och efter att ha läst att just det märket har rätt små storlekar så kändes det inte så himla kul att lägga 400kr på en jacka som Myran kan ha i några veckor.

Men efter att ha sökt igenom hela nätet (ja, det kändes faktiskt så!) så hittade jag den i storlek 68 - och dessutom till halva priset! Så det var bara att klicka hem dem helt enkelt, den blir perfekt till hösten förhoppningsvis. Och den ramlade ner i brevlådan idag, här snackar vi snabb leverans!

Coola fleecejackan från Kik Kid. Love it!

Till mitt försvar kan jag alltså säga att jag försöker tänka på att köpa i vettiga storlekar och sprida ut dem så att vi inte har allt som kan tänkas behövas i en given storlek, för ja, jag vet att andra väntar på att få köpa kläder och grejer till Myran också. Nu ska jag försöka lägga band på mig.

Jag lovar. Att försöka alltså.

Kompletteringar

Efter att ha gått igenom Myrans kläder igår så insåg jag att det faktiskt fanns en del brister i hans garderob. I storlek 62 har vi massor med kläder (minst en tredjedel av alla kläder vi har är i den storleken), men i storlek 56 t ex så fanns det i princip bara en hög med bodys. Så vad ska han ha på rumpan och benen? Ut och shoppa helt enkelt, Myran ska ju inte behöva gå med rumpan bar!

Tre par byxor i strl 56.


En åka-hem-från-BB-dress i strl 50.


En pyjamas i strl 56.


En dress som jag suktat länge efter och äntligen hittade igen. Dock i strl 62 (oops!).

Ut och shoppa ensam och höggravid var väl inte världens bästa idé, speciellt inte med tanke på hur störande lite pojkbebiskläder det finns. H&M's babyavdelning består till 99% av rosa, lila, blommigt och volanger. 0,7% är könsneutralt och 0,3% är "pojkigt". Men fult. Ironiskt nog så är ändå tre av dagens inköp från just H&M (båda seten samt pyjamasen). Men sen var det slut på fina kläder där.

På Lindex var det galet urplockat och en velourdress i turkost som jag spanat på länge fanns inte som ett helt set i en och samma storlek längre, tyvärr. Hade velat ha den i 56, men då fanns bara jackan. Typiskt - man SKA inte vänta när man hittar något man gillar! På KappAhl och Name It var det samma visa som på H&M. Rosa, blommigt, lila, volanger. Kräks. Jag efterlyser turkost, orange, äppelgrönt och andra fina och klara färger!

Men nu har jag i alla fall något att packa ner i Myrans del av BB-väskan.

Tvätt gone bad

Idag har det kokats nappflaskor och nappar, sorterats kläder och tvättats badlakan. Börjar väl känna att allt är i ordning nu. Förutom Myrans vagga då, men det är ju blivande mormors uppgift. BB-väskan ska packas också, men det går rätt fort.

Myrans kläder. Hur mycket som helst. Ändå behövs det kompletteras.

Tvättningen idag gick inte så bra, ett av badlakanen (det finaste) har fått någon missfärgning på ett ställe. Misstänker att det är färg från makens nya blåa skjorta som funnits kvar i tvättmaskinen och sen satt sig på badlakanet. Så ledsen man blir då! Försökte tvätta om med Ta Bort och på 60°C, men det hjälpte inte. Undrar om galltvål skulle kunna funka? Alltså det är ju inget jätteproblem, men som sagt, det är inte så kul när något sånt händer...

I helgen misslyckades jag också med tvättningen, men där är jag mer arg än ledsen. Hade beställt en jättetuff svart body med en mumie på, och texten I love my Mummy. Självlysande dessutom. Men när den kom ut ur tvättmaskinen så hade trycket lossnat och kvar var typ ihoprullat tryck och limrester. Kul! Varför tillverka kläder med tryck på som inte går att tvätta? Till en BEBIS dessutom? Grr... Tur att jag inte betalade så många kronor för den.

Kanske borde sluta tvätta helt enkelt?

Gissningar so far

1 Elin
2 Kasia
3
4 Åsa
5
6 Susanne, Ann
7
8 HannaVirrpanna, Linda B
9 Sara, Therese, Linda M
10 Steffi
11 Rebecca, Johanna
12 GulligaSurre
13 Maken
14 Mormor
15
16 Gonatcha
17 JD
18 Solan
19 Linda
20 Tommy
21
22 Mamma
23
24
25
26
27
28
29
30
31

Ingen har alltså (vågat?) gissat på att jag går över tiden så länge att jag måste sättas igång. Hoppas ni har rätt, verkligen. Vill att Myran ska komma ut av sig själv, och gärna så snart som möjligt. Själv velar jag mellan 14e och 16e, kan inte bestämma mig. Måste fundera lite till.

