Sista träffen med barnmorskan, utan bebis

Igår var vi på det sista inbokade barnmorskebesöket innan Myran är beräknad. Både jag och barnmorskan var rörande överens om att nu vill vi inte ses igen utan bebis, hon försökte till och med tala Myran till rätta och förklarade för honom att han är färdig nu så det är bara att komma ut. Ingen reaktion dock...

Reaktionen kom istället när det skulle klämmas och kännas och lyssnas på magen, som vanligt. Han gillar inte alls när det ska lyssnas efter hjärtljud - han vill minsann vara ifred! Det är kanske så man får ut honom, genom att retas? Tål att testas kanske...

Vi kan i alla fall konstatera att min kropp verkar vara som gjord för att vara gravid, den mår - förutom foglossning och halsbränna - verkligen finfint. Så här såg värdena ut igår (inom parentes värdena från inskrivningen):

Hb: 135 (122)
Blodsocker: 4,2 (4,4)
Blodtryck: 120/70 (120/70)
Vikt: 69,7 (61,5)
Hjärtljud: 132 (145)
SF-mått: 35cm (22 cm)

Barnmorskan blev mäkta imponerad över skuttet som mitt järnvärde har tagit. Om blodsockervärdet sa hon (med glimten i ögat) att jag skulle trycka i mig lite mer socker, för oj så bra det var. Magmåttet ligger löjligt exakt på kurvan, så jag hoppas att Myran är lika genomsnittlig han.

Nästa besök är bokat till 18/5. Det besöket vill jag dock helst avboka för att sen boka in ett återbesök någon vecka senare - MED Myran. Inga mer barnmorskor förrän vi ligger på förlossningen, så det så.

Dags att komma ut nu!

P.S. Hjärtljuden och magmåttet inom parentes är förstås inte från inskrivningen, utan från v. 20 resp v. 24.

Näst sista barnmorskebesöket?

Jag och Myran var hos barnmorskan igår för näst sista besöket innan beräknat förlossningsdatum. Läskigt, tänk att vi tagit oss så långt tillsammans! Men nu är vi båda ganska less kan jag säga, ingen av oss verkar helt nöjd med läget. Som det ska vara antar jag, så jag hoppas att Myran tänker titta ut snart, väldigt snart. Mamma och pappa vill träffa dig!

Allt såg bra ut hos barnmorskan i alla fall, även om vi inte tog så många prover som vi brukar. Vikten ligger som sagt på 69,5 kg nu, mitt blodtryck var 110/70 och SF-måttet låg mitt på medelkurvan med sina 34 cm. Hjärtljuden lät också bra, även om hon fick leta lite för att hitta dem den här gången.

Tydligen har Myran vänt sig med ryggen åt andra hållet. Hittills har han legat med ryggen på vänstersida (sett uppifrån, ur mitt perspektiv), men nu låg ryggen åt höger. Från mest fördelaktigt läge till helt OK typ. Men han verkar ha lite svårt att bestämma sig, för innan vi kom till barnmorskan låg han definitivt som han brukar, men sen under resten av dagen - och fortfarande - ligger han och vickar med rumpan från den ena sidan till den andra.

Jag undrar vad det betyder? Självklart glömde jag fråga barnmorskan och nu är hon på konferens till på måndag. Är han inte fixerad längre? Kan de "hoppa ur" läget? Jag känner ju egentligen ingen skillnad. Trycket nedåt och på blygdbenet blir bara värre och värre, så jag antar ju att han fortfarande ligger och trycker där nere. Men håller han då på att vrida nacken ur led? Eller kan de röra sig lite från sida till sida trots att det är fixerade?

Jag menar, han har ju verkligen legat bergfast fixerad hittills. Och barnmorskan nämnde i förbifarten nånting om att han ju var fixerad, även om hon inte kände efter ordentligt igår. Jag vet att det kanske egentligen inte spelar så stor roll, ut kommer han ju ändå, men det skulle ju kännas lite snopet om han har varit fixerad i minst 7 veckor och helt plötsligt bestämmer sig för att lossna liksom.

Roligt hade vi åt Myran i alla fall, för medan vi lyssnade på hjärtljuden så hade han hård hicka! Dunk-dunk-dunk-HICK-dunk-dunk-dunk-HICK lät det. Arg blev han också, antagligen både av hickan och att vi lyssnade på honom, så han gav ifrån sig några kickar. Och då gick det att hur tydligt som helst känna på hans ben! Hur häftigt var inte det då? Kändes som ett kycklinglår typ. Min fina pojke. Kom ut.

Nästa barnmorskebesök blir den 5 maj, i vecka 39.

