Myrans tillhörigheter

Myran är inte så värst gammal, nej han är ju inte ens född, men han har redan börjat samla på sig en del saker. Här är de saker han har fått hittills, innan jul. Misstänker att förrådet kommer att öka något under helgerna som kommer.

Först ut var blivande mormor, som shoppade loss både på båten till och i butikerna i Helsingfors. En supermysig vovve och ett par tossor från båtens shop och en nappflaska och en napp från en av Marimekkos butiker i Helsingfors blev det. Myrans första prylar!

Sen köpte mamman en dress från H&M med Barbapapa på men det fotot hittar jag inte just nu. Det är en vit body med Barbapapafamiljen på och matchande randiga byxor i regnbågens alla färger.

Sen var det Saras tur att bidra till Myrans garderob, och då blev det en könsneutral body med lyxkänsla. Passar perfekt, jag har ju alltid sagt att jag ska ha en lyxbebis!

Och när mamman och pappan väl hade fått reda på att det är en underbar liten pojke som ligger i magen så kunde vi naturligtvis inte hålla oss - vi gick och köpte det första icke-könsneutrala plagget till vår myra! Visst är den här pyjamasen helt bedårande söt? "I'm growing taller everyday" står det på den och jag misstänker att det kommer stämma rätt bra.

Myran växer för varje dag som går, ja det gör mammans mage också förstås. Mysiga stunder har vi tillsammans, när jag sitter och vilar i soffan och Myran buffas, sparkas och hoppar därinne. Det är så roligt nu när man tydligt kan känna vilken typ av rörelse det är - en spark, ett hopp eller bara små "jag måste flytta på mig"-rörelser. Pappan har hunnit känna Myran ytterligare några gånger, men det gäller fortfarande att vara snabb!

Jag känner mig lyckligare än på länge, det hjälpte verkligen mitt psyke att få veta lite mer om personen som bor därinne. Att kunna ställa in mig på att det är en pojke som ska komma till oss. Det har blivit mer verkligt, och jag känner nu att vi verkligen väntar ett barn - en person - och inte en konstig sak som kommer inkräkta på vårt vanliga liv.

Vi längtar efter dig Myran, så mycket!

It's a...

Ledsen att ni fått vänta, det har strulat med scannern och jag har inte riktigt haft ork/tid att blogga. Men nu är det dags!

Vi var alltså på vårt rutin-UL i måndags! Jag var jättenervös hela dagen och jag vet inte om det smittade av sig eller om Myran helt enkelt visste att det var något på G - men livat var det i magen hela dagen i alla fall! Inte en lugn stund, och det kändes riktigt tydligt dessutom.

16.45 satt vi i väntrummet på Mama Mia och väntade på vår tur. Väntan blev lång, hon som skulle göra ultraljudet kom inte ut och hämtade oss förrän 17.10 ungefär. Jag höll såklart på att spricka av nervositet och förväntan, så jag nästan flög upp ur soffan när hon ropade upp mitt namn.

Vi gick genom korridoren, förbi alla rum, till det sista rummet i korridoren. Vi hade förstås varit där förut, när vi gjorde ultraljudet i vecka 8. Så lite bekant var det allt. Jag lade mig ner på britsen, hon drog (!) mig - alltså inte britsen, utan mig - närmare och kletade in min mage med den där kontaktgelen eller vad det är för något. Och satte så dopplern mot min mage.

Ja... Det var ju inte konstigt att jag hade känt av Myran hela dagen kan jag säga, för därinne var det livat! Det hoppades, skuttades, slogs och sparkades. Till en början var vi nog alla lite oroliga hur det här egentligen skulle gå, hur skulle hon kunna se och mäta det hon skulle om Myran inte kunde vara still för en sekund? På något sätt lyckades hon dock och hon tyckte att allt såg så himla fint och perfekt ut - skönt!

Så var det det där med könet då... Hon tog en bild underifrån och visade på skärmen. Sen sa hon "Ja, här syns det ju tydligt vad det är. Och kan ni inte se det själva så tänker inte jag berätta", med glimten i ögat. Både jag och Lasse tittade på varandra med stora frågetecken i ansiktet.
Vad tror du? (Gissa innan du läser vidare!)

Två lårben och ett kön - vilket?