Och mamma ska såklart vara värst, bara för att jävlas lite.

Förresten så tror en del forskare att bebisens nedkomst bestäms av generna, dvs att den är förprogrammerad redan från start att komma vid en viss tidpunkt. Detta ska tydligen till viss del bero på föräldrarna och när dessa kom till världen. Själv var jag en väldigt punktlig bebis, medan Lasse drog över några dagar - så vi vet ju vems fel det är om Myran kommer senare än beräknat.

Shopping som shopping

Idag har vi varit sista (troligtvis) vändan till Babyland innan Myran kikar ut. Vi åkte dit för att köpa regnskydd, en fleecefilt och en leksak/mobil till barnvagnen. Vi ansträngde oss till och med så pass mycket att vi åkte till Babyland i Kungens Kurva för att chansen skulle vara större att vi skulle hitta det vi sökte.

Kom vi hem med det vi tänkt oss? Nej.

Brios regnskydd till liggvagn var slut, fleecefilten med dubbla lager som jag tänkt mig hade de inte och Lasse bestämde att leksaker/mobiler till vagnen kommer vi (Myran) få i present. Så så var det med det. Men självklart kom vi inte hem tomhänta, det vore ju bara konstigt. Istället inhandlades:

• Snuttekompis (Mumin)
• Febertermometer
• Ersättningsmått
• Plastad frotté till vaggan
• Termos
• En varsin glass

Huvudsaken det blev lite shopping, eller hur?

Men den där fleecefilten ger jag upp på nu, hittar den ingenstans. Ska leta reda på någon annan bra och gosig filt till Myran och så länge har jag ett jättefint fleecetyg här hemma att använda som filt. Kanske lämnar jag in det hos en sömmerska och får en egendesignad filt? Och regnskyddet köper vi sen, första veckorna lär man vara så öm och sliten så man knappast väljer att gå ut och gå precis när regnet öser ner...

Sockerdricka?

Det känns som att jag har sockerdricka i övre delen av livmodern ibland. Ni vet, som att man är på väg att domna bort men ännu inte har kommit riktigt så "långt". En pirrande känsla - ibland lite, lite svidande - som liksom följer livmoderns övre kant.

Skumt?

Sushicravings?

I eftermiddag kom mamma hit för lite kvalitetstid med dotter (mig alltså) och Myran i magen. Massa fina saker hade hon med sig - byxor, mössor, bodys, haklappar, en jacka och två badlakan. Det är i alla fall ingen tvekan om vem som lägger ner mest pengar på Myrans garderob. Tack fina mamma!

Middag skulle vi förstås få i oss och mamsen var sugen på sushi, så vi åkte ner på stan (tillsammans med maken också) och fick det enda obokade bordet på stans bästa japanska ställe. Jag vet inte om jag var så jättesugen på sushi när vi kom dit, men herregud i himmel så gott det var! Ja mamma sa till och med till servitrisen att det var den bästa sushi hon ätit. Jag är villig att hålla med, även om jag inte ätit sushi på så många olika ställen. Nu vill jag ha sushi varje dag fram till förlossningen känns det som...

Men nog känner man sig lite busig när man sitter där, rund och höggravid, och mumsar på rå fisk. Det känns liksom som att man går över en hel del gränser för vad man egentligen kan/får göra med en liten i magen. Men så är det ju inte, så länge som det är fräscht och nygjort. Så det blir garanterat mer sushi innan Myran väl kikar ut.

Om inte annat så har vi bestämt att vi ska äta sushi i väntrummet på sjukhuset när Myran väl är ute. Mums!

När kommer han ut?

Nu är det dags för en kul (enligt mig då) liten tävling - det är dags att gissa Myrans födelsedatum! Han är alltså beräknad 13 maj och jag blir igångsatt senast 27 maj. Så när tror du att han tittar ut?

Den/de som lyckas pricka rätt datum får en liten symbolisk belöning, vad vet jag dock inte ännu.

Gissa på!

Fullgången bebis - v. 38.

Barnet
Nu är barnet helt fullgånget och navelsträngen är cirka 50 cm lång. Barnet förbereder sig för att födas. De flesta av alla barn som föds i Sverige kommer ut mellan vecka 37+0 och 41+6. Ungefär 4% föds före vecka 38. Det råder oklarheter om vad som sätter igång förlossningen, men en del forskning säger att det är barnet som bestämmer när det vill komma ut. Man anser då att graviditetslängden finns i ditt barns arvsanlag. Det anlaget har alltså bestämts efter vad som är normal graviditetslängd i din och din partners familj. Att barnet vuxit till en viss storlek har ingen direkt betydelse för när förlossningen sätts igång, men moderkakans livslängd spelar in.
Vikt 3 200 gram.