Dagens barnmorskebesök

Hb: 124 (118 / 115 / 115 / 115 / 122)
Blodsocker: 4,6 (I.m / I.m / 5,6 / 4,4)
Blodtryck: 120/70 (120/70 / 115/65 / 120/70 / 120/70 / 120/70)
Vikt: 67,7 (66,4 / 65,5 / 64 / 63,5 / 61,5)
Hjärtljud: 145 (145 / 140 / 140 / 145)
SF-mått: 33cm (29 cm / 27 cm / 22 cm)

Allt ser bra ut alltså. Magen följer medelkurvan ganska exakt, trots att "alla" tycker att den är så liten. Och trots att jag har slarvat ordentligt med järntabletterna så har järnvärdet gått upp ordentligt, till och med bättre än vid inskrivningen! Enligt barnmorskan är det inte helt ovanligt att järnvärdet går upp och/eller stabiliserar sig vid den här tiden i graviditeten, tydligen behöver inte bebisen lika mycket järn längre. Jag som trodde att det skulle ha sjunkit långt under vad barnmorskan skulle kunna godkänna.

Vi sammanfattade graviditeten idag också. Två enkla ord: Komplikationsfri graviditet.

P.S. Ett besök saknas i "statistiken" ovan. Jag har inte gått upp 1,3kg på två veckor t ex.

Tiden går - vecka 35

Din graviditet startade Fre 7 aug 2009.
Din menscykel är ca 30 dagar
Du blev gravid ungefär Fre 21 aug 2009.
Du är på dag 242 av 280 (86,4%).
Du är i vecka 35.
Du har gått 34 fulla veckor och 3 fulla dagar (v34+3).
Du är i 8:e kalendermånaden.
Du är i 9:e graviditetsmånaden.
Du är i trimester tre.
Beräknat förlossningsdatum Tors 13 maj 2010.
Du har 38 dagar kvar till beräknad förlossning.

Barnet
Nu är barnet ungefär 45 centimeter långt. Du har säkert känt av att barnet hickar ibland. Det sväljer fostervatten, kissar och tränar därmed matsmältningen. Barnet har hittills varit ganska skrynkligt men nu börjar huden räta ut sig. Navelsträngen är generellt cirka 50 centimeter lång och tjock som en tumme. Fingernaglarna har nu vuxit ut helt och hållet på barnet. Barnets benmärg börjar producera röda blodkroppar.

Du känner nu varje dag hur barnet rör på sig och det är inte ovanligt att du lagt märke till att ditt barn har en speciell dygnsrytm, som ofta fortsätter efter att barnet är fött.

Vikt 2 600 gram.

Mamma
Ditt totala fundusmått är nu ungefär 31-35 centimeter. Du har ökat minst elva till tretton kilo. Nu ökar du snabbare i vikt, upp till drygt ett halvt kilo varje vecka. Av det går cirka 300 gram till barnet. Så här långt in i graviditeten brukar ledbanden och musklerna i korsryggen mjukas upp. Detta kan göra att du får ont i ryggen. Många får halsbränna, magen känns ofta full och det är svårt att hitta sköna ställningar på natten. Du får räkna med att vakna några gånger per natt för att kissa och vända dig i sängen.

Många känner sig lättirriterade nu. Bebisen trycker på överallt. Det är svårt att andas, sitta, stå och sova. Prata mycket med din partner så han eller hon förstår vad du går igenom. Nu står magen som högst för att snart sjunka ned lite. Då blir det lite lättare att andas igen. Det är lätt att bara fokusera på förlossningen, men kanske kan det vara dags att läsa på lite om amning och livet efter förlossningen.

Vid den här tiden gör barnmorskan en sammanfattning om hur din graviditet har varit. Du kan skriva ett förlossningsbrev där du skriver lite om dig själv och dina förväntningar på förlossningen, samt vilken form av stöd som du tror att du och din partner kommer att behöva.

Magen i vecka 35 (34+3). Nu ligger jag på +6kg ganska precis.

Pappa
Det är hög tid att förbereda dig för förlossningen. Din partner har förmodligen redan börjat nedräkningen. Det är bra om ni kan prata om vilket stöd din partner vill ha av dig vid förlossningen, men även av barnmorskan och personalen. Vill hon föda i några speciella ställningar? Vilken slags smärtlindring kan hon tänka sig och inte? Vill hon ha musik på rummet? Prata igenom detta nu eftersom det inte blir så mycket tid under förlossningen.

Tankar
Känt av att barnet hickar ibland?! Myran hickar ofta, länge och framför allt tydligt. Hela jag hoppar och rycker känns det som. Det måste han ha ärvt från sin far, som också har väldigt tydlig och envis hicka när det väl drar igång. Rörelser känner jag förstås av också, ofta och tydligt precis som under hela graviditeten. Jag hoppas att dygnsrytmen inte följer med honom ut ur magen, för då lär ingen av oss få sova nån gång.

Jag blir irriterad när jag får mail från Vårdguiden och det står att "Du har ökat minst elva till tretton kilo", följt av att man inte ska oroa sig för mycket om man går upp snabbt i vikt. Vi som inte går upp varken mycket eller snabbt i vikt då (nu vet ju jag att allt är OK, men ändå)? Är det något fel på oss? Varför tar man inte hänsyn till oss? För jag lär ju inte vara ensam om att gå upp lite i vikt? Jag tycker faktiskt att Vårdguiden borde skriva mer nyanserade texter än så. Punkt.

