Magen från sidan, v. 39+4. +8,7kg totalt.Jag mår i alla fall mycket bättre psykiskt än vad jag gjort de senaste veckorna. Jag känner mig pirrig, förväntansfull och om inte pigg, så åtminstone upplyft. Nu vet jag att inom de närmsta två veckorna bör Myran komma och det känns helt OK att leva med. Och ärligt talat så tror jag inte att det dröjer så länge. Inte med tanke på alla förvärkar och känningar jag haft sen början av helgen.
Magen framifrån, v. 39+4.Men samtidigt som jag känner mig glad och bara väntar på vår bebis, så kan jag känna paniken komma smygande ibland. Det börjar bli väldigt verkligt det här - snart är vi föräldrar! Snart är livet ett helt annat, och det går inte att gå tillbaka. Snart är det någon annan än vi själva som spelar huvudrollen i våra liv. Snart måste jag dela med mig av min älskade man till någon annan. Vårt älskade barn. Resultatet av vår kärlek till varandra. Det känns läskigt. Hjälp! Hur ska detta gå?
Inlägg
6 kommentarer:
Förstår dina känslor fultl ut!
själv var jag dessutom VÄLDIGT svartsjuk. Mådde riktigt dåligt av att veta att jag var tvungen att dela med mig av min bebis till andra som ville hålla. Även till Adam..
Men det gick över, som allt annat :-)
Hormoner är hemska!
Skönt att höra att du mår bättre... Och oroa dig inte, du kommer att vara en helt underbar mamma & Lasse en helt fantastiskt pappa. Det kommer att gå bra. <3
Har inte jag alltid rätt?
Ja de där känslorna känns igen...men när Myran väl är där så finns inte det här livet längre. Och det är så självklart, rätt häftigt. Kram
hej, jag går också här i väntans tider. jag är v.40+2 nu. men till skillnad från dig har jag inte haft ngr förkänningar. känns som att jag kommer gå bra över tiden. ville bara säga att jag kom över din blogg och det är jätteroligt att läsa och jämnföra med sig själv. Lycka till med allt.
mvh Sara
åhh vilken fin mage du har! fast visst blir man lite trött på den mot slutet ;)
Skicka en kommentar