Magen framifrån i vecka 38 (37+0).

Mamma
Nu närmar sig förlossningen med stormsteg. Se till att du vet var din partner befinner sig och att du lätt kan få kontakt.

När barnets huvud har ställt in sig brukar det bli lite lättare för den blivande mamman att andas och äta igen eftersom det blir lite mer plats upptill i magen. Allt fler känner förvärkar. Det som skiljer förvärkar från sammandragningar är att värkarna oftare gör ont. Först blir magen hård, precis som tidigare, men efteråt kan en molande känsla finnas kvar. Smärtan sitter långt ner i magen eller ländryggen och påminner om mensvärk. Långt ifrån alla får dock någon förvarning om att förlossningen är på gång. När du väntar ditt första barn är det vanligast att barnet kommer efter beräknat datum.

Vissa kvinnor ökar i vikt under hela graviditeten, andra stannar av mot slutet. Båda sätten är helt normalt. Däremot ska du vid plötslig viktökning eller viktnedgång kontakta din barnmorska. Nu kan det vara svårt att hitta kläder som räcker till. Klä dig bekvämt. Bylsiga, luftiga tröjor och byxor är helt rätt. Du har nog att fundera över och behöver inte öka bekymren genom att klä dig obekvämt. En del gravida kan uppleva en surrande känsla när barnets huvud stöter emot musklerna i bäckenbotten. En del kvinnor drabbas av besvär med diarré i slutet av graviditeten. Det beror troligtvis på en ökning av hormonet prostaglandin som har till uppgift att tömma tarmen inför förlossning.

Magen från sidan i vecka 38 (37+0). Lagom stor?

Tankar
Nu är Myran färdig - klar för leverans. Så kom ut!

Vi tänker mycket på hur han ser ut, vem han kommer att likna mest. Vems ögon har han? Och vems näsa? Har han mycket eller lite hår? Och vad är det för färg på håret? Jag hoppas på mycket hår, lockigt och brunrött som den blivande pappan hade när han var liten.

Lasse har fått stränga order om att alltid vara tillgänglig, endera på jobbtelefonen eller på mobilen. Häromdagen fick jag inte tag på honom på någon av telefonerna, trots att jag ringde som en tok, vilket till slut resulterade i att hela hans grupp trodde att jag var på väg in till förlossningen och att en av hans kollegor då svarade i hans telefon. Så när Lasse kom hem så fick JAG stränga order om att inte ringa så mycket om det inte var förlossning på G (vilket det inte var, men det finns ju andra viktiga saker också). Hmpf!

Förvärkar känner jag av mer och mer. Igår var de rätt kraftiga, men inte mer än vad man lätt klarar av. Molande mensvärk och hugg/spänningar mot livmodertappen. Jag välkomnar förvärkarna, hoppas på att de leder till att vi snart har Myran här hos oss. Så ös på bara, I'm ready!

Första bebisen i vår mammagrupp på Familjeliv har för övrigt kommit, en söt liten Lea. Det gör ju inte att man längtar mindre direkt. Snart börjar bebisarna ramla ut på löpande band...

Näst sista barnmorskebesöket?

Jag och Myran var hos barnmorskan igår för näst sista besöket innan beräknat förlossningsdatum. Läskigt, tänk att vi tagit oss så långt tillsammans! Men nu är vi båda ganska less kan jag säga, ingen av oss verkar helt nöjd med läget. Som det ska vara antar jag, så jag hoppas att Myran tänker titta ut snart, väldigt snart. Mamma och pappa vill träffa dig!

Allt såg bra ut hos barnmorskan i alla fall, även om vi inte tog så många prover som vi brukar. Vikten ligger som sagt på 69,5 kg nu, mitt blodtryck var 110/70 och SF-måttet låg mitt på medelkurvan med sina 34 cm. Hjärtljuden lät också bra, även om hon fick leta lite för att hitta dem den här gången.

Tydligen har Myran vänt sig med ryggen åt andra hållet. Hittills har han legat med ryggen på vänstersida (sett uppifrån, ur mitt perspektiv), men nu låg ryggen åt höger. Från mest fördelaktigt läge till helt OK typ. Men han verkar ha lite svårt att bestämma sig, för innan vi kom till barnmorskan låg han definitivt som han brukar, men sen under resten av dagen - och fortfarande - ligger han och vickar med rumpan från den ena sidan till den andra.