Ont i ryggen, halsbränna, full mage, svårt att sova och konstant kissnödig. Japp, japp, japp, japp och JAPP! Allt stämmer och jag gnäller rätt ofta om det, så maken vet definitivt hur jag känner. I teorin i alla fall, sen är det nog svårt för vem som helst som inte är gravid att verkligen sätta sig in i hur det känns - både på gott och ont. Men jag tror vi båda två är redo att skippa den här graviditeten nu och välkomna Myran ut i den "riktiga" världen.

På fredag ska jag till barnmorskan igen och då ska vi, som det står i texten ovan, sammanfatta graviditeten. Det har ju varit en enkel och smidig graviditet egentligen, så jag vet inte om sammanfattningen kommer att bli så lång. Men det känns ändå speciellt att få göra det - då är det ju liksom inte långt bort, förlossningen och allt det där. Vi ska också gå igenom mitt förlossningsbrev så att det finns dokumenterat både i min journal och i min egen mapp som jag ska ha med in till förlossningen. Inga konstigheter egentligen, jag vill

• gärna bada och/eller duscha
• klara mig utan sprutor (dvs EDA, sterila kvaddlar, blockader av olika slag osv)
• prova lustgas och akupunktur
  
• röra på mig så mycket jag orkar och lite till
  
• inte föda på rygg - jag vill föda knästående, på sida eller på förlossningspall
• ha sen avnavling
• få livmodersammandragande
• inte diskutera amning, jag tänker inte amma och det beslutet är jag nöjd med
• få tabletter för att hämma mjölkproduktionen
  
• gärna hamna i familjerum på BB+

Lasse vet redan allt det här eftersom jag tjatat om det i typ 8 månader, och han är helt och hållet på min sida och vet att det är hans ansvar att föra min talan då jag inte orkar/kan/vill. Han kommer garanterat att vara världens bästa stöd, det är jag helt övertygad om.

Avslutningsvis känns det som att det sagt POFF och så har magen exploderat i storlek - jag känner mig numera som en elefant. Och så har jag sammandragningar mest hela tiden.

Igår: Vecka 34

Barnet
Många barn ligger nu med huvudet nedåt. Barnet lyssnar till mammans hjärtslag, magen som kurrar och andra kroppsljud. Inte konstigt att en del barn sedan har svårt att ligga själva i vaggan eller spjälsängen. De vill vara nära dig och lyssna till de här ljuden. De inre organen är nu färdiga, förutom lungorna. De behöver mogna ett tag till, de ska ju anpassas från vatten- till landlivet och luftfyllas när barnet kommer ut. Ögonens pupiller kan dras ihop och vidgas.

Barnet är väl medveten om förvärkarna, men det tycks inte vara obehagligt på något sätt. Huden har antagit en mer rosa ton genom inlagring av underhudsfett, vid denna tidpunkt kan barnet utan vidare överleva utanför livmodern. Nu reagerar barnet olika på mammas, pappas/partners samt främmande personers röster.

Vikt 2 350 gram.

Mamma
Livmodern tränar för förlossningen nu och du kan känna av det i form av förvärkar, en del svagare och andra kraftigare. En del känner du inte av alls, men du kan känna med handen utanpå magen att den plötsligt drar ihop sig och blir alldeles spänd. Det kan vara svårt att skilja förvärkarna från riktiga värkar. De kan komma tätt och upplevas som intensiva, ett sätt att särskilja dem är att ta ett varmt bad, det får förvärkar att avta medan riktiga värkar fortsätter. Livmodern är jättestor nu. Kommer du ihåg i början när magen var platt? Mycket har hänt sedan dess.

Många börjar fundera allt mer på förlossningen. Det är vanligt att man är orolig för att något ska hända. Du kan vara orolig för att du har mått ”för bra” och tänka att ”det får inte vara så här lätt”. Eller så tänker du motsatsen, ”allt har varit så jobbigt, det kanske inte är meningen att jag ska få vara glad”. Det är vanligt och helt normalt. Även som partner kan man ha många funderingar. Det är svårt att förbereda sig på att vara ett bra stöd när man inte vet vad som väntar. En del blivande pappor eller partners kan uppleva tanken på förlossningen som skrämmande.

Tankar
Ja, jag kommer ihåg när min mage var platt. Men även om magen har växt och antagit en fotbollsliknande form så har jag sällan haft en så snygg midja som nu - faktiskt! Man får vara glad för det lilla liksom. Jag trivs i alla fall med min gravida kropp, för det mesta. Om man bortser från sendrag, halsbränna, sammandragningar och foglossning och bara tittar på det rent estetiska.

Foglossningen har antagit en ny skepnad. Nu har det flyttat ner i blygdbenet också, det känns ungefär som att någon har träffat med en j*vligt hård spark mellan benen på mig och har jag stått stilla en stund så drar jag mig för att börja röra mig framåt, för då gör det ont! Blev inte bättre av att barnmorskan kände och klämde på Myrans huvud igår heller.

