Och magen den växer

Nu känns det nästan som att magen växer - synligt - för varje dag som går. Är väl så det ska vara vid den här tiden kanske? Sen har jag väl ingen jättemage fortfarande i mångas ögon, men i mina egna ögon är den helt klart stor nu. Och det spänner och drar mest hela tiden, så det gäller att hålla sig väl insmord annars känns det som att huden ska spricka på riktigt.

Magen i vecka 36 (35+3). Fortfarande +6kg totalt.

I helgen har vi varit i Hedemora och hälsat på morbror, moster och småkusinerna. Vi frågade Emilia (snart 4 år) vad hon tyckte att bebisen skulle heta, och efter att ha funderat en liten stund så bestämde hon sig för Calle (jag bestämde att det skulle vara ett C och inte ett K). Känns inte helt rätt faktiskt, men hon verkade i alla fall nöjd. Nöjd var hon också när hon hade fått känna på bebisens rumpa inne i kusins (alltså min) mage.

Vi hade ett jättemysigt dygn med massa prat, mat och scrappande. Precis som det ska vara! Med oss hem fick vi (låna) andningslarm, babyskydd, hoppgunga och ännu mera kläder. Dessutom fick vi med oss min (/familjens) gamla gåstol som det är tänkt att Myran nu ska ärva.

Myran är för övrigt extremt aktiv nu och har varit så de senaste dagarna. Han verkar helt klart less på att ligga där inne, och försöker tackla/slå/sparka/gräva/trycka sig ut på egen hand. Det var inga problem för alla att se hur han rörde sig där i magen i helgen, för det syntes minsann tydligt. Måste komma ihåg att filma någon gång innan det är too late... För egen del tycker jag att han absolut får vara less och komma ut nu - jag är redo!