Jag undrar vad det betyder? Självklart glömde jag fråga barnmorskan och nu är hon på konferens till på måndag. Är han inte fixerad längre? Kan de "hoppa ur" läget? Jag känner ju egentligen ingen skillnad. Trycket nedåt och på blygdbenet blir bara värre och värre, så jag antar ju att han fortfarande ligger och trycker där nere. Men håller han då på att vrida nacken ur led? Eller kan de röra sig lite från sida till sida trots att det är fixerade?

Jag menar, han har ju verkligen legat bergfast fixerad hittills. Och barnmorskan nämnde i förbifarten nånting om att han ju var fixerad, även om hon inte kände efter ordentligt igår. Jag vet att det kanske egentligen inte spelar så stor roll, ut kommer han ju ändå, men det skulle ju kännas lite snopet om han har varit fixerad i minst 7 veckor och helt plötsligt bestämmer sig för att lossna liksom.

Roligt hade vi åt Myran i alla fall, för medan vi lyssnade på hjärtljuden så hade han hård hicka! Dunk-dunk-dunk-HICK-dunk-dunk-dunk-HICK lät det. Arg blev han också, antagligen både av hickan och att vi lyssnade på honom, så han gav ifrån sig några kickar. Och då gick det att hur tydligt som helst känna på hans ben! Hur häftigt var inte det då? Kändes som ett kycklinglår typ. Min fina pojke. Kom ut.

Nästa barnmorskebesök blir den 5 maj, i vecka 39.

70-strecket!

Hjälp, nu närmar jag mig 70-strecket med ilfart! 70 kg alltså. Vilket såklart inte är mycket egentligen, för när jag kommer dit har jag gått upp totalt 8,5 kg under graviditeten. Men ändå känns det lite läskigt, nu när jag gått upp så lite och så sakta under graviditeten - och helt plötsligt har jag gått upp 2 kg på 3 veckor!

Nu står jag på 69,5 kg. Undrar om det är jag, Myran eller "graviditeten" som går upp mest?

Vitaminkick!

Nu har blivande mamman börjat vitaminladda inför Myrans ankomst - vår nya blender kom idag!

Smoothie på jordgubbar, hallon, banan och yoghurt.

Blendern kommer definitivt bli välanvänd, jag känner på mig att vi kommer bli väldigt nära vänner. Och den som har något gott recept/tips på smoothies och andra drycker att fixa till i blendern är varmt välkommen att lämna receptet i en kommentar.

Jag är sned!

Så här såg min mage ut när jag vaknade imorse och rullade över från sida till rygg.

Lite sned?

Det är svårt att inte undra vad fasiken han håller på med då.

Skitdag

Idag har det varit en sån där skitdag. En riktig skitdag.

Allt har gått fel ända från början och ilskan bara kokar inom mig. Har skrikit åt katterna av okända anledningar, kastat iväg saker istället för att lägga ner dem och gått omkring och muttrat för mig själv. Myran har såklart varit superaktiv och inte alls särskilt aktsam med sin mamma, så han har också fått några utskällningar. Hade han inte legat i magen hade jag väl kastat iväg honom också. Från balkongen eller nåt. Vilken bra mamma jag är.

Nu ska jag sova och hoppas på en bättre dag imorgon.

Och magen den växer

Nu känns det nästan som att magen växer - synligt - för varje dag som går. Är väl så det ska vara vid den här tiden kanske? Sen har jag väl ingen jättemage fortfarande i mångas ögon, men i mina egna ögon är den helt klart stor nu. Och det spänner och drar mest hela tiden, så det gäller att hålla sig väl insmord annars känns det som att huden ska spricka på riktigt.

Magen i vecka 36 (35+3). Fortfarande +6kg totalt.

I helgen har vi varit i Hedemora och hälsat på morbror, moster och småkusinerna. Vi frågade Emilia (snart 4 år) vad hon tyckte att bebisen skulle heta, och efter att ha funderat en liten stund så bestämde hon sig för Calle (jag bestämde att det skulle vara ett C och inte ett K). Känns inte helt rätt faktiskt, men hon verkade i alla fall nöjd. Nöjd var hon också när hon hade fått känna på bebisens rumpa inne i kusins (alltså min) mage.

Vi hade ett jättemysigt dygn med massa prat, mat och scrappande. Precis som det ska vara! Med oss hem fick vi (låna) andningslarm, babyskydd, hoppgunga och ännu mera kläder. Dessutom fick vi med oss min (/familjens) gamla gåstol som det är tänkt att Myran nu ska ärva.

Myran är för övrigt extremt aktiv nu och har varit så de senaste dagarna. Han verkar helt klart less på att ligga där inne, och försöker tackla/slå/sparka/gräva/trycka sig ut på egen hand. Det var inga problem för alla att se hur han rörde sig där i magen i helgen, för det syntes minsann tydligt. Måste komma ihåg att filma någon gång innan det är too late... För egen del tycker jag att han absolut får vara less och komma ut nu - jag är redo!