Förlossningen tänker jag mycket på. Jag ser verkligen fram emot den upplevelsen. Jag fick frågan för ett tag sen hur jag tänker mig förlossningen. Och jag tänker mig att jag ska klara mig utan medicinsk smärtlindring, bortsett från lustgas. Jag vill klara mig på dusch/bad, värme/kyla, massage, rörelse, TENS, akupunktur, andning och lustgas. Jag vill inte under några som helst omständigheter ha EDA eller andra "sprutpreparat". Så känner jag nu alltså, men man vet ju aldrig vad som händer... Men jag är helt övertygad om att jag kommer att klara det fint, och med den inställningen tror jag att man tar sig långt.

Barnmorskebesök igår som sagt. Allt såg bra ut - blodtrycket låg på 110/70, magen ligger exakt på kurvan (31 nu), Myrans hjärtljud var jättefina och han ligger stenhårt fixerad. Misstänkte det, bara sen sist jag var hos barnmorskan har jag kunnat känna att han borrat ner sig ännu längre, trots att han redan då var i princip fixerad. Något järnvärde kollade vi inte eftersom det inte var så länge sen sist. Vikten ligger nu på 67, så totalt +5,5kg.

Medelsvenssonbebis

Ja, så benämnde barnmorskan Myran idag vid ultraljudet. Han är precis så stor som han ska vara (även om det såklart bara är en grov beräkning) vid den här tiden och han beräknas vara en standardbebis på 3500 gram när han kommer ut. Precis lagom tycker mamma och pappa!

Ultraljud så här sent i graviditeten är inte lika roligt som i början/mitten. Bebisen är ju så stor så det är svårt att få någon sammanhängande bild, det är liksom kroppsdel för kroppsdel som gäller. Vi fick i alla fall se huvudet (så söt profil så!), en fot, ryggraden, hjärtat, magen osv. Och precis när hon hade "rundat" rumpan och kommit upp på framsidan så skymtades ett väldigt misstänkt litet "paket", och även om barnmorskan inte sa något så är både jag och Lasse övertygade om att det var könet vi såg. Känns bra, Myran verkar fortfarande vara en pojke. Och barnmorskan sa inte emot, även om hon inte bekräftade heller (det var ju inte därför vi var där).

För övrigt är han väldigt vig, ena foten låg uppe vid örat under hela undersökningen. Han har då inte ärvt det av mig. Och definitivt inte av Lasse.

Och ja, idag är det bara 50 dagar kvar till den 13 maj!

Rapport från sjukstugan

Blivande mamman åkte på en riktig dunderförkylning i helgen som fortfarande inte läkt ut, därför har det inte blivit något bloggande här på ett antal dagar. Man tycker ju att blivande pappan hade kunnat ta över under den här tiden, men det verkar han inte ha fattat.

Febern var ju lätt nog att mota i dörren, och jag är nu feberfri även utan Alvedon sen igår. Skönt. Näsan är det värre med, Otrivin måste intas minst var åttonde timme (vilket också är maxdosen) för att jag ska kunnas andas överhuvudtaget. Det ger bara inte med sig! Hur svullna slemhinnor kan man ha, och hur mycket snor kan det egentligen bildas i en näsa?! Får panik av att inte kunna andas normalt genom näsan, så jag ber till högre makter att det ger med sig snart...

Med Myran är det bra i alla fall, han var ungefär lika slö som sin mamma i söndags (när jag var som sjukast), men efter det har han levt rövare. Jag är tacksam att han höll sig lugn i söndags, för de gånger han ändå rörde sig gjorde det så ont i huden och musklerna att jag ville skrika (ni vet, feberont, fast på insidan). Jag är nu övertygad om att han ligger helt fixerad, det trycker verkligen neråt och jag har börjat känna av foglossning längre ner än tidigare, som att hans huvud trycker ut bäckenet (vilket det ju också gör...).

Om fyra timmar ska vi på tillväxtultrajud, det ska bli spännande! Och trots att jag inte har något fog för det så kan jag inte låta bli att oroa mig lite för att de ska säga att han ligger långt över kurvan, och att vi kan förvänta oss en bebis på 5 kg.

Håll tummarna!

Fixed baby!

Barnmorskebesök idag, dagen till ära (dvs dagen som i exakt 9 veckor innan Myran är beräknad). Det var min ordinarie barnmorska jag fick träffa idag, tack och lov! Även inför det här besöket drömde jag en mardröm dock, jag drömde inatt att jag hade så lågt Hb att barnmorskan ordinerade 20 (!) Niferex om dagen! Nästan så jag var kallsvettig när jag vaknade imorse.

