Två dagar kvar?

Tänker Myran vara lika punktlig som sin mor och komma ut på beräknad dag? I så fall är det två dagar kvar idag, och det är väl inte helt omöjligt. Hittills är det många som ramlat ur tävlingen om att gissa rätt dag, ungefär hälften (lite drygt) om jag inte minns fel. Men pappa Lars har ju gissat på beräknad dag, så jag hoppas nu att han har rätt (för en gångs skull...). Själv tror jag på 16 maj.

Magen från sidan, v. 39+4. +8,7kg totalt.

Jag mår i alla fall mycket bättre psykiskt än vad jag gjort de senaste veckorna. Jag känner mig pirrig, förväntansfull och om inte pigg, så åtminstone upplyft. Nu vet jag att inom de närmsta två veckorna bör Myran komma och det känns helt OK att leva med. Och ärligt talat så tror jag inte att det dröjer så länge. Inte med tanke på alla förvärkar och känningar jag haft sen början av helgen.

Magen framifrån, v. 39+4.

Men samtidigt som jag känner mig glad och bara väntar på vår bebis, så kan jag känna paniken komma smygande ibland. Det börjar bli väldigt verkligt det här - snart är vi föräldrar! Snart är livet ett helt annat, och det går inte att gå tillbaka. Snart är det någon annan än vi själva som spelar huvudrollen i våra liv. Snart måste jag dela med mig av min älskade man till någon annan. Vårt älskade barn. Resultatet av vår kärlek till varandra. Det känns läskigt. Hjälp! Hur ska detta gå?

Vecka 39

Några dagar sent, men ändå...

Barnet
Barnet är ungefär 50 centimeter långt. Det har vuxit färdigt nu men kan fortsätta öka i vikt. Det duniga hår som hittills täckt barnets hud försvinner och hudens rynkor är utslätade. Barnets avföring "mekonium" som samlats i tarmarna består av en blandning av lanugohår, gallpigment, utsöndringar från matsmältningssystemet och celler från tarmväggen. Allt handlar nu om att förbereda sig på livet utanför din trygga mage. Barnet producerar fett för att klara sig i kylan utanför magen. Levern och hjärtat lagrar näring för att ta till vid syrebrist under förlossningen. Näringen hjälper även det nyfödda barnet att klara sig utan föda det första levnadsdygnet.

Vikt 3 450 gram.

Mamma
Bestäm dig för att du är klar att föda ditt barn! Nu är du klar med förberedelser och du är redo. Känslomässigt känner man ofta blandade känslor, man är otålig samtidigt som man kan känna rampfeber. Du kan känna dig tung och trött samt ha kraftiga förvärkar. Men härda ut, snart är förlossningen här.

Livmodertappen har i regel börjat mogna och mjukats upp för att underlätta förlossningsarbetet, i vissa fall försvinner den helt. Slemproppen kan lossna, men det är ingen garanti att förlossningen är på gång. Om den lossnar i tidigt skede kan den till och med återbildas. Slemproppen bildas i vecka fyra för att skydda ingången till livmoderhalsen. Den kan vara alltifrån genomskinlig i en geléaktig konsistens till brun-, röd- eller grönfärgad. Den kan även komma ut i små omgångar och vissa märker inte ens av den.

Magen i vecka 39 (38+0). +8,2 kg totalt.

Vila! Vila så mycket du kan, du behöver alla krafter. Har du svårt att sova på natten, ta igen det på dagen. Det gör inget om du vänder på dygnet, det kommer du i alla fall att göra när barnet är ute. Bättre att ständigt vara så utsövd som det går, eftersom du inte har någon aning om när förlossningen sätter igång. Kanske får du inte sova på 24 timmar om du har en lång latensfas med värkar som håller dig vaken. Så sov så ofta du bara kan innan! Har du svårt att sova - vila istället.

Pappa/partner
Nu är det dags vilken dag som helst! Kanske adrenalinet börjar pumpa när du tänker på förlossningen. Det är svårt att föreställa sig ett liv efter magen. I alla fall om det är första gången. Prata med dina nära och kära om hur det var för dem.

Egna tankar
Jag bestämde mig för länge sen att jag var redo, men vad hjälper det när ungen ändå inte verkar vilja komma ut? Trots att vi egentligen fortfarande har 10 dagar kvar så känns det som att vi är på övertid redan - jag hade ju lovat mig själv att inte känna så! Men det är svårt när det börjar ramla in bebisar hos de andra majmammorna som jag pratar med. Lite avis man blir liksom...

I torsdags fick jag i alla fall känna på riktiga, regelbundna och onda förvärkar. Det kändes, tro det eller ej, jättebra! Spännande. Häftigt. Ge mig mer! Jag fick ligga och andas igenom dem och även om det garanterat kommer att göra ondare när det är på riktigt så var det "skönt" att få testa på lite. Hoppas verkligen på mer sådana, så länge som de ger någon effekt dvs.