Snart klar ju.

Shoppingsugen som jag kände mig idag drog jag iväg till Babyland och tänkte shoppa det sista till lilla Myran. Tyvärr är Babyland här väldigt lite och har inte så brett sortiment, så någon fleecefilt och termos blev det inte idag. Hade tänkt köpa små nappflaskor också, men de hade bara stora. Rosa dessutom, och jag är inte PK nog att köpa rosa nappflaskor till min son om jag har ett annat val. Två blå nappflaskor inhandlades på Maxi igår och idag blev det en grön när jag var inne på Willys, det får väl duga för nu helt enkelt.

MAM Anti-Colic 260 ml. Två blå och en grön finns här hemma just nu.

Kudde och täcke till vaggan blev det i alla fall, och en ersättningsdoserare. Hjulskydd till vagnen och ett paket blöjor blev det också, sen hade jag spenderat tillräckligt många kronor. Stod och höll i ett regnskydd också för den delen, men fick för mig att jag hade bockat av det från listan. Vilket jag som synes inte hade gjort. Typiskt. Men nu är det i alla fall väldigt lite kvar på listan, och inget känns livsnödvändigt att ha när Myran kommer ut (om vi nu inte skulle hinna shoppa klart menar jag).

Sova
Fleecefilt (Brios med dubbla lager)

Sköta/mata
Termos
Handdukar (Som bara är Myrans)

Till vagnen
Leksaker (Dinglisar kanske? Har även letat reda på min gamla barnvagnsmobil)
Fårskinn (Varför måste det vara så DYRT?!)
Regnskydd

Övrigt
Babysitter
Babyvakt

Färdigt
Vagga
Spjälsäng
Vagn
Babyskydd
Bäddset + spjälskydd
Gallerfilt
Skötväska
Skötbädd
Tvättlappar
Andningslarm
Bärsele
Insektsnät
Kudde (till vagnen)
Täcke (tunt, till vagnen)
Våtservetter (fanns i babyboxen)
Blöjhink (följde med babyboxen)
Blöjor
Ersättning
Madrasskydd (plastad frotté)
Bibs med fleece på baksidan
Alvedonsuppar
Koksaltlösning till täppta näsor
Febertermometer
Kudde
Täcke
Nappflaskor (har köpt 3 stora, så några små fattas)
Doserare
Nappar
Hjulskydd till vagnen
Badlakan

Sterilisator till microvågsugnen har jag strukit. Känns helt enkelt inte som något jätteviktigt. Babyvakt skulle jag däremot vilja ha snart, måste bara hitta en lämplig. Gärna begagnad. Mailade på en annons på Blocket idag, men hon hade precis sålt den. Typiskt.

Kom ut nu Myran!

Dagens barnmorskebesök

Hb: 124 (118 / 115 / 115 / 115 / 122)
Blodsocker: 4,6 (I.m / I.m / 5,6 / 4,4)
Blodtryck: 120/70 (120/70 / 115/65 / 120/70 / 120/70 / 120/70)
Vikt: 67,7 (66,4 / 65,5 / 64 / 63,5 / 61,5)
Hjärtljud: 145 (145 / 140 / 140 / 145)
SF-mått: 33cm (29 cm / 27 cm / 22 cm)

Allt ser bra ut alltså. Magen följer medelkurvan ganska exakt, trots att "alla" tycker att den är så liten. Och trots att jag har slarvat ordentligt med järntabletterna så har järnvärdet gått upp ordentligt, till och med bättre än vid inskrivningen! Enligt barnmorskan är det inte helt ovanligt att järnvärdet går upp och/eller stabiliserar sig vid den här tiden i graviditeten, tydligen behöver inte bebisen lika mycket järn längre. Jag som trodde att det skulle ha sjunkit långt under vad barnmorskan skulle kunna godkänna.

Vi sammanfattade graviditeten idag också. Två enkla ord: Komplikationsfri graviditet.

P.S. Ett besök saknas i "statistiken" ovan. Jag har inte gått upp 1,3kg på två veckor t ex.

Vecka 36 idag!

Barnet
Nu väger barnet mellan 2200-2500 gram och längden är ungefär 45 centimeter. Nu har din bebis inte mycket rörelseutrymme. Det är så trångt därinne, att den kanske inte rör sig lika mycket längre. Bli inte förvånad om du ser konturen av en arm, armbåge eller ett knä under huden på din mage när bebisen sträcker på sig! Man kan få fin kontakt med barnet inne i magen, om man till exempel puttar lite på något som kan vara barnets fot kan man få en reaktion tillbaka. Kanske tar barnet bort foten för att sedan placera den på samma ställe igen.