Så här såg dagens värden ut:

Hb: 118 (115 / 115 / 115 / 122)
Blodsocker: Ingen mätning (I.m / 5,6 / 4,4)
Blodtryck: 120/70 (115/65 / 120/70 / 120/70 / 120/70)
Vikt: 66,4 (65,5 / 64 / 63,5 / 61,5)
Hjärtljud: 145 (140 / 140 / 145)
SF-mått: 29 cm (27 cm / 22 cm)

Mitt Hb har alltså gått upp lite, trots att jag slarvat med tabletterna på sistone. Så några 20 Niferex om dagen behöver jag inte ta, det räcker gott med 1 Hemofer som tur är. Blodtrycket ligger stadigt, så min attack förra veckan måste ha varit tillfällig. Antagligen tidig morgon + stress + lite näring i kroppen = svimattack. Skönt att allt ser bra ut i alla fall.

Barnmorskan (Hanna heter hon faktiskt) klämde och kände på min mage och kunde glatt konstatera det jag redan misstänkte - Myran ligger med huvudet neråt och ryggen åt vänster. Dessutom är han redan fixerad! Duktig liten pojke. Då är det väl bara att vänta på att värkarna sätter igång då? ;-)

Jag har ju fortfarande inte gått upp särskilt mycket, vilket vi också pratade lite om. Jag frågade om det fanns någon möjlighet att få göra ett tillväxtultraljud för att se så att han växer som han ska där inne, eftersom man - om inte annat - får så mycket kommentarer från folk runtomkring. Det var inga problem alls, så om två veckor får vi titta på Myran igen!

Pratade om amning också och jag är så glad för att jag har den barnmorskan jag har, hon stod helt på min sida när jag sa att jag inte ville amma. Vi kom överens om att jag ska skriva om det i mitt förlossningsbrev och sen ska hon skriva in det i journalen också, så att jag förhoppningsvis slipper ta den diskussionen på sjukhuset sen.

Jag har världens bästa barnmorska!

Barnmorskebesöket

Ja, lika illa som drömmen blev det förstås inte. Men det var det väl ingen som hade väntat sig? Dock var det inte alls lika trevligt och roligt som det brukar vara, trots att maken var med. Det berodde naturligtvis på att det inte var vår egna barnmorska som tog emot oss idag, och hon som istället tog hand om oss gjorde allt väldigt korrekt - men väldigt opersonligt. Hon sa inte mer än absolut nödvändigt om man säger så.

Det mättes blodtryck, blodvärde och magmått i alla fall, och hon klämde och kände för att lista ut ur Myran låg (fråga mig inte vad hon kom fram till, för det mumlade hon bara nånting om). Sjukt ont gjorde det när hon var nere runt blygdbenet och tog i för kung och fosterland. Hjärtljuden lyssnade vi på också, något som jag tror maken tyckte var himla häftigt.
Här är dagens värden (inom parentes värden för tidigare mätningar):

Hb: 115 (115 / 115 / 122)
Blodsocker: Ingen mätning (5,6 / 4,4)
Blodtryck: 115/65 (120/70 / 120/70 / 120/70)
Vikt: 65,5 (64 / 63,5 / 61,5)
Hjärtljud: 140 (140 / 145)
SF-mått: Knappt 27 cm (22 cm)

Magen följer medelkurvan på pricken, Hb ligger stadigt och blodtrycket likaså (nå, lite ner då). Vikten har tagit ett skutt den senaste veckan - 1kg bara så där! Inser att jag varit bortskämd hittills med så få kilon, men det var svårt att inte tycka att det var hemskt när jag ställde mig på vågen. Även om jag inser att jag ändå ligger ganska långt under "medelviktuppgång" so far. Måste bara vänja mig vid det.

Allt gott i alla fall. Men jag ser fram emot att få träffa vår riktiga barnmorska nästa gång (11/3).

Konstiga drömmar

Ska till en ny (tillfällig) barnmorska idag eftersom min egen barnmorska är hemma hela veckan. Och om just detta barnmorskebesök drömde jag imorse.

Hon jag fick träffa var verkligen riktigt obehaglig. För det första talade hon med någon slags brytning, så man förstod knappt vad hon sa. När vi sen skulle börja prata om vilket sjukhus jag ville föda på så talade hon om för mig att det förlossningssjukhuset jag ville välja (Södertälje Sjukhus) var så dåligt, helt värdelöst var det tydligen. Trots att jag har hört raka motsatsen. Hon körde över mig totalt och bemötte alla mina invändningar med att dumförklara mig. Så till slut hamnade vi i värsta bråket och mamma (som var med mig) fick gå emellan, avbryta besöket och ta med mig ut därifrån innan vi började slåss på riktigt.

Joråsåatteh... Nu oroar jag mig ju förstås inför det där barnmorskebesöket, även om jag nog inser att det troligtvis inte kommer sluta på det sättet. Men jag tror jag drömde konstigt om besöket för att jag har oroat mig lite inför det, mest för att undrar hur mitt magmått kommer ligga på kurvan. Sen känns det såklart lite konstigt att helt plötsligt få träffa en annan barnmorska.