När hon insåg att vi inte visste vad vi skulle säga så pekade hon ut de två lårbenen och ringade sen in det som låg mittemellan och sa sen "Det här är ju en snopp, det ser ni väl?!". Jag och Lasse tittade återigen på varandra och mmm:ade. Fast ingen av oss såg det så tydligt som hon uppenbarligen gjorde. Nu, när bilderna är inscannade och förstorade, kan dock till och med jag se att det är en liten snopp. Vi väntar alltså en helvild liten pojke!

Vilda bebisen!

Lite läskigt känns det, eller kändes i alla fall, eftersom jag inte har någon erfarenhet alls med små pojkbebisar. Jo, lillebror, men då var jag 6 år och jag minns inte ett dugg. Jag menar, hur gör man?! Det var helt ärligt min första tanke, och det var nog mammas första tanke också när jag ringde och berättade för henne. Vi är ju van med tjejer i min familj! Och ska jag vara helt brutalt ärlig så ska jag erkänna att jag till en början kände ett litet sting av besvikelse, av orättvisa. Jag vet, väldigt politiskt okorrekt av mig.

Men nu, nu känner jag mig jättelycklig över att det är just en pojke. Ja det gjorde jag redan när jag vaknade igår morse. När jag fått smälta det. Jag har trots allt fått höra från i princip alla i flera månader att det är en tjej vi väntar, så det är väl inte så konstigt om jag var inställd på det. Men vi ska få en liten pojke! En underbar liten pojke. Jag tror jag passar bra som en pojkmamma faktiskt och jag tror att det här var det bästa som kunde hända oss just nu.
Happy, happy, happy!

För övrigt kan jag nämna två saker:

• Lasse har känt sparkar både en och två gånger nu.
• Beräknat förlossningsdatum är ändrat till 13 maj.

Just det, nu är jag inte så säker på alla Tummen-grejer längre. Av någon anledning känns Pingu mer passande till en pojke.

Vecka 18.

Uträkning utgår från dagens datum: Mån 7 dec 2009.
Din graviditet startade Mån 10 aug 2009.
Din menscykel är ca 30 dagar
Du blev gravid ungefär Mån 24 aug 2009 (ägglossningen).
Du är på dag 120 av 280. (42,9%).
Du är i vecka 18.
Du har gått 17 fulla veckor och 0 fulla dagar (v17+0).
Du är i 4:e kalendermånaden.
Du är i 5:e graviditetsmånaden (lunarmånaden).
Du är i trimester två.
Beräknat förlossningsdatum Sön 16 maj 2010
Du har 160 dagar kvar till beräknad förlossning.

Ja, då är vi inne i vecka 18 då. Tänk att om 3 veckor har vi gått halva tiden! Det går fort det här, rätt vad det är så är det väl maj och jag ligger på förlossningen och skriker halsen av mig.

Myran är en aktiv rackare i alla fall, jag känner av henne/honom varje dag nu, lite då och då under dagarna. Det är en lustig känsla egentligen, att känna sitt barn röra sig inne i magen. Det känns typ som att någon sprätter med fingrarna mot insidan av magen, det är i alla fall den bästa förklaringen jag kan ge och det är så jag har förklarat det för Lasse. Han som ännu inte fått känna rörelserna, förstås, för än så länge känns det inte så tydligt utanpå magen.

Känns lite fuskigt egentligen, att jag kan "kommunicera" med/lära känna vårt barn flera veckor tidigare än vad han kan. Å andra sidan är det ju jag som får göra grovjobbet, så någon fördel ska jag ju förstås ha. Här bjuder jag i alla fall alla på den senaste magbilden, tagen idag:

Vecka 18, +1kg sen start.

Om en vecka är det alltså dags för det stora ultraljudet. Måndagen den 14/12 kl. 17.00. En timme senare - på ett ungefär - vet vi förhoppningsvis vad det är för något som ligger därinne. Lasse (som var den som skrev förra inlägget) tror - eller snarare hävdar att han VET - alltså att det är en liten flicka som snurrar runt i min mage, själv är jag inte övertygad åt något håll. Det finns så många teorier om vilka tecken som tyder på vilket kön och jag uppfyller kriterier lite här och var, så jag har lagt det där på hyllan. Nästa vecka vet vi förhoppningsvis och då behöver vi inte spekulera mer i det här hemma. Spännande!

Snart är det officiellt

Om en dryg vecka får vi veta, veta om det är en flicka eller pojke i magen det vill säga. Själv är jag sedan länge övertygad om att det är en flicka. Det har jag sett i en uppenbarelse och det blir officiellt i och med det kommande ultraljudet.

Det blir en flicka med brunt lockigt hår. :-)