Om du väntar ditt första barn ligger det troligtvis i rätt position nu, uppochned. Hjärnan är färdigväxt. En del psykologer säger att barnet redan nu är medveten om sitt "jag" eftersom det kan svara på saker med till exempel sparkar.

Eftersom livmoderns väggar och din mage sträcks alltmer och blir tunnare, kommer mer ljus in och bebisen kommer att utveckla tydligare dygnsrytm.

Denna vecka kan bebisen stoltsera med fingernaglar och ett par fullt fungerande njurar. Levern kan nu också bryta ner en del avfallsprodukter.

Kroppen
Nu står livmodern i regel som högst och det kan kännas som om alla organ är ihoppressade till bristningsgränsen. Livmodern når ända upp till bröstbensspetsen och mäter 32-35 centimeter. Din mage kan börja sjunka ner lite och det blir lättare att andas, men det kan fortfarande vara svårt att hitta en bekväm sovställning. Många gravida upplever att de behöver kissa ännu oftare än tidigare. Det beror på att livmodern trycker på urinblåsan. Nu kanske din vikt stannar till förlossningen.

Nu är det mycket mindre fostervatten och mycket mer bebis i din livmoder (som har utvidgats till 1000 gånger sin normala volym) och du har förmodligen lagt på dig mellan elva och 14 kg. Din navel har också sträckts och sticker förmodligen ut. Fortsätt dricka mycket vatten även om du behöver kissa så ofta att du lika gärna skulle kunna flytta in på toa – bebisen behöver denna vätska.

Glöm inte att börja ladda med kolhydrater. Pasta är bra mat inför förlossningen.

Det kan kännas skönt att ha en väska färdigpackad när det är dags att åka in till förlossningen. I den kan du packa saker som journal från barnmorskemottagningen, olja till massage, tjocka strumpor/tofflor, mjukisbyxor, tandborste och tandkräm, hårborste, hårsnoddar, tvål och schampo, amningsbehå och amningskupor, matsäck och kamera.

Tankar
Fötter, knän, axlar och armbågar sticker ut lite här och var tycker jag, för att inte tala om den beniga lilla rumpan som ofta ligger och trycker mot vänster sida av bröstkorgen. Favvomovsen verkar dock vara att dra en fot från naveln och upp mot revbenen och sen ner igen

Jag upplever inte att jag har svårt att andas, men mätt blir jag mycket fortare än vanligt. Det känns att magsäcken i princip ligger som en platt ficka ovanpå livmodern. Vet inte om min mage kommer sjunka så värst mycket, den har ju aldrig suttit särskilt högt? Jag räknar kallt med att få trycka i mig maten tills Myran kommer ut, allt annat får bli en positiv överraskning.

Packa väskan ska jag göra snart, kanske till veckan. Måste upp på vinden och hitta en lämplig bara... Tror det får bli en av de gamla Novia-väskorna jag har på vinden. Och ryggsäck till maken.

35 dagar!

Kan ni förstå - idag är det 35 dagar kvar till beräknad förlossning! Det är FEM ynka veckor! Eller max sju då, kanske är lika bra att räkna med det.

Men ändå, Myran kommer ju SNART!

Sendrag

Natten har präglats av sendrag lite här och var, främst i vader och fötter. Det är ju så underbart skönt, man blir så glad när man vaknar av att hela benet viker sig i en konstig vinkel (försöker vara lite positiv)! 07.40 fick jag sista sendraget, så då gav jag upp och steg ur sängen för den här gången.

Visste ni förresten att man kan få sendrag på insidan av smalbenet? Jodå, det är tydligen fullt möjligt.

Aj!

*Nu blir det lite mer gnäll, så vill man inte läsa sånt - hoppa över det här*

Jag är tacksam att jag kan styra så mycket över min tid själv att jag inte behöver vara igång och i skolan mer än kanske en gång i veckan, på sin höjd. Visst, egentligen kanske det skulle vara vettigt att vara där lite oftare och faktiskt gå på någon föreläsning också (och inte bara på obligatoriska seminarier), men min kropp orkar bara inte. Som tur är finns ju böcker och PP-presentationer som lärarna satt ihop för varje föreläsning.

Igår var jag ändå tvungen att åka in till skolan, för ett obligatoriskt seminarium. Jag kände mig inte peppad alls eftersom jag var in till skolan även i tisdags för att träffa studievägledaren, men vad göra liksom? Jag vill ju ha mina poäng. Men tre timmar sittandes på en trästol var verkligen ingen hit. Lägg därtill sammanlagt en och en halv timme på pendeltåget. När jag skulle gå från klassrummet till tunnelbanan för att åka hem, då var jag gråtfärdig. Det gjorde så ont överallt att jag inte visste hur jag skulle ta mig från punkt A till punkt B.