Innan det uppvaknandet vaknade jag av en dröm medan Lasse fortfarande var hemma. Jag var riktigt förbannad på honom på honom då. Jag kallade honom svin, sa att han var en otrogen jävel och att han minsann inte fick åka hem till Skellefteå själv om han höll på så där.
Ja, jag hade ju såklart drömt att han var otrogen.

Drömmarnas värld är förunderlig, helt klart.

Besök hos barnmorskan

Igår var det dags för besök hos barnmorskan igen! Först var dock jag och Myran till skolan och gick på en föreläsning för första gången på mycket länge. Äntligen är det bara vår "lilla" klass och inte alla 700 som vi varit under hösten. Ryktet om min graviditet har tydligen börjat sprida sig i klassen, det var många som kom fram och frågade om det stämde och ville se och klappa på magen. Kul!

Efter föreläsningen drog vi runt på stan jag och Myran, på jakt efter någon fin tröja som magen får plats i. Vill inte riktigt töja ut varenda tröja jag har, så det känns nödvändigt att fylla på i garderoben. Surnade till ordentligt när jag insåg att det inte fanns särskilt mycket mammakläder på rea någonstans, så det slutade med att jag gick in på Gina Tricot och köpte 3 t-shirtar á 49kr styck. Inga mammatröjor visserligen, men när de kostar så lite så gör det inget om de töjs ut faktiskt.

I slutet av dagen var det alltså dags för barnmorskebesöket. Efterlängtat - som alltid! Den här gången visste jag dessutom att magen skulle mätas för första gången, vilket som ogravid kanske inte känns så himla kul, men som gravid är det riktigt spännande. Tycker jag i alla fall. Blodsocker, Hb, blodtryck och bebisens hjärtljud mättes också, och här är en sammanställning av alla siffror (inom parentes värden för förra och första mätningen):

Hb: 115 (115 / 122)
Blodsocker: 5,6 (4,4)
Blodtryck: 120/70 (120/70 / 120/70)
Vikt: 64 (63,5 / 61,5)
Hjärtljud: 140 (145)
SF-mått: 22 cm

Barnmorskan menade på att det var jättebra att mitt Hb stannat upp och inte gått ner mer och att det antagligen berodde på min frukostrutin, så den tyckte hon att jag skulle fortsätta med. Eftersom jag bara ätit järntabletter i en vecka så trodde hon inte att de hade hunnit påverka så mycket, så hon trodde att värdet kanske till och med kommer att gå upp något. Och det är ju bra! Blodsockret var också jättebra och det trots att jag ganska nyligen hade ätit, så det känns ju skönt. Blodtrycket håller sig på samma utmärkta nivå - jag som alltid haft lågt blodtryck!

Myrans hjärtljud (-frekvens snarare) hade gått ner något sen förra gången, vilket tydligen är normalt eftersom han blivit större/äldre. Hon blev faktiskt rätt imponerad av vilka starka och tydliga hjärtljud han har, han var dock inte lika imponerad av hennes manick så han började kicka mot den. Vår livliga lilla bebis! Magmåttet (SF-måttet) låg precis på medelkurvan så det var så bra det också.

Jag är helt enkelt i tipptopp form och väldigt standard antar jag?

P.S. Jag har tjatat på maken att han ska skriva inlägg han också, t ex om sparkarna han fick känna i söndagsmorse. Han tror dock inte att någon bryr sig om han skriver, men visst har han fel?

Hålltider

9 november - KUB på Huddinge Sjukhus
14 december - RUL (rutinultraljud) på Mama Mia
21 december - Barnmorskebesök på Mama Mia
24 december - Julafton!
31 december - Nyårsafton!
Januari - Maj - Ett antal barnmorskebesök på Mama Mia
17 maj - Beräknat förlossningsdatum

And then, the world as we know it will have changed forever.

Inskrivning, bland annat.

Din graviditet startade Tis 11 aug 2009.
Din menscykel är ca 30 dagar
Du blev gravid ungefär Tis 25 aug 2009 (ägglossningen).
Du är på dag 59 av 280. (21,1%).
Du är i vecka 9.
Du har gått 8 fulla veckor och 2 fulla dagar (v8+2).
Du är i 2:a kalendermånaden.
Du är i 3:e graviditetsmånaden (lunarmånaden).
Du är i trimester ett.
Beräknat förlossningsdatum Mån 17 maj 2010
Du har 221 dagar kvar till beräknad förlossning.


Ja, då var vi inne i vecka 9 alltså. Drygt en femtedel av graviditeten är avklarad. Och nu har jag ruttnat på att hålla det hemligt, så nu är graviditeten omnämnd på min egna blogg. Har suttit och funderat på det där med varför man håller det hemligt och varför VI håller det hemligt. Visst, till en början är det rätt mysigt faktiskt, med en hemlighet som bara de närmsta vet om. Men efter ett tag ledsnar man, eller i alla fall jag, på att inte kunna tala om varför man mår som man mår osv.