Jag försöker vila och sova så gott det bara går, men det är svårt att hitta sköna ställningar och nu har jag dessutom börjat drömma mycket mer igen. Inatt drömde jag mardrömmar i princip hela natten - bilolyckor, krig, lönnmördare och sånt trevligt. Maken fick väcka mig vid ett par tillfällen för att jag låg och gnydde och småskrek. Hemsk elektrisk känsla i kroppen varje gång jag vaknade, usch!

Just det, när jag skulle upp på toa inatt så knakade det till ordentligt i bäckenet, nästan så att det lät som att det gick av. Undrar vad det beror på? Bara spänningar, eller lyckades Myran undkomma fixeringen? Hope not.

Nu ska jag och Myran hoppa in i duschen!

P.S. Missa nu inte makens inlägg före det här. Han vill också ha kommentarer.

I-landsproblem?

Det må vara dagens i-landsproblem, jag vet att många gravida avundas mig, men det kan ju verkligen inte vara normalt att gå NER i vikt under den här tiden av graviditeten? Ställde mig på vågen nyss och har alltså gått ner 0,5kg sen förra veckan, och i alla texter man läser står det att man nu ska gå UPP 0,5kg/vecka i snitt. Nu står jag alltså på +4,5kg totalt.

Skadar jag mitt barn?

Konstiga drömmar

Ska till en ny (tillfällig) barnmorska idag eftersom min egen barnmorska är hemma hela veckan. Och om just detta barnmorskebesök drömde jag imorse.

Hon jag fick träffa var verkligen riktigt obehaglig. För det första talade hon med någon slags brytning, så man förstod knappt vad hon sa. När vi sen skulle börja prata om vilket sjukhus jag ville föda på så talade hon om för mig att det förlossningssjukhuset jag ville välja (Södertälje Sjukhus) var så dåligt, helt värdelöst var det tydligen. Trots att jag har hört raka motsatsen. Hon körde över mig totalt och bemötte alla mina invändningar med att dumförklara mig. Så till slut hamnade vi i värsta bråket och mamma (som var med mig) fick gå emellan, avbryta besöket och ta med mig ut därifrån innan vi började slåss på riktigt.

Joråsåatteh... Nu oroar jag mig ju förstås inför det där barnmorskebesöket, även om jag nog inser att det troligtvis inte kommer sluta på det sättet. Men jag tror jag drömde konstigt om besöket för att jag har oroat mig lite inför det, mest för att undrar hur mitt magmått kommer ligga på kurvan. Sen känns det såklart lite konstigt att helt plötsligt få träffa en annan barnmorska.

Innan det uppvaknandet vaknade jag av en dröm medan Lasse fortfarande var hemma. Jag var riktigt förbannad på honom på honom då. Jag kallade honom svin, sa att han var en otrogen jävel och att han minsann inte fick åka hem till Skellefteå själv om han höll på så där.
Ja, jag hade ju såklart drömt att han var otrogen.

Drömmarnas värld är förunderlig, helt klart.

Tankar

Det var extremt svårt att somna i söndagskväll. Alla tankar som snurrade, all oro som inte ville klinga av. Mår Myran bra? Kommer jag få ligga till sängs resten av graviditeten? Har jag gjort något som föranlett detta? Är det över nu? Hur ska vi kunna hantera ett missfall?

Tanken som bet sig fast och det jag låg och grubblade mest över var dock: Om det är ett missfall jag går igenom, hur ska jag fysiskt och psykiskt orka bli gravid och gå igenom dessa första månader igen?

Den här tiden har varit så påfrestande på många sätt. Jag har mått illa. Jag har varit så trött att jag inte tagit mig igenom vissa dagar utan att sova middag både en, två och tre gånger. Jag har oroat mig för 1000 olika saker. Jag har funderat över hur våra liv kommer att förändras över en natt, hur vi kommer att förändras. Jag har haft värk både här och där och längtat efter saker jag inte får stoppa i min mun.

Det är inget utöver det vanliga antar jag, när man är gravid. Kanske är jag gnällig, men då får det vara så. För mig har det känts som en evighet, och allt det egentligen handlar om är några månader - en droppe i havet Livet. Kanske är jag helt enkelt svag.

Nu gick det ju som tur är bra, Myran mår fint och utvecklas som h*n ska. Det verkar som att vi kommer få hålla vår bebis i famnen om nästan exakt 6 månader. Men tanken finns fortfarande där - hur skulle jag ha klarat av det?
Mamma sa som alla kloka mödrar säger: Självklart skulle du ha klarat det.

Men hade jag det?

Smolk i glädjebägaren

Idag är det dags för det efterlängtade KUB-ultraljudet. Om knappt två timmar ska vi vara på plats på Huddinge Sjukhus. Hade dock kunna vara under trevligare omständigheter, jag började nämligen blöda igårkväll. Inte jättemycket, och jag har inte ont, men tillräckligt för att vi ska vara riktigt oroade.