Pendeltåget var en mardröm, det går faktiskt inte att sitta bekvämt - hemma är jag ju van att kunna böka runt och sätta mig i nya ställningar när det gör ont någonstans. På pendeltåget är det inte lika lätt, och tro mig när jag säger att folk tittar på en som om man vore galen när man lutar sig än hit och än dit, masserar ryggen på sig själv, gnyr till av smärta helt omedvetet och sedan sätter sig som ett järnspett rakt uppochner.

Jag borde inte gnälla, för det finns personer som har det ännu värre och som inte har samma möjligheter som mig till att vila och ta saker i min egen takt i några dagar, men det här känns som en stor omställning i förhållande till hur graviditeten sett ut hittills. Det har liksom kommit pangbom - jag har blivit höggravid över en natt känns det som ibland. Och ändå har jag ju inte mycket extra tyngd att släpa på, så ibland känns det som att jag egentligen inte har någon rätt att klaga.

Men det gör jag ändå.

Tiden går - vecka 35

Din graviditet startade Fre 7 aug 2009.
Din menscykel är ca 30 dagar
Du blev gravid ungefär Fre 21 aug 2009.
Du är på dag 242 av 280 (86,4%).
Du är i vecka 35.
Du har gått 34 fulla veckor och 3 fulla dagar (v34+3).
Du är i 8:e kalendermånaden.
Du är i 9:e graviditetsmånaden.
Du är i trimester tre.
Beräknat förlossningsdatum Tors 13 maj 2010.
Du har 38 dagar kvar till beräknad förlossning.

Barnet
Nu är barnet ungefär 45 centimeter långt. Du har säkert känt av att barnet hickar ibland. Det sväljer fostervatten, kissar och tränar därmed matsmältningen. Barnet har hittills varit ganska skrynkligt men nu börjar huden räta ut sig. Navelsträngen är generellt cirka 50 centimeter lång och tjock som en tumme. Fingernaglarna har nu vuxit ut helt och hållet på barnet. Barnets benmärg börjar producera röda blodkroppar.

Du känner nu varje dag hur barnet rör på sig och det är inte ovanligt att du lagt märke till att ditt barn har en speciell dygnsrytm, som ofta fortsätter efter att barnet är fött.

Vikt 2 600 gram.

Mamma
Ditt totala fundusmått är nu ungefär 31-35 centimeter. Du har ökat minst elva till tretton kilo. Nu ökar du snabbare i vikt, upp till drygt ett halvt kilo varje vecka. Av det går cirka 300 gram till barnet. Så här långt in i graviditeten brukar ledbanden och musklerna i korsryggen mjukas upp. Detta kan göra att du får ont i ryggen. Många får halsbränna, magen känns ofta full och det är svårt att hitta sköna ställningar på natten. Du får räkna med att vakna några gånger per natt för att kissa och vända dig i sängen.

Många känner sig lättirriterade nu. Bebisen trycker på överallt. Det är svårt att andas, sitta, stå och sova. Prata mycket med din partner så han eller hon förstår vad du går igenom. Nu står magen som högst för att snart sjunka ned lite. Då blir det lite lättare att andas igen. Det är lätt att bara fokusera på förlossningen, men kanske kan det vara dags att läsa på lite om amning och livet efter förlossningen.

Vid den här tiden gör barnmorskan en sammanfattning om hur din graviditet har varit. Du kan skriva ett förlossningsbrev där du skriver lite om dig själv och dina förväntningar på förlossningen, samt vilken form av stöd som du tror att du och din partner kommer att behöva.

Magen i vecka 35 (34+3). Nu ligger jag på +6kg ganska precis.

Pappa
Det är hög tid att förbereda dig för förlossningen. Din partner har förmodligen redan börjat nedräkningen. Det är bra om ni kan prata om vilket stöd din partner vill ha av dig vid förlossningen, men även av barnmorskan och personalen. Vill hon föda i några speciella ställningar? Vilken slags smärtlindring kan hon tänka sig och inte? Vill hon ha musik på rummet? Prata igenom detta nu eftersom det inte blir så mycket tid under förlossningen.

Tankar
Känt av att barnet hickar ibland?! Myran hickar ofta, länge och framför allt tydligt. Hela jag hoppar och rycker känns det som. Det måste han ha ärvt från sin far, som också har väldigt tydlig och envis hicka när det väl drar igång. Rörelser känner jag förstås av också, ofta och tydligt precis som under hela graviditeten. Jag hoppas att dygnsrytmen inte följer med honom ut ur magen, för då lär ingen av oss få sova nån gång.