Det slog mig att man normalt sett håller det hemligt av rädsla för att man ska få missfall. Men ärligt talat - man får inte missfall för att man berättat för omvärlden att man väntar smått. Är det menat att man ska få missfall så får man det ändå, vare sig man berättat eller ej. Dessutom vill jag vara glad över vår graviditet, inte gå omkring och vänta på ett missfall. Så nu är det out in the open. Feels good!

Vi var till MVC på inskrivning i måndags, det gick fint. Vi pratade om vad som komma skall, bokade in tid för KUB, rutinultraljud och nästa möte med barnmorskan. Utöver pratade vi om sjukdomar, kollade blodtryck, blodvärde och blodsocker samt registrerade min "ingångsvikt". Proverna var ovanligt bra för att vara jag:

Blodtryck: 110/70
Blodvärde: 122
Blodsocker: 4,4

Tror aldrig jag haft så "högt" blodtryck och blodvärde, faktum är att jag precis innan hon kollade blodtrycket på mig hade suttit och sagt att jag hade så lågt blodtryck. Brukar sällan ha över 100 på det övre trycket. Barnmorskan skojade om att hon nog hade skrämt upp mig, så det var därför blodtrycket var så bra. Nå, det ska bli spännande att följa utvecklingen under graviditeten.

Ultraljud imorgon

Uträkning utgår från dagens datum: Tis 29 sep 2009.
Din graviditet startade Tis 11 aug 2009.
Din menscykel är ca 30 dagar
Du blev gravid ungefär Tis 25 aug 2009 (ägglossningen).

Du är på dag 50 av 280. (17,9%).
Du är i vecka 8.
Du har gått 7 fulla veckor och 0 fulla dagar (v7+0).
Du är i 2:a kalendermånaden.
Du är i 2:a graviditetsmånaden (lunarmånaden).
Du är i trimester ett.
Beräknat förlossningsdatum Mån 17 maj 2010
Du har 230 dagar kvar till beräknad förlossning.

Så, jag pratade med barnmorskan förra veckan och hon sa att jag inte alls behövde oroa mig, men hon bokade ändå in mig på ett ultraljud för att jag skulle få se att allt står rätt till där inne. Ultraljudet är imorgon! 07.45 imorgon ska jag och maken befinna oss i väntrummet på Mama Mia Söder för att några minuter senare (förhoppningsvis) få se vårt lilla frö i min mage. Eller åtminstone hjärtat. Snälla låt allt vara okej. Är verkligen supernervös, jätterädd för att det inte ska visa någonting. Läste om en tjej som haft alla graviditetssymptom och allt, men när hon gjorde ett ultraljud nu så fanns där bara en hinnsäck - inget foster. Så hemskt!

Så, alla håller tummarna imorgon, OK?

Nu är det bäst att jag går och lägger mig, förstår inte alls hur jag ska orka kliva upp för att hinna ta tåget 06.32. Jag som är halvt medvetslös dygnet runt...

Så går vi in i vecka 7

Uträkning utgår från dagens datum: Tis 22 sep 2009.
Din graviditet startade Tis 11 aug 2009.
Din menscykel är ca 30 dagar
Du blev gravid ungefär Tis 25 aug 2009 (ägglossningen).

Du är på dag 43 av 280. (15,4%).
Du är i vecka 7.
Du har gått 6 fulla veckor och 0 fulla dagar (v6+0).
Du är i 1:a kalendermånaden.
Du är i 2:a graviditetsmånaden (lunarmånaden).
Du är i trimester ett.
Beräknat förlossningsdatum Mån 17 maj 2010
Du har 237 dagar kvar till beräknad förlossning.

Igår var det dags för hälsosamtal hos barnmorskan Hanna Falk på Mama Mia Söder. Var av någon anledning jättenervös när jag kom till mottagningen, kanske för att det helt plötsligt kändes så väldigt verkligt? Nå, barnmorskan var hur gullig som helst, gillar henne skarpt. Vi pratade om kost, motion, droger och alkohol. Hon tyckte att jag skötte mig exemplariskt och verkade ha koll på läget, det tar jag som en stor komplimang. Vi pratade också om bad, styrketräning, massage och värktabletter. Så nu har jag ännu mer koll på läget. Nästa gång vi ses är det dags för inskrivning, den 5/10. Längtar!

Efter barnmorskebesöket åkte jag till Stinsen och botaniserade lite i butikerna i väntan på att min lektion skulle börja. Var in på Change för att se om de hade något som skulle kunna tänkas vara bekvämt att stoppa brösten i när man ska sova, men inget sånt hittades. Får leta vidare helt enkelt...

Ikväll känner jag mig lite orolig. Vid ett toalettbesök för en liten stund sen upptäckte jag att jag har brunaktiga flytningar (ursäkta frispråkigheten, men det här ÄR en graviditetsblogg liksom...). Har googlat och vad jag förstår är det fullkomligt normalt och inget att oroa sig för - men hur låter man bli att oroa sig liksom? Hoppas verkligen inte att det här utvecklar sig till något allvarligare och väldigt tråkigt.

Håll tummarna.