Håll tummarna att allt är OK med Myran är ni snälla.

Gränslös glädje?

Ibland är det inte så fantastiskt att vara gravid faktiskt. När illamåendet biter sig fast i kroppen, och jag är så trött att jag inte klarar av att lyfta rumpan från soffan – och än mindre gå utanför dörren - då är det lätt att paniken griper tag i en.

Vad har vi gjort? Hur ska livet som förälder bli? Kommer vi klara det? Hur ska jag stå ut i min kropp? Jag står inte ut längre!

Då känner jag mig mer ledsen och uppgiven än lycklig och förväntansfull – som jag borde vara.

Och så får jag dåligt samvete...

Ultraljud imorgon

Uträkning utgår från dagens datum: Tis 29 sep 2009.
Din graviditet startade Tis 11 aug 2009.
Din menscykel är ca 30 dagar
Du blev gravid ungefär Tis 25 aug 2009 (ägglossningen).

Du är på dag 50 av 280. (17,9%).
Du är i vecka 8.
Du har gått 7 fulla veckor och 0 fulla dagar (v7+0).
Du är i 2:a kalendermånaden.
Du är i 2:a graviditetsmånaden (lunarmånaden).
Du är i trimester ett.
Beräknat förlossningsdatum Mån 17 maj 2010
Du har 230 dagar kvar till beräknad förlossning.

Så, jag pratade med barnmorskan förra veckan och hon sa att jag inte alls behövde oroa mig, men hon bokade ändå in mig på ett ultraljud för att jag skulle få se att allt står rätt till där inne. Ultraljudet är imorgon! 07.45 imorgon ska jag och maken befinna oss i väntrummet på Mama Mia Söder för att några minuter senare (förhoppningsvis) få se vårt lilla frö i min mage. Eller åtminstone hjärtat. Snälla låt allt vara okej. Är verkligen supernervös, jätterädd för att det inte ska visa någonting. Läste om en tjej som haft alla graviditetssymptom och allt, men när hon gjorde ett ultraljud nu så fanns där bara en hinnsäck - inget foster. Så hemskt!

Så, alla håller tummarna imorgon, OK?

Nu är det bäst att jag går och lägger mig, förstår inte alls hur jag ska orka kliva upp för att hinna ta tåget 06.32. Jag som är halvt medvetslös dygnet runt...

Samtal

De bruna flytningarna stannade av lika fort som de kom i tisdags, det var ju skönt. Men självklart kom de igen igår. Varade lite längre igår, men fortfarande ingen smärta eller så. Men oron är såklart svår att komma ifrån.

Därför har jag nu ringt och lämnat ett meddelande på min barnmorskas telefonsvarare för att se vad hon säger och om jag kanske ska åka in och kolla med VUL eller något. Får se vad hon säger när hon ringer upp...

Så går vi in i vecka 7

Uträkning utgår från dagens datum: Tis 22 sep 2009.
Din graviditet startade Tis 11 aug 2009.
Din menscykel är ca 30 dagar
Du blev gravid ungefär Tis 25 aug 2009 (ägglossningen).

Du är på dag 43 av 280. (15,4%).
Du är i vecka 7.
Du har gått 6 fulla veckor och 0 fulla dagar (v6+0).
Du är i 1:a kalendermånaden.
Du är i 2:a graviditetsmånaden (lunarmånaden).
Du är i trimester ett.
Beräknat förlossningsdatum Mån 17 maj 2010
Du har 237 dagar kvar till beräknad förlossning.

Igår var det dags för hälsosamtal hos barnmorskan Hanna Falk på Mama Mia Söder. Var av någon anledning jättenervös när jag kom till mottagningen, kanske för att det helt plötsligt kändes så väldigt verkligt? Nå, barnmorskan var hur gullig som helst, gillar henne skarpt. Vi pratade om kost, motion, droger och alkohol. Hon tyckte att jag skötte mig exemplariskt och verkade ha koll på läget, det tar jag som en stor komplimang. Vi pratade också om bad, styrketräning, massage och värktabletter. Så nu har jag ännu mer koll på läget. Nästa gång vi ses är det dags för inskrivning, den 5/10. Längtar!

Efter barnmorskebesöket åkte jag till Stinsen och botaniserade lite i butikerna i väntan på att min lektion skulle börja. Var in på Change för att se om de hade något som skulle kunna tänkas vara bekvämt att stoppa brösten i när man ska sova, men inget sånt hittades. Får leta vidare helt enkelt...

Ikväll känner jag mig lite orolig. Vid ett toalettbesök för en liten stund sen upptäckte jag att jag har brunaktiga flytningar (ursäkta frispråkigheten, men det här ÄR en graviditetsblogg liksom...). Har googlat och vad jag förstår är det fullkomligt normalt och inget att oroa sig för - men hur låter man bli att oroa sig liksom? Hoppas verkligen inte att det här utvecklar sig till något allvarligare och väldigt tråkigt.

Håll tummarna.