Jag blir irriterad när jag får mail från Vårdguiden och det står att "Du har ökat minst elva till tretton kilo", följt av att man inte ska oroa sig för mycket om man går upp snabbt i vikt. Vi som inte går upp varken mycket eller snabbt i vikt då (nu vet ju jag att allt är OK, men ändå)? Är det något fel på oss? Varför tar man inte hänsyn till oss? För jag lär ju inte vara ensam om att gå upp lite i vikt? Jag tycker faktiskt att Vårdguiden borde skriva mer nyanserade texter än så. Punkt.

Ont i ryggen, halsbränna, full mage, svårt att sova och konstant kissnödig. Japp, japp, japp, japp och JAPP! Allt stämmer och jag gnäller rätt ofta om det, så maken vet definitivt hur jag känner. I teorin i alla fall, sen är det nog svårt för vem som helst som inte är gravid att verkligen sätta sig in i hur det känns - både på gott och ont. Men jag tror vi båda två är redo att skippa den här graviditeten nu och välkomna Myran ut i den "riktiga" världen.

På fredag ska jag till barnmorskan igen och då ska vi, som det står i texten ovan, sammanfatta graviditeten. Det har ju varit en enkel och smidig graviditet egentligen, så jag vet inte om sammanfattningen kommer att bli så lång. Men det känns ändå speciellt att få göra det - då är det ju liksom inte långt bort, förlossningen och allt det där. Vi ska också gå igenom mitt förlossningsbrev så att det finns dokumenterat både i min journal och i min egen mapp som jag ska ha med in till förlossningen. Inga konstigheter egentligen, jag vill

• gärna bada och/eller duscha
• klara mig utan sprutor (dvs EDA, sterila kvaddlar, blockader av olika slag osv)
• prova lustgas och akupunktur
  
• röra på mig så mycket jag orkar och lite till
  
• inte föda på rygg - jag vill föda knästående, på sida eller på förlossningspall
• ha sen avnavling
• få livmodersammandragande
• inte diskutera amning, jag tänker inte amma och det beslutet är jag nöjd med
• få tabletter för att hämma mjölkproduktionen
  
• gärna hamna i familjerum på BB+

Lasse vet redan allt det här eftersom jag tjatat om det i typ 8 månader, och han är helt och hållet på min sida och vet att det är hans ansvar att föra min talan då jag inte orkar/kan/vill. Han kommer garanterat att vara världens bästa stöd, det är jag helt övertygad om.

Avslutningsvis känns det som att det sagt POFF och så har magen exploderat i storlek - jag känner mig numera som en elefant. Och så har jag sammandragningar mest hela tiden.

Gnäll

Nu är jag faktiskt rätt less på att vara gravid. Även om jag välsignats med en "liten" mage och en väldigt blygsam viktuppgång så börjar det bli tungt för kroppen nu. Det värker här och det värker där, blåsan är ständigt överfull och jag känner mig sällan fin.

Igårkväll var jag öm både i magen och i ryggen. Sammandragningar hade jag mest hela tiden och Myran låg och tryckte åt alla håll - han hade garanterat axlarna i ett hörn, rumpan i ett annat, fötterna i ett tredje och händerna i det fjärde och spjärnade allt han kunde. Hur jag än satt så satt jag inte bekvämt och var femte minut bökade jag runt i soffan för att hitta en bättre ställning. Grymt, stånk, pust och stön och allt Lasse kunde göra var att titta medlidsamt på mig och klappa lite försiktigt på magen.

Inatt har jag varit upp fyra gånger för att gå på toaletten. Men själva problemet är inte att gå på toaletten, det är ju normalt sett lätt gjort, problemet är att det gör så jäkla ont att ta sig upp ur sängen. Med en massa luft och en bebis som tävlar om utrymmet i magen tillsammans med en överfull blåsa, är det inte långt ifrån att jag skriker rakt ut när jag ska häva mig upp. Vår säng är inte så himla lätt att ta sig upp ur heller, dels är madrassen rätt mjuk (har jag upptäckt nu) och dels är sängramen rätt hög - man får helt enkelt mer eller mindre klättra, när det enklaste vore att bara få rulla ner på golvet.

Så ja, jag är less nu. Myran får hemskt gärna komma snart, även om det för hans bästa i alla fall borde dröja 3 veckor till eller så. Och det får jag väl acceptera, men helst inte en dag till! Och kan han inte vara lite snäll mot sin stackars moders kropp under tiden?

Slut på gnäll.