5+1

Uträkning utgår från dagens datum: Ons 16 sep 2009.
Din graviditet startade Tis 11 aug 2009.
Din menscykel är ca 30 dagar
Du blev gravid ungefär Tis 25 aug 2009 (ägglossningen).

Du är på dag 37 av 280. (13,2%).
Du är i vecka 6.
Du har gått 5 fulla veckor och 1 full dag (v5+1).
Du är i 1:a kalendermånaden.
Du är i 2:a graviditetsmånaden (lunarmånaden).
Du är i trimester ett.
Beräknat förlossningsdatum Mån 17 maj 2010
Du har 243 dagar kvar till beräknad förlossning.

Tiden går så sakta, det går faktiskt inte att beskriva. Men trots att jag inte alls är långt gången så känner jag mig så gravid att det är löjligt. Jag mår illa konstant - morgon, middag, kväll. Som tur är går det fortfarande att hantera hyfsat bra med mat/godis/frukt. Idag är det dock överjävligt. Jag har växtvärk i livmodern varje kväll, med start runt 19.00 ungefär. Mina bröst (och bröstvårtor) spänner, ömmar och hettar. Imorse när jag ställde mig i duschen och strålen prickade in bröstvårtan så skrek jag av smärta och chock. Skönt liksom.

Samtidigt är man (jag) så tacksam över alla tecken som pekar på att jag är gravid. Det är ju lätt att bli nojig annars. Speciellt när man hänger på FamiljeLiv, sajten där varenda människa har haft ett missfall - eller ännu hellre ett MA. Vilket får mig att fundera - om man har fått ett MA, känner man då fortfarande av graviditetssymptomen tills dess att allt kommit ut? Eller avtar symptomen i samband med att fostret dör, även fast man inte vet än att det har dött? Måste vara en helt vidrig upplevelse i alla fall, och jag hoppas och ber om att det inte ska hända oss.

Ringde till Mama Mia Söder förra måndagen och talade om att jag är gravid. Jag fick ett informationssamtal inbokat och hon jag pratade med talade om att vår barnmorska heter Hanna Falk. Har googlat på henne, hon verkar omtyckt. På måndag ska vi träffa henne för första gången, då är det dags för ovannämnda informationssamtal. När inskrivningen blir vet jag dock inte, antar att vi bokar in det efter samtalet på måndag. Hoppas det blir snart i alla fall.

En annan "sak" som ändrats sedan jag blev gravid är mina drömmar. För det första drömmer jag mycket mer, till och med när jag slumrar på dagtid. För det andra så drömmer jag bara galna, läskiga och konstiga saker. Inatt drömde jag om skenande tåg i sovrummet och om en tsunami som dränkte både mig och Lasse. Vaknade av att Lasse ruskade om mig och kunde inte somna om igen. Hade en konstig, nästan elektrisk känsla i hela kroppen. Riktigt obehagligt. När jag väl somnade om igen efter många om och men så drömde jag om lönnmördare. Jorå, det är fullt normalt...

Nu ska jag ta min gravida, illamående, ömmande kropp och gå till toaletten och borsta tänderna. Sedan ska jag krypa ner i sängen med en mycket upphetsande (?) avhandling om ett mer eller mindre misslyckat personalekonomirelaterat projekt, skriven på engelska av vår lärare. Det kommer antagligen bidra till ännu fler mardrömmar...

Plus!

Ja, nu är jag GRAVID!

Helt otroligt känns det. Fattar det nog inte riktigt än. Plussade igår, tog två test för säkerhets skull. Inga tvivel, det andra testet deklarerade klart och tydligt "Gravid". Praktiskt test, inget strecktydande där inte. I like!

Är bara i vecka 3+5 än och ändå har jag känt av massor med tecken den senaste veckan. Hur ska då detta sluta?! Illamåendet har blivit än mer intensivt sedan i torsdags - när jag vaknar, mellan måltider och när jag lagt mig i sängen är det som värst. Mat verkar vara det enda som hjälper, men man kan ju inte gärna äta hela tiden. Men å andra sidan, jag mår "gärna" illa om det innebär att jag har en liten som växer inne i mig. Fantastiskt.

Idag har jag suttit och kollat på nätet för att bestämma mig för vilken MVC jag ska gå till. Jag tror det blir Mamma Mia inne på Södermalm faktiskt. Har hört mycket positivt om Mamma Mia, senast igår då moster rekommenderade dem. Visst, det är inte här i stan, men jag pluggar ju ändå inne i Stockholm och kliniken ligger i alla fall nästan på vägen till skolan. Det är ju också på södra sidan av stan, så det går snabbare för Lasse att ta sig in och tillbaka till Södertälje de gånger han ska/vill följa med. Alternativet hade varit Luna, men nej, jag tror det blir bra så här. Ska vänta en vecka, så nästa måndag ska jag ringa och boka tid för inskrivning. Åh så spännande!

Berättade för närmsta familjen igår också - alla blev väldigt glada. Mamma kan knappt vänta tills hon blir mormor.

Vi är nog lyckligast i världen nu.