Näst sista barnmorskebesöket?

Jag och Myran var hos barnmorskan igår för näst sista besöket innan beräknat förlossningsdatum. Läskigt, tänk att vi tagit oss så långt tillsammans! Men nu är vi båda ganska less kan jag säga, ingen av oss verkar helt nöjd med läget. Som det ska vara antar jag, så jag hoppas att Myran tänker titta ut snart, väldigt snart. Mamma och pappa vill träffa dig!

Allt såg bra ut hos barnmorskan i alla fall, även om vi inte tog så många prover som vi brukar. Vikten ligger som sagt på 69,5 kg nu, mitt blodtryck var 110/70 och SF-måttet låg mitt på medelkurvan med sina 34 cm. Hjärtljuden lät också bra, även om hon fick leta lite för att hitta dem den här gången.

Tydligen har Myran vänt sig med ryggen åt andra hållet. Hittills har han legat med ryggen på vänstersida (sett uppifrån, ur mitt perspektiv), men nu låg ryggen åt höger. Från mest fördelaktigt läge till helt OK typ. Men han verkar ha lite svårt att bestämma sig, för innan vi kom till barnmorskan låg han definitivt som han brukar, men sen under resten av dagen - och fortfarande - ligger han och vickar med rumpan från den ena sidan till den andra.

Jag undrar vad det betyder? Självklart glömde jag fråga barnmorskan och nu är hon på konferens till på måndag. Är han inte fixerad längre? Kan de "hoppa ur" läget? Jag känner ju egentligen ingen skillnad. Trycket nedåt och på blygdbenet blir bara värre och värre, så jag antar ju att han fortfarande ligger och trycker där nere. Men håller han då på att vrida nacken ur led? Eller kan de röra sig lite från sida till sida trots att det är fixerade?

Jag menar, han har ju verkligen legat bergfast fixerad hittills. Och barnmorskan nämnde i förbifarten nånting om att han ju var fixerad, även om hon inte kände efter ordentligt igår. Jag vet att det kanske egentligen inte spelar så stor roll, ut kommer han ju ändå, men det skulle ju kännas lite snopet om han har varit fixerad i minst 7 veckor och helt plötsligt bestämmer sig för att lossna liksom.

Roligt hade vi åt Myran i alla fall, för medan vi lyssnade på hjärtljuden så hade han hård hicka! Dunk-dunk-dunk-HICK-dunk-dunk-dunk-HICK lät det. Arg blev han också, antagligen både av hickan och att vi lyssnade på honom, så han gav ifrån sig några kickar. Och då gick det att hur tydligt som helst känna på hans ben! Hur häftigt var inte det då? Kändes som ett kycklinglår typ. Min fina pojke. Kom ut.

Nästa barnmorskebesök blir den 5 maj, i vecka 39.