söndag 30 augusti 2009

Gravid eller ej?

Tiden sniglar sig fram nu. Ägglossningen inträffade någon gång under måndag/tisdag den här veckan, och vi låg ärligt talat i som kaniner hela helgen och under de två dagarna. Sen började den långa väntan och jag går hela tiden och funderar - är jag gravid? Har det tagit sig? Är jag tillräckligt fertil för att klara mig på ett försök? Åh vad jag hoppas det...

Jag vet att det egentligen är alldeles för tidigt, men jag tycker mig ändå känna vissa tecken på att det växer något i min mage. Jag har de senaste dagarna börjat må väldigt illa vissa perioder under dagarna, mina bröst spänner och min mage känns inte som min mage. Det sticker lite här, molvärker lite där och drar lite varstans. Vad kan det betyda? Suck, jag vill veta nu! Men det ger inget att testa än på en vecka ungefär. Måtte den kommande veckan gå fort. Om inte annat så för att jag vill berätta för familjen vad som händer - jag spricker snart!

En del säger att de vet direkt efter befruktningen att de blivit gravida. Jag känner mig som en sådan. Kan det vara så?

söndag 23 augusti 2009

Då var det dags

Har kört med ägglossningstest tre dagar nu och idag fick jag fullt utslag. Ägglossning inom 24-48 timmar med andra ord. Spännande!
Håll tummarna för oss.

fredag 14 augusti 2009

Right on time!

Vi är helt rätt i schemat, tack och lov! Mensen kom på beräknad dag, och - ännu bättre - samma dag som jag kommer hem från semestern är det dags att börja producera! Eller ja, det är i alla fall då jag börjar min "fertila" period, även om själva ägglossningen är först några dagar senare enligt mina (och FamiljeLivs) beräkningar. För att vara helt på den säkra sidan har jag faktiskt beställt hem ägglossningstest, som landade i brevlådan idag. Får se om vi använder dem den här månaden, men det tror jag nog att vi gör. Vi är båda väldigt otåliga faktiskt - vi vill NU!

Det är rätt mysigt det här med att gå omkring med en hemlighet som inte alltför många vet om. Vi viskar saker till varandra, kikar på bebissaker och ger varandra menande blickar. Samtidigt är det förstås jättejobbigt att inte säga något, speciellt för mig som står min mamma, moster och mormor väldigt nära. Förhoppningsvis kan vi säga något snart!

Vi (läs: jag) har köpt hem två "vänta-barn-tidningar" som vi kikat i, både var för sig och tillsammans. Imorse vid matbordet slog vi upp reportaget om barnvagnar och hade en livlig diskussion om vad vi ville ha och vad som var viktigt. Mysigt. Maken vill förstås ha en vagn som man kan gå, springa, cykla och åka skidor med - för sådana finns tydligen numera. Fiffigt, men jag vet inte hur peppad jag är på det? Möjligtvis när barnet blir lite större, då skulle det ju faktiskt kunna vara smidigt. Nå, en sak är säker i alla fall, det där med barnvagnar är verkligen en djungel! Ska bli så spännande att leta och prova ut den rätta för just oss. Åh vad jag längtar.

Har börjat äta MittVal Kvinna också, för att ladda med vitaminer, mineraler och framför allt folsyra. Det har jag förstått är väldigt viktigt för utvecklingen av bl a nervsystemet hos en eventuell bebis. De första dagarna var det helt omöjligt att komma ihåg att ta en till frukost och en till middag, men nu börjar jag få in rutinen. Dessutom är maken väldigt engagerad och frågar mig både på morgonen och kvällen om jag tagit mina tabletter.

Jag hoppas att det flyttar in en liten i min mage snart.

/Frun.

onsdag 5 augusti 2009

Önskelista?

Får man önska sig ett visst kön? För i så fall önskar jag mig en flicka. Går det?

Jag kan verkligen inte se mig själv som en pojkmamma, hur jag än försöker. Jag förstår också att det viktigaste är att barnet är friskt och välskapt och att jag kommer att älska barnet oavsett kön, men ändå. Jag tror det är en rätt vanlig tanke hos blivande mammor, oavsett vilket av könen man önskar sig. Jag inbillar mig dock att det är vanligare att kvinnor vill ha döttrar och att män vill ha söner, för att det är lättare att identifiera sig med ett barn som är av samma kön som man själv. Men, det är bara en teori jag har. Knappast vetenskapligt bevisad. Vad jag vet?

Har suttit och läst mycket om hur man "tillverkar" en bebis av det ena eller det andra könet. Återkommande är att man ska ha sex tre till fyra dagar innan ägglossning om man vill ha en flicka, och att man om man vill ha en pojke gärna ska ha sex på själva ägglossningsdagen. Andra mer eller mindre fantasifulla tips och idéer är t ex att det könet mannen tänker på när paret har sex, det könet blir det. Eller att mannen ska få orgasm före kvinnan om man vill ha en pojke, och tvärtom om man vill ha en flicka. Här, här och här kan man läsa lite mer om det hela.

Jag vill som sagt gärna ha en liten flicka, och har jag tur hinner vi försöka få till en sådan när jag kommer hem från semestern, om mensen nu behagar hålla sig borta så länge som den ska. Vad gör vi annars? Chansar och försöker göra en bebis ändå, även om det då är troligare (enligt teorin om vilka dagar man ska ha sex) att vi får en pojke? Eller vänta till nästa gång? Det känns ju inte heller riktigt vettigt faktiskt - man vet ju inte hur lång tid det kommer att ta. Bättre då att ta alla chanser, eller? Antagligen.

För övrigt har jag varit på Apoteket idag och köpt MittVal Kvinna. Här ska knapras vitaminer och folsyra!

/Frun.

tisdag 4 augusti 2009

Resan börjar

Idag har vi bestämt oss för att förändra våra liv, radikalt. Beslutet innebär att preventivmedel bannlyses och att vi börjar planera för att dela vårt liv med ytterligare en människa. Ett barn. Vi har bestämt oss för att börja försöka få in en bebis i magen helt enkelt. Det är stort.

Även om det kommer att dröja ett tag innan vi talar om detta för våra nära och kära så känner jag ett behov av att börja skriva ner tankar, förhoppningar, rädslor och allt annat runt omkring denna resa redan nu. Om inte annat så för att ha det dokumenterat senare i livet, för att kunna gå tillbaka och minnas hur det var och hur allting började.

Tids nog får våra nära och kära nys om den här bloggen, och vid det laget hoppas jag att det finns en del att läsa här och en liten ärta i min mage.

Min förhoppning är att även min make ska vilja vara med och blogga här, så bådas tankar och känslor finns med redan från början. Håll tummarna för att jag lyckas med det.

/Frun