Magen i vecka 31+2. Ligger fortfarande på +5kg totalt.
Och så det här med vikten. Nej, jag är inte orolig alls faktiskt. Jag ser ju att min mage växer och jag känner att Myran både rör på sig och tar mer och mer plats där inne. Jag ser också att jag själv har blivit smalare lite här och var, så jag förstår ju att han tar vad han behöver. Jag är helt övertygad om att det är en frisk liten kille som ligger i min mage. Men ändå känns det skönt att få göra ett till ultraljud för att verkligen få det svart på vitt, och framför allt tror jag att det är skönt för maken, som definitivt är mer konfunderad över min ganska modesta viktökning hittills.
Better safe than sorry, right?
Better safe than sorry, right?
Inlägg
7 kommentarer:
Jag pratade med mamma i går och hon berättade att hon gick upp sju kilo med mig och Marie (bakåtlutad livmoder, eller vad fan det nu hette), och nio kilo med Jonny. Hon sade "ungen tar det den behöver" och tyckte inte alls man skulle behöva oroa sig :)
Kram Sandra
jag gick upp 8 respektive 7 kg med mina barn. De tar det de behöver. Skönt dock att ni får göra ett nytt ultraljud så att alla får veta att det är OK.
Sköt om er!
Kram
Ann
Det såklart du inte ska oroa dig. Tycker själv att det är lite löjligt med dessa eviga jämförelser hela tiden med alla som ska påpeka att dom själva är enorma men att inga andra är det.
Ja men alla får faktiskt inte en stor mage när dem är gravida. Huvudsaken är att barnet växer som det ska. Och nu slipper du iaf konka runt på en stor, tung mage=). Det underlättar ju din graviditet lite=). Jätte fina bilder på magen iaf...är fortfarande riktigt avis.
Det är många gravida där ute som inte skulle ha något emot att byta med dig.
Puss puss/M
Inte är det en stor mage inte...men huvudsaken är ju att alla mår bra..inte hur stor mage man har. Kram
vilken fin mage, saknar sparkarna. all lycka till!
Skicka en kommentar